Salomons visdom.

2.- Salomons visdom.    

I denna skrift framställs visdomen som en andlig företeelse, en av Guds egenskaper som vi människor har möjlighet att mottaga, i olika mängder, till olika ändamål och som en perfekt komplement till våra personliga resurser.    
Det vi kort och gott menar är att, eftersom det handlar om en andlig gåva och en andlig företeelse, mottas den via andning, respiration eller andetag, i en takt som måste vara gemensam för både den som sänder - Gud -, och den som mottar den, d.v.s.: människan.
Detta innebär en viss kännedom om den andliga verksamheten , dvs., en preliminär vetskap om ämnet som baseras på både personliga erfaren­he­ter såväl som på inhämtade upplysningar.
Till vår hjälp har vi fördenskull bland mycket annat material, denna skrift som vi nu kommer att undersöka i sina mest relevanta delar, Visdomens bok.
Enligt den lilla kännedomen man har om denna skrift, förefaller det som om den skrevs på grekiska, före Jesus från Nasarets tid, fast mycket tyder på att i så fall var det en ren översättning från gamla hebreiska traditioner, muntliga och skrivna, som når ända upp till konung Salomo, välkänd över hela jorden just precis för den stora visdom han utstrålade.
En av de mest utmärkande drag som visdomen bär med sig är ”understanding” = förståelse, uppfattning och uppskattning av allt möjligt, dvs., medvetande, såsom vi har förtydligat detta ord redan och som vi kommer att hantera ännu djupare senare.                                                                             
Vi har valt de mest relevanta delar av denna skrift, som vi anser har en viss konsonans med våra egna kommentarer om den andliga verksamheten, och som styrker den insikten vi har om verkligheten som en livlig process som ska leda oss fram till något helt annorlunda än det som vi försöker åstadkomma alldeles själva, mycket finare förstås och med anden som styrfaktor.       

I:  Visdom och det mänskliga ödet.
Om att söka Gud och förkasta ondskan.

Att översätta sådana skrifter till det brukliga språket vi använder oss av idag, är ett kolossalt jobb som inte går att klara utan anmärkningar. Ändå är det ytterst väsentligt att närma oss så mycket som det går till det rena budskapet som här finns, där­för att det handlar om fundamentala informationsbitar som länkar oss på ett grundligt vis med sfären, som vi annars inte har någon chans att nå, dvs., den andliga. Vi kan fritt översätta denna text på följande vis:

"Håll er till, eller fäst er vid den raka vägen - integritet, utan att vara dubbelsidigt ni som bestämmer här på jorden, var verkligen benägna att ha Gud i åtanke och sök honom med enkelhet; för han kommer att bli upptäck för dem som inte sätter honom på prov; självmant kommer han att uppenbara sig till dem som inte misstro honom, eller tvivlar på hans existens."   

Så enkelt är det.
Det krävs inte mer än denna specifika livsattityd för att kunna konstatera och erfara Gud, sanningen och den andliga verksamheten.
Detta kan man kalla för grundförutsättning.
Det är inte en omöjlighet för oss, fast det är svårt, utan tvekan, om man tänker på så mycket frihet vi har till godo för att själva kunna avgöra om vi satsar på det eller inte.
Redan här märker man författarens djupa önskan att kunna hjälpa människorna på ett effektivt sätt genom att dra parallellen mellan: det som är och det som vi inbillar oss att det är.  

"Inadekvata tankar, i alla händelser, för isär människor från Gud, och kunnande när den används för att experimentera, konfunderar de dumma.
Visdomen tar aldrig i besittning en felande själ, inte heller stannar i en kropp som är förslavad  till trakasserier; eftersom  undervisningens helige ande undviker falskhet, smyger bort sig från korkade resonemangen, drar bort sig från ovan praktik."

Här har vi en passande tidpunkt för att överväga våra mänskliga resurser, som så oftast definieras som: kropp och själ.
Lägg märke till:´tar aldrig i besittning en felande själ´ som en klar indikation på att det handlar om något som kommer in i oss, utifrån, för att åstadkomma någon verkan, inte bara i vårt psyke utan i hela jaget.
Det viktigaste av detta citat, anser vi, är uttrycket: ” the holy spirit of instruction”, som vi har översatt som: ”undervisningens helige ande”.
Hela denna skrift bygger på författarens upplevelse av en andlig gåva som fungerar ren praktisk som vägledare, rådgivare, undervisare, instruktör, hjälpare. Att den kallas för helig ande betyder, som själva ordet antyder, att det är en kraft som är annorlunda, icke vanlig, utomordentlig, av högre kvalitet, vilket i sig möjliggör en bättre undervisning än den som man vanligtvis skulle få tillgång till.
Med hjälp av de följande texterna ska vi försöka förklara mer ingående allt detta, och samtidigt få tillgång till en bättre utsikt över det andliga faktumet.

1 : 8-15.-

"Visdomen är en vänskaplig ande avsedd till mänskligheten, även om den inte kommer att låta en lögnares ord bli ostraffad; ty Gud uppmärksammar det mest intima ( Anden ) och noggrant granskar hjärtan och lyssnar på varenda ord.
För Guds ande fylls hela jorden och den som håller ihop alltsammans är medveten om varje sagt ord.
Ingen som pratar orimligheter kommer att bli undangömd, inte minst för Rättvisans skull ska en sådan slippa straff.
Därför, den ondes planer kommer att bli upptäckta och en rapport av hans ord ska uppnå Herren för att fälla honom efter hans brott.
Det finns ett vaksamt öra som avlyssnar allt, inte ens en klagande mummel klarar sig undan.
Så ge akt på lättsinniga missnöjes uttalanden, hejda ditt språk från felaktiga slutsatser; även det som sägs i hemlighet bär konsekvenser, ( Anden ) och en lögnaktig mun belöna själen med död.
Utmana inte döden med dina felaktiga handlingar, inte heller bjud in fördärv genom dina händers verk. Ty Gud har inte skapat Döden, (annat: eftersom det är inte Gud som har skapat döden) han trivs inte med att utrota det levande.
För att existera -- för den skull  skapade han alltsammans;världens varelser har välbefinnande i dem, det finns inga dödliga gifter i dem, och Dödsriket har inte makten över världen: därför att rättvisan är odödlig." 

1 : 16.   
"Men de lösaktiga ropar efter Döden med deras ord och handlingar betraktad som deras vän, klär sig de själva av inför honom; med honom gör de en pakt, avsedd till alla dessa som söker honom."
 
2 : 1-24.
” Och detta är det falska argumentet de använder, ”Livet är för oss kort och dyster, det finns ingen hjälp när vårt slut närmar sig, ingen är känd för att ha återvänd från Dödsriket.
Vi kom enbart slumpvis till existensen och efteråt ska det bli av oss som om vi faktisk aldrig blev till.
Luften vi andas genom näsan är som en fackla och förståndet som en gnista  från våra hjärtans pulserande stötar; slocknar denna och kroppen omvandlas till stoft, och anden upplös liksom lätt  dis.
Med tiden ska våra namn bli glömda, ingen kommer att minnas vad vi har gjort; våra liv ska passera förbi liksom utspridda moln, som upplösts liksom dimman efter solens smältande strålar och som gör slut på den.
För, våra dagar är som en förbipasserande skugga, vårt slut är utan återvändo, eftersom det här är tillslutet och ingen kommer tillbaka.
Kom då, låt oss njuta av dagens delikatesser, låt oss göra bruk av allt med ungdomens iver:tillfredsställs oss med de dyraste viner och parfymer, och utan att glömma alla vårens blommor utan låt oss bekröna oss med rosenknoppar innan de vissnar, undanta inga ställen för våra orgier; låt oss lämna spår överallt av vårt festande, eftersom denna är vår andel, detta ar vårt öde!
Och med den stackars som är fattig, låt oss pressa honom;låt oss inte ha medlidande med änkorna, och ingen respekt för de gamla, dessa gråhåriga med en massa år.
Låt vår styrka vara den rätta måttstocken, därför att de svaga är bara rena meningslöshet.
Låt oss lägga hinder för de enkla, eftersom de besvärar oss och inte gillar vårt sätt att leva, utan kritiserar oss för vårt lags överträdelser, och anklagar oss för vårt felaktiga levnadsvett.
Han skryter med att ha kännedom om Gud, och själv kallar han sig för Herrens tjänare.
Vi betraktar honom som en häcklare till vårt sätt att tänka, endast att få syn på honom räcker för att må illa; eftersom hans livsstil är inte likadan som alla andras, och hans maner är helt annorlunda.
Enligt hans åsikt är vi oäkta; han undviker våra vägar för att inte kontaminera sig; han betraktar den trohjärtade bortgång som en välsignelse och tycks ha Gud som sin fader.
Låt oss se om det han säger är sant och pröva honom för att se vilket slut han kommer att få.
För, om den stackars mannen är Guds son, kommer Gud att hjälpa honom och befria honom ifrån hans fienders klor.
Låt oss testa honom med grymhet och med tortyr, så att detta avslöjar hans egentliga vänlighet och sätter hans tålamod på prov.
Låt oss döma honom till ett skamligt död eftersom Gud kommer att rädda honom -- som han själv påstår."

Man behöver inte lägga några kommentarer till ett så klart språk.
Det enda vi måste försöka hålla i minnet är att denna skrift var från början avsedd till de grekisktalande människor som ville lära känna folket Israels Gud, Yahweh via denne man som beundrades över hela världen för sin skarpsinnighet, det vill säga, konung Salomo. 

”Det är på detta vis de resonerar, men de tar fel, därför att deras elakhet bländar dem.
De har inte en aning om Guds intima angelägenheter, de förväntar sig inte någon sedlighets belöning, eftersom de inte litar på någon gottgörelse till de fläckfria själarna.
Men Gud skapade människan för att bli odödlig,i samma profil som sin egen natur förvandlar Gud människan till.  
Döden kom in i världen enbart genom den Ondes avundsjuka, så att alla de som tillhör honom får smaka på den”.

Det här är inte samma slags skrift som Genesis, här finns det gott om mogna synteser efter en långtids vandring av människan på jorden.
Nu handlar det inte längre om symboler eller liknande utan om sakliga yttranden som försöker förtydliga ännu mer vår mänskliga situation, ifrån andens ögon och med vis­domens språk till människans hjärta genom andligt tillskott.
Det mesta vi tar upp från Visdomens bok behöver faktiskt inte tilläggskommentarer för språket är lättbegripligt. Det enda vi gör är att relatera de upplysningar som här framförs till de förklaringar som vi har tillfogat tidigare och med avsikten att klargöra alla dessa allmänna aspekter som vi anser har stor betydelse för själva medvetandet om det andliga faktumet.
För att spara på ord och gå direkt till handlingen i stället, markerar vi på ett påfallande vis alla dessa rader som innehåller utmärkande uppgifter att ta extra hänsyn till.
En av de punkterna som många vill ha mer upplysningar om, och som blev motiv för en stark kritik till Teilhard de Chardins ”Fenomenet människan” är ämnet: det onda,  för man kan inte tala om det andliga utan att ta hänsyn till den omfattande verksamheten som detta specifika begrepp ”det onda” innesluter.
Vi har redan konstaterat i Genesis tredje kapitel inblandning av någon som är varken Gud eller människa, men som åstadkommer kaos i allt som är levande, men framför allt i människans karaktär.
I den symboliska betraktelsen som där porträtteras, uppträder denne som en orm med det följande särdraget: ”den mest subtila av alla vilda djur som Gud hade skapat”.
Det råder ingen tvekan om att det handlar om något eller någon som endast Gud känner igen fullständigt och fördenskull kan hålla i schack. 
Frågan vi ställer oss just nu är om att det skulle vara nog med att få veta med stor precision identiteten av denna orm, som nu betecknas som ”djävulen”, för att kunna undanröja den destruktiva verkan den besitter och som påverkar mänskligheten i så hög grad, eller om det inte vore klokare att lära känna Gud i stället för att på detta vis absolvera problematiken.
Skriften vi går igenom tillägger något som är mycket viktigt för att få en bättre inblick om det onda. Vi tar upp dessa rader som är väldigt informations givande:

"Men Gud skapade människan för att bli odödlig, i samma profil som sin egen natur förvandlar Gud människan till.
Döden kom in i världen enbart genom den Ondes avundsjuka, så att alla de som tillhör honom får smaka på den”.  

Öden för det goda och det dåliga jämförs.
3 : 1-9.-
”Men, de trogna själar vilar i Guds händer, och inga tortyrer kan nå dem.
För de ignoranta, verkade det som om de dog, deras död betraktades som en motgång, och deras frånfälle liksom en destruktion;men, de vilar i fred.
Om, som det verkade för oss, de plågades med bestraffningar, var deras förväntan fyllda av evighet; ringa var deras rättelse, enorma ska det vara deras lyckan.
Gud satte dem på prov och har godkänt dem som värdiga att vara med honom.
Gud har prövat dem som man gör med guldet i smältugnen, och accepterat dem som en perfekt brinnande uppoffring.
När det blir dags för evaluering kommer de att stråla i glans; och liksom gnistor bland strå kommer de att vara.
De kommer att döma nationerna, råda över folkgrupper, och Herren ska vara deras konung för alltid.  ( Guds riket )
De som förlitar sig på Honom kommer att begripa sanningen, de som är trogna ska leva med Honom i hängivenhet, för nåd och lycka väntar Hans folk, och Han ingriper till fördel av dem som är Hans”.

Hela detta citat utgör en profetia som vi kommer att uppdaga i ”Del 3” av detta arbete med det andliga.
Att denna profetia liknar väldigt mycket Jesus parabler om Guds rike är inte alls så konstigt, om man inte glömmer att samma ande, - visdomens ande - infann sig hos både Jesus och Salomo.
De följande citaten innehåller flera detaljer som utgör en helhetsbild utav profetian i fråga, med två särskilda grupper av människor, ”the godless” och ”the upright”, som inte går att översätta med vardagliga motsvarande termer, men som till slut avser de som blir medvetna om det som pågår och ställer sig för den processen som kommer att rätta till hela vår tillvaro, å ena sidan ( the upright ), och de som envisas med att inte vilja bli medvetna om de förändringar som vi måste genomföra för att uppta harmoni med naturen och med oss själva, å den andra ( the godless ).
På denna punkt handlar det inte alls om nationella grupper, sekter eller religiösa organisationer, raser, politiska partier eller liknande, utan om varje individ för sig själv, i enlighet med det som vi förklarade i föregående rader.
Detta är ingen tolkning utan en förkunnelse från visdomens ande av det som ingår i berättelsen om Para­diset och människofallet; visdomens ande talar ut i detta fallet via konung Salomo för att bekräfta sin närvaro hos honom. Det är detta som ger poängen till skriften vi undersöker.
För här talar man utan förklädnad om Guds avsikter, t. ex., om betydelsen av uttrycket  ”in the image of God”, om detaljer kring ormen, kunskapens träd till det goda och till det onda,  avsikten med samtalet mellan ormen och Eva, etc.
Just precis denna detalj som berör motivet för den Onde för att vilja bojkotta människans fullkomlighet är av stor betydelse.
Den här: ”den Ondes avundsjuka”, måste vi granska närmare med hjälp av de texter som följer och med Jesus förkunnelse enligt Johannesevangeliet lite senare. 

De gudlösa kallade till dom.
5 : 1-23.
”När deras fel avslöjas, kommer de att bli skräckslagna och deras olagligheter ska konfrontera dem och anklaga dem.
Då kommer den hederlige att retad stå upp för att möta de som förtryckte honom och som brydde sig så litet om hans plågor.
Och när de får syn på honom, kommer de att gripas av panik förvånade över att han blivit befriad så oväntad.
Fyllda av ånger, ska de säga till varandra med besvärande och trötta andetag, ”Det här är han som vi drev med, och gjorde av honom måltavlan av våra förolämpningar, vad dumma vi var!
Vi betraktade hans liv som galenskap, och hans slut som utan ära.
Varför har han kommit att inräknas som en av Guds barn och ha sin lycka bland dessa utvalda?
Utan tvekan har vi kommit bort från sanningens väg; rättvisans låga har inte strålat över oss, solen har inte rest sig över oss.
Vi har inte glömt en enda väg av kaos och ruin utan våra spår, vi har gått tvärs över öknar som inte hade några fotavtryck, men Guds vägen har vi aldrig känt.””             

Härlig bestämmelse för de upprättstående och straff för de gudlösa.

”Men Guds trogna lever för alltid, eftersom deras mål är hos Herren (1), och den Allsmäktige (2) beskyddar dem.
På det sättet kommer de att få ärans krona och huvudsmycke från Guds (3) händer; för Han (4) kommer att försvara dem med sin högra hand och med sina armar ska Han värna dem.
Som rustning ska Han ta den kärleken som kännetecknar Honom.
Han kommer att beväpna naturen för att bestraffa sina fiender;  Observera noga.
Han ska ta på sig rättvisan som en bröstplåt, och som hjälm Hans uppriktiga dom; Han ska använda sin oövervinnliga frid som sköld, med sin skoningslösa vrede kommer Han att smida ett svärd, och hela universum ska följa Honom för att bekämpa de samvetslösa."   Observera noga

Vi kan inte åsidosätta den latenta frågan om luftens inverkan i vår mänskliga praxis, eftersom det andliga faktumet är direkt relaterat till det planet, till denna sfär av livlig aktivitet som vi än så länge håller oss i nästan total avskildhet och försummelse ifrån.
Härnäst följer en rad upplysningar angående visdomen som bör uppmärksammas: 

Visdom som söks är visdom som finns.  
6 : 12-25.

”Visdomen är briljant, Hon vissnar aldrig.
För dem som älskar Henne är Hon lätt att följa, till dem som söker Henne är Hon lätt att finna.
Hon tar initiativet med dem som önskar Henne och ger sig till känna självmant.
Vem som helst som tidigt söker Henne kommer inte att ha några problem utan ska finna Henne redo i förväg.
Meditation i Hennes sällskap är förståelse i perfekt form, och alla de som håller Henne inneboende blir snart av med alla bekymmer.
För självmant söker Hon överallt till fördel för dem som är värda Henne, välvillig till hands för dem i deras sysslor, i förhand redo i varje förslag de har.
Därför att visdomen börjar med en äkta önskan att ha vägledning, behov av vägledning är lika som att älska Henne, att älska Henne betyder att behålla Hennes råd, att följa Hennes råd garanterar oförstörbarhet, och oförgänglighet närmar oss till Gud; att önska visdomen leder alltså till friheten.
Eftersom det är  kungamakt och styre som tillfredsställer er, statsledare, sök då visdomen, så att ni får regera för alltid”. 

Salomo föreslår att beskriva visdom.

”Vad visdomen är och hur hon föddes ska jag nu förklara; jag ska inte dölja några mysterier för er, utan ska följa Hennes fotspår från hennes första början, genom att visa upp allt vi vet om Henne vid dagens ljus, utan avvikelser från sanningen.
Demoraliserande avund gör mig inte sällskap, därför att avund har ingenting gemensamt med visdom.
I det största antalet vise männen vilar världens räddning, och i ledarnas skarpsinnighet folkets säkerhet.
Lär er därför från mina ord; vinsten ska vara er”.

Vi står nu mitt i själva visdomens ingående deskription som ska hjälpa oss att känna igen begreppet ande och dess relevans.
Visdomen står för motsatsen till missunna, och till kunskaperna, trots att som i fallet själ och ande har vi fortfarande väldigt många svårigheter för att hålla isär det som är visdom och det som är kunskap.
Vi har valt dessa två särskilda funktioner - missunna och kunskapa - som två praktiska tendenser som motverkar naturen i den magnifika och intelligenta struktur som kännetecknar den. 
Med hjälp av dessa funktioner skapar vi människor enbart desorganisation i naturen, med start på oss själva som omgivningens mest ostabila beståndsdel.
Det finns ingen resurs utav alla dem som vi förvaltar - av den enkla anledningen att vi lever -, som kan korrigera vårt eget väsen och göra den totalt anpassningsbar med resten av naturen, eftersom det som håller ihop allt det existerande är av andligt ursprung, och en av de ingredienser som ser till att allt ska fungera som det ska är visdomen.      

Eulogy of Wisdom. = Visdomens eloge.

7 : 22-30. 

”I det mest intima är Hon en intelligent ande, annorlunda, unik, mångfaldig, subtil, mobil, vass, obefläckad, lysande, ointaglig, välvillig, skarpsinnig, oemotståndlig, välgörande, vänlig mot alla människor, stadig, pålitlig, fridfull, majestätisk, all granskare, genomträngande allt livlig, pur och den mest skarpsinniga av alla andar.
För visdomen förflyttar sig snabbare än den minsta rörelsen; Hon är så äkta, så Hon tränger igenom och genomsyrar allt.
Hon är Guds mäktige andetag, genuin utstrålning utav den Allsmäktiges gloria; så att inget orent kan leda sina spår till Henne.
För Hon är en avspegling av det eviga ljuset, genomskinlig spegelbild av Guds aktiva kraft, och avbild av Hans godhet.
Därför är Hon unik, Hon kan allt; trots alltid densamma, förnyar Hon världen, generation efter generation, hemsöker Hon de renas själar, för att göra dem till Guds vänner och profeter; för Gud älskar endast de människor som har sällskap med Henne.
Hon är utan tvekan mer lysande än själva solen, hon överglänser alla sorters stjärnbilder; i jämförelse med ljuset tar Hon första plats, för ljuset måste ge upp under natten, men över visdomen, det onda kan aldrig segra”.

Lägg märke till jämförelsen som här görs mellan Visdomen och den Onde, och den bekräftelse som adderas beträffande överlägsenheten av Guds gåva: visdomen gentemot  ”den mest subtila av alla vilda djur som Gud skapade”.
Som vi nämnde från början, finns det en mycket intim relation mellan dessa tre stora och svårt att förklara begrepp, som även här används väldigt ofta. De är :

Gud      Anden    Livet

Man skulle lägga till visdomen som ett slag gemensamt attribut för att på detta vis ha större perspektiv över den absoluta verkligheten vi ligger mitt i, och som vi ingalunda kan förvänta oss kunna ”förstå”, ifrån våra resonemangs synpunkter. Inte ens ifrån våra iakttagelser eller snokande, därför att vi sällan har velat acceptera deras status och  dessutom har vi kontinuerligt stridit mot den ordningen de följer efter.
Om allt det här handlar också nästa citat :

Åtal för avgudadyrkan: naturens förgudning.
13 : 1-9.   

”Ja, givetvis avskyvärda är de som lever omedvetna om Gud, (1) vilka, med hänsyn till allt det vackra som finns, inte har varit dugliga för att varsebli Den som Är, (2) eller, via forskningar av alla slag, inte har identifierat Skaparen. (3) Elden eller vinden, snabba fläktar, stjärnornas sfär, oceanerna, himlens lyktor, har de utsett  att vara ”gudar” som härskar över världen.
I fall, imponerade av så mycket skönhet, har de tagit dessa för ”gudar” bör de veta hur mycket Mästaren (4) överträffar det skapade, därför att det var härlighetens äkta källa som åstadkom allting.
I fall de varit förtjusta i krafterna och energin, kunde de dra slutsatsen därifrån om hur mycket mäktigare den är som har möjliggjort detta, eftersom, via storhet och glans av det skapade kan man, som analogi, begrunda dess Auktor. (5)        Små misstag förleder dem, så de kanske går vilse endast i deras sätt att söka Gud och deras strävan att hitta Honom; vana vid Hans verk, undersöker de dessa och faller offer för det ytliga, i deras sökande bland så mycket härlighet. Men även så, har de ingen ursäkt: om de är i stånd till att samla så mycket kunskap för att forska om allt som är tillgängligt, varför är det då så svårt för dem att hitta Mästaren?”

Det råder ingen tvekan om att våra mänskliga attityder inte förändras avsevärd mycket från en tid till en annan.
Det är många generationer och många civilisationer emellan de här skrifterna och vår tid, fast det ser ut som hela problematiken fortfarande är densamma.
Vi kommer att ha en mycket bättre bild om allt det vi pratar om, efter att noga iaktta de två följande citaten vi har tagit fram från denna visdomens bok.    

Ursprunget till kulten av avgudar. Idoler = bilder, tillverkade föremål, djur, amulett, talisman, totem, föreställningar, mm., som verkande krafter att dyrka.

 14 : 12-14.                                 

”Avsikten med att skaffa idoler var början till lösaktigheten, för detta avspeglade inre förvirring.
Dessa idoler existerade inte från början, och kommer inte att finnas för evigt; det var den mänskliga fåfängan som tog dem in i världen och fördenskull är reserverad ett tragiskt slut för dessa människor ”.                                 

Konsekvenserna av avgudadyrkan.
14 : 22-30. 

”Det är inte nog för dem som har så stora missuppfattningar om Gud; levande mitt i vilda stridigheter som ignoransen ger upphov till, betraktar de otukt som normalt.
Deras ritualer innehållande barnaoffer, deras hemliga ceremonier, och deras våldsamma orgier med bisarra inslag, bevarar de ingenting rent i deras sätt att leva eller i deras äktenskap, det ena efter det andra mordet eller frivoliteter i alla former.
Överallt en enda röra av blod och mord, stöld och bedrägeri, korruption, förräderi, bråk, mened, motbjudande behandling av hederligt folk, otacksamhet mot tjänster, förstöring av själar, onaturligt umgänge, äktenskaplig oordning, otukt och utsvävningar.
Eftersom dyrkan till idoler som inte existerar är början, grund, och slut av allt ond.                                     (Onde)

För dessa människor som antingen driver sitt festande till vansinne, eller profeterar det som inte är sant, eller lever skandalöst, eller skvallrar om sig själva utan att tvivla; eftersom de har anförtrott sig till livlösa idoler inte räknar de med att deras falskhet  kan skada dem.
Men de kommer att bli bestraffade med allt rätt för dessa dubbla brott: för att nedsmutsa begreppet Gud genom skapande av idoler; ( livlösa avbilder ) och för att gå med på falsk ed i förakt för det som är helg."

Sådana texter som har passerat från hand till hand och från språk till språk förlorar givetvis med tiden sin ursprungliga tydlighet, det kan vi inte ignorera. Ändå får man klara glimtar av det som menas, i stort sett i varje mening, därför att man känner igen situationer som även idag förekommer i nästan samma form och samma omfattning.
Någonting man strävar efter att uppmärksamma i denna skrift, är den stora skillnad mellan det som är eller existerar - i naturen - och det som inte är eller inte finns rent naturligt. Med andra ord, det som vi människor hittar på och som avspeglar våra inre oorganiserade funktioner och den bristen vi har på adekvat anpassning till Livet, naturen, anden.
Det är lätt att tala om naturen, livet, det onda, etc., utan att fatta att det handlar om saker och ting som vi inte kan tränga igenom hundraprocentigt, och som kräver mycket mer än bara tankar för att komma underfund med.
Därför är det så svårt för oss att komma till rätta med det andliga faktumet, för det handlar om någonting ytterst sammansatt som vi inte når utan hjälp, och som står över all vår förväntan, trots att det gäller något som i sig ansvarar för den totala stabiliteten av allt som finns till.
Om man drar vissa paralleller mellan de två skrifterna vi hittills har kunnat granska, kan man lätt iaktta att denna visdomens bok är en aning mer uttrycklig, fast inte så mycket som det kommer att vara i det fjärde evangeliet som vi strax ska bekanta oss med.
Enligt förklaringen som författarna av Genesis lägger fram i form av symboler, angående inträdet av det onda i världen, verkar det som om människan föll offer för någon annans listighet - ormen - och därför än idag frågar sig de flesta människor, varför ska vi betala för det som någon annan har gjort. Men nu passerar vi sakta men säkert till en klarare bild om hur det gick till när våra tidigaste fränder hamnade i denna problematik. I nästa skrift, Johannesevangeliet, är det mannen från Nasaret som förtydligar ännu mer det som denna skrift innehåller och som är värd att granska ännu en gång:

”Eftersom dyrkan till idoler som inte existerar är början, grund, och slut av allt ond”.
”Dessa idoler existerade inte från början, och kommer inte att finnas för evigt; det var den mänskliga fåfängan som tog dem in i världen”.

Vi ska avsluta denna snabba granskning av visdomens bok med några ord om konung Salomo, som utöver att vara känd och respekterad i hela världen för just visdomen han utstrålade, var han också beundrad och hedrad för alla rikedomar han ägde, vilka han fick som gåvor och presenter från dem som erkände närvaron av så mycket visdom och skarpsinnighet hos honom.
Men dessvärre är konung Salomo även känd för sin allra svagaste sida, som slutligen undergrävde allt det fina han hade och var så uppskattad för. De flesta av oss känner till det enorma antalet fruar eller konkubiner som han delade sina dagar med och som, i enlighet med det som står skrivit om honom i de bibliska skrifterna, förvirrade de honom så mycket, så att till och med hans dyrkan till den som gav honom möjligheten att erfara så mycket visdom vissnade bort.
Det finns en förklaring till det, men vi ska inte gå in på alla dessa detaljer som förresten står angivna i Första konungaboken och i Första och Andra krönikeboken för de som är intresserade av att lära känna mer om honom och hans liv.
Som avslutning till denna skrift ska vi poängtera att de flesta upplysningar, råd och yttringar som denna skrift innehåller, är inte konung Salomos förtjänst utan visdomens ande som vandrade med honom och som hjälpte honom så länge konungen älskade ”henne”.     

15 : 3.

"To know you ( God ) is indeed the perfect virtue, and to know your power is the root of immortality."

”Att få lära känna dig ( Gud ) är utan tvekan den perfekta äran, och att erfara din kraft - anden - är begynnelsen till det eviga livet.”

Nästa: Johannesevangeliet.