ANSIKTE MOT ANSIKTE

DEL 3.-

ANSIKTE MOT ANSIKTE
( Nutidens konfrontation med faktumet: Ande )

En tid av förändring
A:  Symptomen    

Vetenskap, politik och ekonomin har tagit upp kommandot över all sorts verksamhet över hela jorden, på ett sätt som de svaga i samhället känner av med förskräckelse och med bestörtning.
Drastiska åtgärder på alla områden betyder försämrade levnadsvillkor, arbetslöshet, stora hälsoproblem, brottslighet, krig och våldsamhet av olika slag, mm.
Naturen känner av den brutala misshandlingen som den har varit utsatt för, under hela förra seklet och reagerar mycket kraftig i form av klimat  förändringar, vulkan utbrott, översvämningar, storm, tornado, rubbningar av alla de slag och i alla former av levande organismer, osv.    
Israels comeback till sina gamla trakter är en av denna tidens stora kännetecken, eftersom denna gamla folkgrupp associeras omedelbart  med det som kallas för "religion" och därför med Gud, och detta faktum är av stor betydelse för alla andra folkgrupper i världen, som också har sina egna åsikter och erfarenheter om de fundamentala frågor som religionen tar upp.

B : Bakgrund.    

Det är väldigt svårt att hitta en gemensam nämnare till de tre punkterna vi har sammanfattat som de specifika symtomen som karakteriserar det aktuella läget i världen, trots att det i själva verket finns en bestämd sådan. De tre signalerar slutet på en epok och ankomsten av en helt ny era som medför stora omvälvningar, rent miljömässigt sett, och radikala förändringar inom vardagslivets alla områden. Vi har kommit till en tidpunkt som det är omöjligt att förutsäga vilka följder den bär med sig, om man inte noga reviderar vår mänskliga historia, för att hitta ledtråden som kan göra det möjligt att rätt förutse det som väntar oss imorgon.
Hela förra seklet karakteriserades av en febril strävan att hitta vem eller vilka som egentligen har rätt från sina ståndpunkter, vilka som är ansvariga för mänsklighetens brister, eller vem som är skyldige till alla mänskliga lidanden. Slutligen har vi som facit att ingen erkänner någon brist och alla har rätt om sina åsikter. Och där står vi, ansikte mot ansikte beredda att försvara till sista andetagen, det som var och en anser vara riktigt.
I och med denna essä försöker vi förklara, nästan som en sista utväg, att ingen egentligen har rätt, och att alla bär likadant ansvaret, eftersom hela mänskligheten lider av samma besvär, orsakad av de två specifika faktorer, arv och miljö. Dessa två aspekter styr framför allt människans: tankeverksamhet.  
Den mänskliga varelsens mest remarkabla resurs, dvs., tankeförmågan, har vi aldrig kunnat bemästra ordentlig, och i stället för att vara en medhjälpare för oss, har det blivit en börda, i det personliga såväl som i det kollektiva planet och längs hela den mänskliga historien.
Om man inte accepterar detta faktum lurar man sig själv av egen fri vilja.
Det finns inga gränser för tankeverksamheten, det har vi konstaterat under tusentals år. Det finns varken regler, normer eller ordning för att öva den. Inga lagar och inte heller några vetenskapliga förklaringar till dess häpnadsväckande tillvägagångssätt.
Det finns ingen av oss som självmant kan lyckas med att iordningställa funktionerna som har att göra med våra tankar eftersom, till det ändamålet krävs det mer än våra egna aktuella erfarenheter. Vi är i stort behov av att hitta någon sort "historisk prototyp" för att kunna jämföra med, och för att kunna relatera våra handlingar och tankesätt till.
Den rollen fick i första hand våra tidigaste förfäder inneha, men de själva föll i fällan och miss-lyckades med denna uppgift. När och hur det egentligen gick till fortsätter att vara stor anledning till forskning av olika slag.
Man har alltid haft mängder av enskilda individer, folkgrupper och till och med civilisationer som åtagit sig denna funktion, och som påverkade mänskligheten ända till denna dag via arvsmassan och inflytande på diverse områden.
Men, eftersom vi hela tiden har relaterat våra förklaringar direkt till "naturen" och dessutom angivit att "naturen" styrs av en ordning eller intelligens som är enormt högre sammansatt än all vår mänskliga logik kan vara, än så länge har vi inte kunnat verifiera denna "prototyp" med hjälp av våra tankegångar, och inte heller lägga märke till det faktum att denna "prototypmänniska" har varit på jorden mitt i historien.
Vi har angivit från inledningen att denna specifika människotyp är ingen annan än "Mannen från Nasaret" eller Jesus.
Vi kunde lägga fram minst 100 olika anledningar till att betrakta honom som den rätta människa vi är i stort behov av likställa oss med, för att kunna se oss själva och rätta oss efter, fast våra tankar skulle "hitta på" 100 ursäkter för att inte göra det, eftersom vi har byggt upp en piedestal till "logiken", så att det numera inte går att ta ifrån sin plats och lämna den till något annat.
Det var därför han betalade med sitt eget liv, försöket att ändra på det stora misstaget som vi människor har gjort under hela historien. Inte ens hans närmaste "fattade" hans budskap, trots att de accepterade honom, rörda av så mycket visdom och kraft i hans ord och handlingar. De kände på sig att denne man från Nasaret var den som skulle komma för att visa oss hur människorna måste agera för att komma till  den status den är skapad till.
Detta skedde för nästan två tusen år sedan, det är ett historiskt faktum, för hela vår aktuella tids räkning baseras på det.
Denne "historiske prototyp" var både mänsklig och andlig samtidig, trots att han själv kallade sig för "människosonen".
Jag har redovisat, enligt Johannesevangeliet, varför just mannen från lilla Nasaret är "prototypen" som vi alla människor på jorden har till förfogande för att konfrontera vår enskilda mänsklighet med.
Skillnaden mellan honom och alla andra låg i att han blev till efter inverkan av den Helige Anden och var den förste som blev döpt i Guds Helige Ande.
Han fick uppleva, konstatera och intyga att utan den intima kontakten med Livet och dess verkställande medel Anden, har vi människor ingen chans att gissningsvis leda våra steg till det eviga livet, och att till följd därav är meningslös att fortsätta med alla våra experiment, praktiska och teoretiska, för att skapa oss en fridfull tillvaro.
Det var inte Johannes döparen med sin ritual eller sina ord som skänkte Anden över mannen från Nasaret, utan Gud själv som är Andarnas Fader.
Det var denna ingrediens, Anden som Jesus undervisade om, och som han bevisade vara den rätta vägledaren varje människa har tillgång till för att befria sig från de flesta av sina plågor.
Det som vi gärna vill uppmärksamma är att vår mänskliga natur inte är simpel, utan tvärtom. Den är så högt sammansatt så vi själva kan ingalunda hålla på med att försöka ”förstå” alla dess reaktioner, för många av dem är helt autonoma, de styrs varken från våra önskemål eller våra tankar, och de söker varken det vi vill eller inte, utan det som vår mänskliga natur saknar eller är i behov av i det praktiska livet.
Människans natur söker sin like, sin ”prototyp”, sin äkta profil, och i de flesta fall är det våra tankar,  rättare sagt våra egna idéer som försöker både förtränga det med de mest konstiga och sofistikerade knep, eller skapa fram med hjälp av alla möjliga sorters fantasier.
Vårt sökande är äkta och skäligt, fast det som vår egen mänsklighet söker efter har våra tankar inte en aning om, de bara gissar sig fram.
På detta vis måste hela vår mänskliga historia betraktas, som en fortlöpande gissningsvåg som prövar sig fram med de mest osannolika metoder.           
Om ni kontrollerar noga det som man håller på med just nu, på ”vetenskaplig” nivå, kan ni få lite hjälp av att begripa det som vi försöker dra fram i ljuset.
Miljarder dollar används för att kunna nå kontakt med någon sort intelligenta varelser som ”tros” kan finnas någonstans i universum. Detta försök har pågått i flera år, fast man inte har kunnat komma fram till någon belägg som ursäktar så expansiva omkostnader och så egendomlig ”tro”. Miljoner människor har dött av undernäring och brist på hjälp under samma tidsförlopp.
Vad är det man söker egentligen?
Det pågår ett gigantiskt arbete som går ut på undersöka, både de allra minsta partiklar som det existerande består av, å ena sidan, och universums hemligheter å den andra, med avsikten att ”förstå” i minsta detalj allt det som våra tankar och teorier matar oss med. Vi vill helt enkelt på ett rationellt sätt komma i kontakt med det som inte är psykiskt, utan av betydligt mer invecklad sammansättning. Oförenligheten eller gapet är så stort, att rent praktisk har vi kommit till en viss punkt som inte går att överskrida utan att få lida för det.
Det vi menar är att, det var inte så svårt att kunna konstatera styrkan som finns inuti materiens små partiklar; det som är omöjligt i själva verket är att komma underfund med de katastrofala konsekvenser som allt det här exploatering har vållat i naturens grundläggande inre koherens.        
Det som vi inte har insett med allt detta är att samma styrka finns det inuti oss själva, och att det enda kloka vi kan göra är att lära känna den, till vår egen fördel och alla andra.
Det vi pratar om är endast ett litet exempel på allt det vansinniga som våra "bästa tänkare" har hållit på med, och som trots alla reaktioner från naturen, fortsatt att genomföra i en takt som inte visar det minsta tecken på något förnuft eller samvetskval.
Vi betonar och understryker att vi ingalunda lägger skulden av allt som här analyseras på någon bestämd grupp, vare sig politisk, religiös, social, vetenskaplig eller liknande. Vårt arbete omfattar hela mänskligheten som en säregen varelsetyp, och den enskilde individen i för sig.
Det vi menar är att problematiken angår oss alla, och i denna finns det inga sådana gränser som kan dela oss ifrån varandra.
Allt det här betyder samtidigt att denna essä har ingen bestämd grupp eller organisation bakom sig, och följaktligen har vi helt fria vägar för att ta upp och jämföra alla sorters ståndpunkter med det som här redovisas.  
Vi ska nu snabbgranska åsikterna av en grupp  som inte finns representerad som en organisation, men som ändå är den mest framåtriktade av alla moderna rörelser, som i hög grad fortsätter att vara vägledande i all form av forskning, och framför allt tolkning av tiderna, och i synnerhet det sista sekelskiftet.
Denna rörelse är känd under namnet ” New Age”, ”Den nya era”.
I detta citat sammanfattas olika aspekter kring den psykiska aktiviteten hos människan.
 
”New Age” - Jean Vernette - 1994.-
Kapitel III.
Förändringar av medvetandet och hjärnan.
Det inre uppvaknandet.
“Upplevelserna av medvetenhetsvidgande och medvetenhetsomvandling är vanliga i vår tid. Det gäller upplevelser av bestämda tillstånd som kallas ” transcendentala” och ”transpersonella”. Det gäller upplevelser av ljus, kärlek, samhörighet, uppvaknande, energi, evighet. För Vattumannens barn är detta tecken på att människoanden (?*?) har kommit in i en ny fas i sin utveckling tack vare frigörelsen av en potential jämförbar med den som utvecklandet av ett språk innebar. Dessa nya tillstånd är inte bara subjektiva; de kan mätas genom observationer av fysiska förändringar i hjärnan.
Den individuella transformationens process började med att man uppmärksammade själva uppmärksammandets inriktning, att man gjorde sig medveten om sin egen medvetenhet. Allt som kunde föra till ett rikare och mer medvetet tillstånd har alltså en potentiell förmåga att frambringa transformationen“.
Observera: (?*?) ( Här antyds människoanden som: den mentala sidan av människan)
 
“Att stämma av de två hjärnhalvorna med varandra.
Hjärnans flexibilitet är förbluffande, menar Vattumannens barn. Men vi kan aldrig förstå hur stor den är förrän vi verkligen utnyttjar den. ( ? ) Och vi har faktiskt förmågan att skärpa vår uppmärksamhet och våra inre sinnen på ungefär samma sätt som då en gymnast tränar sina muskler. Detta beror på att var och en av hjärnhalvorna kan fungera och utvecklas oberoende av den andra, och på att de två kan bilda två olika medvetenhetscentra ( fakta eller fantasi? ). På personer som drabbas av svår epilepsi har man ibland skurit av förbindelserna mellan de två hjärnhalvorna för att inskränka de epileptiska kramperna till en kroppshalva. Därvid har det verkat som om patienterna kunnat fungera så att deras vänstra hand bokstavligen talat inte vetat vad den högra gjort.
När det gäller kunskapsinhämtandet har den högra hjärnhalvan ungefär den karaktär som hjärtat brukar tillskrivas: den ägnas instinkterna, fantasin, drömmarna, och de holistiska uppfattningarna, helhetsintrycken. Den vänstra hjärnhalvan ägnas förnuftsfunktionerna: språkkontrollen, beräkningarna, uppdelandet, organiserandet. Det är den hjärnhalvan som dominerar hos västerländska människor.
Men det finns metoder att ” återupprätta förbindelserna” mellan de två hjärnhalvorna så att de kan berika varandra. Sådana metoder är meditation, besvärjelser, poesi och mantra sjungande. De samordnar hjärnans två hemisfärer så att antalet nervceller som engageras i aktiviteternas blir många fler.
Synkroniseringen av de två hjärnhalvorna, d.v.s. av det rationella förnuftet och insikterna, av intellektet och känslolivet, leder även till något nytt. Som Vattumannens barn ser det är denna synkronisering: ”varje stor religions centrala mysterium”. Och den andlighetsvåg (?) som har sitt ursprung i Indien är särskilt lämpad att erbjuda den västerländska kulturen en möjlighet att ”rätta till och friska upp den motsatta polen”.
"De västerlänningar som dras till de österländska religionerna vänder sig faktiskt inte så mycket till Veda böckerna, Buddha och Lao-tze, som till meditationen såsom metod för synkronisering av det logiska och det intuitiva tänkandet.
Den inre erfarenhetens väg till omvandlingen av medvetenheten.
Man kan alltså uppnå inre omvandlande upplevelser genom tekniker för att koncentrera sin medvetenhet på sig själv, och i synnerhet genom att koncentrera sig på ett så till den grad främmande, neutralt eller monotont tankeobjekt, att den vänstra analytiska hjärnhalvan tappar all lust att gripa sig an det. Objektet skulle kunna vara andningen, som i hatha yoga, eller ett bestämt ord, ett mantra, eller en vit vägg, eller en sten, eller ett ljud utan innebörd. Det skulle kunna vara ett paradoxalt påstående eller problem, som i zenbuddismens koans.
De psykologiska behandlingsmetoder som skapats för att ” förändra medvetenheten” är ytterst varierande. Efter en omfattande undersökning i USA kunde Marilyn Ferguson räkna upp följande:
-- Isolering från sinnesintryck och överbelastning med sinnesintryck: ” En kraftig ändring av den uppfattade informationen skapar faktiskt ett förändrat medvetenhetstillstånd”.
-- Biofeedback samt medveten och uppmärksam styrning av normalt omedvetet förlöpande kroppsliga processer, t.ex. muskel tonus, hud temperatur och hjärnans elektriska aktivitetsnivåer.
-- ” Autogen träning” varvid man med en serie självsuggestioner gradvis gör sig medveten om sin kropp: dess temperatur, vikt, andning och spänningsnivå.
-- Sådana skapande aktiviteter som måleri, keramik, skulptur, musik och sång. De gör det möjligt för den skapande personen att helt gå upp i den skapande verksamheten, vilket aktiverar hjärnans högra hemisfär.
-- Estetiska upplevelser, inbegriper kontemplation av naturen, vilka ger upphov till en intensiv gripenhet, och psykodrama, som kräver ett totalt engagemang i rollen och spelet.
-- Hypnos och självhypnos.
-- Alla typer av meditation: de österländska ( zen, raja yoga, tantrisk buddism), transcendental meditation, de västerländska ( särskilt de som praktiserades inom den kristna mysticismen), de shamanistiska metoder som kräver en koncentration av uppmärksamheten, dervischdans, voodoo och animistiska metoder.
-- Metoder för medvetenhetsförändring via esoteriska läror som teosofin, rosencreuzianismen och gurdjeffianismen.
-- De många moderna psykologiska behandlingsmetoderna: primalskrikterapin, som ägnas återupplevandet av traumatiska upplevelser i den späda barndomen; gestaltterapin, som initierar förändringar av de mentala strukturerna och därmed sättet att uppfatta saker och ting; ”det nya tänkandet”, d.v.s. positivt tänkande; alla metoder för tillfrisknande genom självövertygande; samt kreativ visualisering.
Terapeutiska kroppsdiscipliner av ytterst sofistikerat slag som tai chi chuan, aikido, hatha yoga, kamp¬sporter, och av vanligare slag som kroppsaktiviteter vilka ger en känsla av ökat välbefinnande som idrott, bergsklättring och ensamsegling.
Och slutligen alla de psykiska tekniker som går ut på att möta andra och lära känna sig själv i psykodynamisk mening, samt att hjälpa individen att ”leva här och nu” och att ”ge sig hän”.

Sida 64:
Från psykologin till mystiken.
“Eftersom människan har en del av det oändliga och det gudomliga inom sig (?) gäller det att bli medveten om och frigöra denna gnista. Den transpersonella psykologin söker förse henne med de redskap och metoder som behövs för detta frigörande. Därmed vänder den sig mot de stora traditionerna inom mystiken som har utvecklat egna psykologiska analyser av människans inre gudomliga dimension. Vedas tradition säger: ” Tat vat asi”. Det betyder ” Du är det”, d.v.s. Brahman, det outplånliga ljuset lever i människan, atman. De kristna mystikerna söker att möta ”gudsfröet” ( Anden ?? ) längst inne inom sig ” vid själens finaste spets”. De sufiska mystikerna menar att människohjärtat är ett hemligt rum där den ende Guden manifesterar sig för den som tror på Honom. Gnostikerna söker att med den heliga kunskapen väcka människans medvetenhet om en annan dimension av sig själv, om sig själv som ett fragment av den gnostiska gudomliga pleroma som hon en gång tillhörde.
I detta perspektiv förstår man bättre vad den medvetenhetsvidgning som den transpersonella psykologin arbetar för innebär. Det gäller att vidga det begränsade jaget och omvandla det till ett jag utan gränser, att stärka det svaga inre ljuset till dess det blir till det stora gudomliga Ljuset, och att öppna den dolda kärlekens källa så att den blir till en ocean av ömhet“.

En särskild människosyn.
"Ett område som intresserar den transpersonella rörelsen är som nämnts astralresor och nära död upplevelser. Sådana har faktiskt rapporterats av alla religioners mystiker. Den transpersonella psykologin tar sådana upplevelser på allvar och söker tolka dem. Därför inbjuder man till ett paradigmskifte: Vad som anses verklighet får inte inskränkas bara till vad som är kvantifierbart eller mätbart, som inom det materialistiska paradigmet.
Eftersom den transpersonella psykologin arbetar för att på nytt integrera människan i det Absolutas kosmiska dimension, som är ren energi, använder den sig av behandlingsmetoder som bygger på att människans och den osynliga världens andliga(?) dimension tas med i beräkningen. Den intresserar sig för idén om en ”tredje kropp” vid sidan om den fysiska och den andliga (?) (Är det psykiska som här menas??? ) : energikroppen. ( Anden??? ) Ty både det synliga och det osynliga kosmos är helt och hållet energi. Den välkomnar med intresse både filippinska helbrägdagörares shamanska metoder, akupunktur och auraterapi. Den söker förstå dessa företeelser genom att infoga dem i en holistisk och medvetenhetsfokuserad verklighetsvision. Till skillnad mot det materialistiska paradigmet söker den faktiskt att omorganisera hela livet till att bli en sann funktion av det kosmiska absoluta, som är energi. Vi ser alltså att den nya behandlingsfilosofi är ett integrerat element i New Age-rörelsen.”
                     
Att tala om den mänskliga hjärnaktiviteten som en andlig potential är att blanda ihop två olika sorters medium.  
Påståendet om att vi inte tillräckligt har utnyttjat vår hjärnaktivitet är utan tvekan relativt. Man kan bekräfta att än så länge har vi inte kunnat dra adekvat nytta av alla möjligheter som den mänskliga hjärnan kan förse oss med. Det tråkiga är att utöver att "idolisera" hjärnan som nästan "livets gnista", har man också förkastat med detta andra mänskliga resurser som inte är "logiska" eller inte går att manipulera med tankegångar, eftersom vi fortfarande inte har lär oss att känna igen dem och utnyttja dess potential.
Nej, det är inte hjärnan våra förfäder syftade på när de använde ordet: Ande, det var något annat.
De kunde förstå, liksom vi, att allting ingår i en helhet och att inte det minsta lilla kunde avskärmas från det hela, men detta gav dem ingen ursäkt för att inte kunna urskilja med en vis grad säkerhet, deras tankar och önskningar, gentemot de krafter som verkade i allt levande och som via händelser och erfarenheter drev deras resonemang till vissa slutsatser, som efteråt syntetiserades i form av symboler, skriftliga, muntliga och rituella. Den andliga verksamheten som för oss kan ”verka” vara ett rent primitiv sätt att reagera inför livets omständigheter, var för våra förfäder ett av de viktigaste grundämnen som livet består av.
Det är sant att vi bättre kan utnyttja hjärnkapaciteten som karakteriserar människan, men för att göra det effektivt måste vi först erkänna att den utveckling som vi människor dras till, efter tidernas omständigheter, kräver av oss radikala förändringar, inte bara av medvetenhetsgrad eller styrka utan av vilja att växa vidare.
Det är på denna punkt som man behöver konfrontera den mänskliga tankeverksamheten med naturen eller Livet i övrigt, och konstatera det faktum att avsikten, viljan eller inriktningen inte samman stämmer.  
Livet eller naturen är inte en slumpartad gissningsvåg genom miljarder år. Att uppfatta det så är en ren illusion orsakad av viljan att ställa sig i naturen eller Livets plats, för att därifrån rättfärdiga våra handlingar och attityder. På detta vis fungerar våra tankar, i reflexiv form, därför kallas den tänkande aktiviteten för reflexion, tillbakasyftande verksamhet av våra tankar.  ( Se:preliminära aspekter, ordet och den mänskliga hjärnaktiviteten.)
Vi har redan redovisat att vi människor, när vi samtalar - och även när vi tänker - gör vi det, nästan helt uteslutande med de representationer av konkreta och specifika föremål eller företeelser, på ett eller annat sätt, i omgivningen och även inom oss själva. Livet eller naturen kommunicerar inte på detta vis, och ingen kan påstå att det inte finns i allt det existerande någon överföring av information. Långt därifrån. Från den allra första stöten som satts i rörelse och föränderlighet alla förefintliga beståndsdelar i Universum, måste det ha funnits ett element, substans eller ingrediens som har arbetat sig fram för att förverkliga eller slutföra själva föränderlighetsorsaken, färd och mål.
Vi har också pratat om det som kallas för "evolution" eller "skapelsens" styrfaktor. Och vi har även snabbgranskat åtminstone två förslag som ges för att identifiera det som namnges som "styrfaktorn".
Det första är "slumpen" eller tillfälligheterna och det andra, "kärleken" som energi, d.v.s., en attraherande kraft som kämpar sig fram till att nå ett specifikt mål.
I detta sista fall skulle det inte finnas två olika sorters krafter "skapade" eller alstrade för att driva fram de olika nödvändiga förändringar med hjälp av faktorn tiden, utan bara en "aktiv" eller "levande" som rör sig fram och aktiverar eller ger liv åt det som i ett bestämt tillstånd står fortfarande i "passiv" form, eller "död", och som fördenskull fungerar som repellerande eller motstånd.
Följaktligen är det denna aktiva kraft som vi igenom denna essä kallar för Livet, och det spåret som lämnar över allt som blir aktiverat,  Anden, vars uppgift är att befästa eller konsolidera det som Livet uppnår efter varje steg.      
Se: Genesis och Visdoms boken.
Som människor, är vi inte helt godtagna inför Livet så länge Anden inte har befäst sig i varje individ. Och för att göra det behövs den nödvändiga informationsöverföringen mellan Livet och varje individs "själ" eller personliga identitet, i en handling som blir irreversibel, bestående. Det är då man får tillfälle att uppleva Anden såsom den är, och uppleva Livet på riktigt.

C: Utvägen   

Det andliga faktumet som vi försöker skapa klarhet om, anknyter vi endast och allenast till det som vi kallar för livet och ingalunda till den mänskliga tankeverksamheten. Vi har därför en sensitivt och sensoriskt perception av livet, som inte går att jämföra med intryck, uppfattning eller insikt, utan är rent ut en inställning eller anpassning till detta storslagna under. Det vill säga, vi har ett livs attityd som baseras på viljan att ha ett förhållande som är rimligt, intimt och ömsesidigt med det som vi själva lever av. Med andra ord, vår hållning till livet är inte logisk utan affektiv.
Vi älskar livet helt enkelt, såsom livet älskar oss. Det handlar, s.a.s., om en kärleksaffär som grundas på den ömsesidiga driften att lära känna varandra, eftersom vi attraheras som om vi vore skapta för varandra.
Det vi hotar och står helt emot är den respektlösa, egoistiska och nonchalanta människoattityd som har stadgat som norm att driva tiden på denna jord utan att ha blivit rörda av så mycket visdom, kunnande och mäktighet som "naturen" innehar.
Det är inte av oss själva vi är förälskade, av vår fantastiska mänskliga natur, utan av den kraft som vi själva känner aktiv inom oss och samtidigt i resten av omgivningen. Vi betraktar inte livet, utan vi lever ”henne”, vi andas livets näring i en andnings takt som inte bara inkluderar våra egna hjärtstötar, utan all aktivitet som omgärdar oss.
Och vi gör det i en sådan utsträckning och med en sådan intensitet, så att vi får gengäld från ”henne” i form av medvetande, det viktigaste av allt vi behöver för att kunna förhålla oss rätt, inte till det som förmodligen kan vara, utan till det som faktiskt är.
Det handlar om att vara medveten, inte av vad vi tänker eller andra drar som slutsats, utan medveten av tillvaron med sina omväxlande omständigheter.
Därför anser vi att om det finns någon nödfallsutväg till det läget vi står mitt i, är det medvetandet det enda vi har kvar att befästa för att förändras, med hjälp av och i takt med allt som nu pågår, och med det som kommer att ske i den närmaste tiden.
Det som vi försöker uppmärksamma när vi använder ordet medvetande i stället för uppfattning, som det väldigt ofta förväxlas med, är uppskattningsvis det som framgår efter texten vi upprepar en gång till :
Från ”Nationalencyklopedin” 1994:

"När vi talar om någons ”medvetande” om ett viss ämnesområdet syftar vi ofta i första hand på hennes uppmärksamhetsinriktning”.
”I det ögonblick då en människa blir medveten om något (i det sist nämnda meningen), förändras också hennes upplevelse av världen. Inte så få filosofer skulle med utgångspunkt från liknande exempel hävda att medvetande orden i första hand har en upplevelsebetydelse, och att de övriga användningarna av orden är sekundära till denna”.
       
Medvetande är ett begrepp som sammanfattar flera olika aspekter av vår mänsklighet, i något som vi skulle kalla för livstillstånd eller befinnandets nivån, som ett sätt att markera att det är något som är föränderligt, i enlighet med ungefär dessa punkter vi har markerat från texten ovan.
De termerna som mest liknar det vi menar är varsebli och förnimma.
Medvetande är för oss en andlig företeelse och inte en psykisk reflex. Det är inte något man skaffar sig med hjälp av rationella eller logiska medel, men i hög grad med assimilering, anpassning och integrering med omgivningen.
För, det andliga är det ett perfekt komplement som vi är i stånd att mottaga och integrera i vårt mänskliga väsen, för att uppleva oss själva och omgivningen i en enda levande och tillhörande helhet.
Därför är vi fullständigt säkra på att upplevelsen av den andliga verksamheten är den väg som själva Livet erbjuder oss, för att komma in i framtiden.

Nästa: Andra del.