Paradise

Paradise, and the test of free will.

"At the time when Yahweh God made earth and heaven .there was as yet no wild bush on the earth nor had any wild plant yet sprung up, for Yahweh God had not sent rain on the earth, nor was there any man to till the soil..Instead, water flowed out of the ground and  watered all the surface of the soil. .Yahweh God shaped man from the soil of the ground and blew the breath of life into his nostrils, and man became a living being.
Yahweh God planted a garden in Eden, which is in the east, and there he put the man  he had fashioned, .From the soil, Yahweh God caused to grow every kind of tree, enticing to look at and good to eat, with the tree of life in the middle of the garden, and the tree of the knowledge of good and evil."

Den här berättelsen har en ren undervisande särprägel, det kan man inte undkomma, oavsett om det som här beskrivs ägde rum på det sättet, eller om det bara handlar om en äkta analogi till det som verkligen föregick.
Man märker tydligt en blandning mellan objektiva uppgifter och en hel del arrangerade, som kanske har att göra med trädet som döpts till: ”kunskapernas träd av det goda och det onda”, och kanske också med vår mänskliga svaghet för att  rätt uppskatta olika saker och ting.
I vilket fall som helst framstår det även tydligt i detta dokument, att man hela tiden försöker gardera sig inför inadekvat användning av skrifterna, möjligen med hänsyn till det som inträffade lite senare och som författarna redan är underrättade om under tiden de skrev ner detta dokument.
Det mest utmärkande i detta kapitel är trädet som står helt öppet till vilken representation som helst, ”kunskapens träd till det goda och till det onda”.
T.N.J.B. lägger inte fram några upplysningar beträffande trädet i fråga. De har endast ett litet tillägg som lyder så här:  
”The tree of life comes from a tradition parallel to that the of the tree of knowledge”.
I tredje kapitlet kommenterar T.N.J.B. lite mer om symboliken och innebörden av detta träd, som pekar på att det handlar enbart om en liknelse eller allegori. Vi väntar också till tredje kapitlet för att kunna fortsätta med utredningen av trädet i fråga.
Det mest betydelsefulla från detta citat är upplysningen om hur det gick till då människan blev aktiverad, i det ögonblicket som berättas så här: ”och blåste en nypa liv i hans näsa, och människan kom till att vara en levande varelse”. 
Ifrån den andliga sidans perspektiv, som vi håller på med att utredda, är detta av central vikt och intresse för oss, med hänsyn till allt vi har sagt, och med avsikt att vidare markera den enorma betydelsen av anden, för oss och för hela omgivningen.
Ännu en gång vill vi poängtera att i lika grad som vi tar denna beskrivning rent bokstavligt, eller som en likhet till det som faktiskt ägde rum, kvarstår frågan om egenheten hos den här: ”breath of life”, eftersom det är denna ”blåst av liv” som åstad­kommer, inget annat och inget mindre än själva drivkraften, vitalitet i människan.
T.N.J.B. har följande kommentar om det här:
”The word is nephesh, meaning a being animated by the breath of life  ( manifested also by the ”spirit” ruah...).
”A living being” = en levande varelse > nephesh = själ > individens liv.
”The breath of life” = Livet > ruah = spirit > ande. 

Den tredje uppgiften från citatet vi håller oss till, som är så relevant som de två andra och som ska hjälpa oss att förtydliga ännu mer allt det här med livet och anden, är precis det andra trädet som här kallas för: ”livets träd”.
Om det här trädet tillägger T.N.J.B. detta : ”A symbol of immortality”.
Också vi inser att det handlar om en symbol, fast det här sättet att blanda ihop representationer med kalla fakta ser vi som en direkt avspegling av det där fenomenet som händer i nästa kapitel.
Livets träd relaterar vi utan omvägar till den mest innerliga av Guds avsikt, dvs., att skapa människan i Guds image eller gloria. Detta träd är själva vägen dit. Det är själva Anden vi håller på med att uppdatera dess faktum.
Att dessa två specifika träd uppmärksammas mer än alla andra är det bara ett sätt att framföra följande budskap: människan är från början inte tvingad att bära Guds avbild, som vi strax kommer att notera, och som vi har konstaterat genom hela den mänskliga historien.
Innan vi återupptar resten av detta kapitel vill vi återigen passa på och förknippa Gud med Anden och Livet, i ett försök att hjälpa till med berättelsens detaljbelysning.
Berättelsen följer här:”A river flowed from Eden to water the garden, and from there it divided to make four streams. .The first is named the Pishon, and this winds all through the land of Havilah where there is gold. .The gold of this country is pure; bdellium and cornelian stone are found there. .The second river is named the Gihon, and this winds all trough the land of Cush. .The third river is named the Tigris, and this flows to the east  of Ashur. .The fourth river is the Euphrates.
Även här märker man en viss blandning mellan riktiga geografiska fakta, och lite fantasi, kanske som ett sätt att markera att detta skedde för länge sedan.

Yahweh God took the man and settled him in the garden of Eden to cultivate and take care of it..Then Yahweh God gave the man this command, " You are free to eat of all the trees in the garden. .But of the tree of the knowledge of good and evil you are not to eat; for, the day you eat of that you are doomed to die."

Människan är inte tvingad att söka upp evigheten, med andra ord, är fri för att göra det eller inte. Däremot, att söka upp ( vända sig till, sätta sig i förbindelse med, ta kontakt med ) trädet ( ? ) som innehar kunskaperna ( upplysningar, underrättelser ) om det goda och det onda, är människan inte fri. Tillsägelsen stödjer sig på Livets visdom och erfarenhet och har en dragning som mest liknar ett råd eller en varning i stället för ett förbud eller någon sorts gräns.
Om en stund ska vi konstatera alla faktorer som inverkar i situationen som människan är inne i. 
Om kunskapens träd till det goda och till det onda, tillägger T.N.J.B. så här:   

” This knowledge is a privilege which God reserve to himself and which man, by sinning, will usurp.
Hence it does not omniscience, which fallen creatures do no possess; nor is it moral discrimination, for unfallen man already had it and God could not refuse it to a rational being. It is the power of deciding for himself what is good and what  is evil and of acting accordingly, a claim to complete moral independence by  which man refuses to recognise his status as a created being. The first sin was an attack on God’s sovereignty, a sin of pride. This rebellion is described in concrete terms as the transgression of an express command of God for which  the text uses the image of a forbidden fruit”.

Nu börjar allvaret för oss alla.
De termer som avgör allvaret kan man sammanfatta i ett enda begrepp; det ordet som vi har nämnt ett flertal gånger under hela vårt arbete med det andliga, det vill säga: medvetande.
Detta ord har en omedelbar association av tillståndet eller läget i vilket man befinner sig i, samt till omsorgen man ger åt det faktumet.
Det som författarna vill uppmärksamma i detta ögonblick är att människan fick från början veta om situationen som då rådde, och som krävde en viss anpassning för att inte bli av med sin existens. Att vara fri till det ena och inte till det andra innebär alla dessa aspekter som vi kommenterar just nu. Våra förfäder har endast förlängt dessa livsvillkor till oss, i enlighet  med det som kom­mer att berättas om en stund.
Med andra ord, alla människor står inför samma situation som denna som här beskrivs, och som våra förfäder utnyttjade på sitt sätt.
De närmaste raderna innesluter flera upplysningar som också är förankrade med våra mänskliga resurser och med naturen, och som sammanfogades på detta egendomliga litterära sätt.    

"Yahweh God said, "It is not right that the man should be alone.  I shall make him  a helper”. 

Den första arbetspunkten i denna mening är: "vara eller bli ensam", allena. Har detta med Guds kommando att göra, med människans resurser, med bådadera, eller med dessa mystiska träd?
Är det kanske en korrekt indikation gällande människans grannskap som saknar likvärdiga varelser att samspråka med? Eller är det bara ett sätt att förklara uppkomsten av mänskligheten och sin andel av rätt och skyldig­het?
I vilket fall som helst, den här ”hjälparen” eller medhjälparen som Gud själv ska ordna till människans fördel, är det som kommer att ha en väsentlig roll i handlingen som följer:                     

”So from the soil Yahweh God fashioned all the wild animals and all the birds of heaven. These he brought to the man to see what he would call them; each one was to bear the name the man would give it..The man gave names to all the cattle, all the birds of heaven and all the wild animals. But no helper suitable for the man was found for him”. .

Det är inte så svårt att deducera att den medhjälparen som människan behövde, inte fanns bland alla andra varelser av olika slag som omgivningen bjöd till.
Ingen kunde kommunicera med varelsen människan, i de termer som denne kunde prestera, eller i den nivå som människan hade fått erfara att man kunde nå, i enlighet med sina preliminära dialoger med Gud.    

”Then, Yahweh God made the man fall into a deep sleep.  And,  while he was asleep, he took one of his ribs and closed the flesh up again forthwith. .Yahweh God fashioned  the rib he had taken from the man into a woman, and brought her to the man. .And the man said: ”This one at last is bone of my bones and flesh of my flesh!  She is to be called  Woman”, because she was taken from man.
This is why a man leaves his father and mother and becomes attached to his wife, and they become one flesh.
Now, both of them were naked, the man and his wife, but they felt no shame before each other."

Berättelsen är utan tvekan mycket vacker, trots att den berör så viktiga och så känsliga frågor. Åtminstone två brännande punkter bör vi undersöka lite närmare innan vi kommer in på det tredje kapitlet och till de händelserna som där inträffar. Den första gäller Guds tillvägagångssätt för att frambringa människans medhjälpare, och i speciellt dessa två specifika referenser :
1.- ”Gjorde att människan föll in i en djup sömn”, och:
2.- ”När han var sovande”.
Den andra är själva resultat, dvs., ”woman” = kvinnan
Om det här sista, kommenterar T.N.J.B. så här :   

”The account of the creation of woman seems to come from an independent tradition. In v. 16, ”man” means man and woman as in 3:24; and 3:1-3, which is the continuation of 2:17, assumes that the command has been given to the man and woman”.              

Man är tvungen att skilja mellan objektivt och representativt framförande av information för att kunna ha en fullständig insikt om det som här antyds litterärmässigt på detta vis.
Beträffande den första av de två punkter som vi nu examinerar, förefaller det som att författarna vill poängtera med dessa ord att det som Gud håller på med att göra med människan, är någonting extraordinärt och så invecklat, att människan själv inte har någon chans att vara med och genomskåda det. Det sker i omedvetet tillstånd, s.a.s. Dessutom är det rimligt att utvärdera denna operation som mycket energikrävande, med hänsyn till det totala vilotill­ståndet i vilket ingreppet sker.
Meningen med detta ingripande är att tillfredsställa människan i sin kompanjons av­saknad som Gud själv ansåg vara en mänsklig rättighet, med avseende på den status människan fick i naturen. ( "It is not right that the man should be alone. I shall make him a helper”.)   
Det finns mycket mera aspekter att kommentera om det här, och det gör vi delvis i slutet på denna snabba behandlingen av skriften Genesis.
Nu tar vi den andra punkten: hjälparen, som här antyds vara: kvinnan, och som senare kommer att döpas till Eva.
En hjälpare som stöd och skydd inför det som skulle komma. Här hittar vi ett indicium som främst bland Israels folk gav upphov till grundtanken om existensen av skyddsänglar som skulle finnas till varje människa på jorden. De skulle vara en del av det som man anser vara "heavens array" eller himlens befolkningen, och skulle fungera som våra representanter inför Gud.
Vi vet inte med precision hur allt är organiserat, inte heller om människan som det pratas om här ha­de någon insikt om detta.
Å andra sidan, finns det nästan ingen på jorden som inte undrar om det verkligen var på detta vis som denna vackra varelse vi kallar för kvinna blev till. Endast de som uppfattar Gud som en trollkarl eller liknande, kan bokstavligen acceptera denna tillblivelse. Så småningom måste man inse att denna berättelse är en ren symbolisk skildring av vissa fenomen som mänskligheten gick igenom för länge sedan, samt att det riktiga budskapet är något mycket känsligare än det som man kan ana.
En sak är i alla fall klar när det gäller ordet som från originalet översätts till engelska som: ”woman” utan större problem, eftersom detta ord passar perfekt till ”man” som är den manliga beteckningen av människan.
Originalet, dvs. hebreiskan, avspeglar samma förhållande och där ”woman” skulle be­tyda med större precision: ”människans andra jag” eller liknande, i enlighet med den kommentar som människan gör när han får syn på henne: (gammal svensk översättning på detta citat) ”Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta mannina, ty av man är hon tagen”.
Vi har kunnat reda ut en hel del innan vi går in på det mest komplexa av alla delarna som ingår i de gamla skrifterna, och för att kunna referera oss lite mer noggrannare till det andliga faktumet.
Historien fortsätter så här:  

3.-      
"Now, the snake was the most subtle of all the wild animals that Yahweh God had made. It asked the woman, "Did God really say you were not to eat from any of the trees in the garden?". The woman answered the snake, "We may eat the fruit of the trees in the garden..But of the fruit of the tree in the middle of the garden God said, "You must not eat it, nor touch it, under pain of death".". Then the snake said to the woman, "No! You will not die!. God knows in fact that the day you eat it your eyes will be opened and you will be like gods, knowing good from evil". The woman saw that the tree was good to eat and pleasing to the eye, and that it was enticing for the wisdom that it could give. So she took some of its fruit and ate it. She also gave some to her husband who was with her, and he ate it. Then the eyes of both of them  were opened and they realised that they were naked. So they sewed fig-leav together to make themselves loin-cloths.
The man and his wife heard the sound of Yahweh God walking in he garden in the cool of the day, and they hid from Yahweh God among the trees of the garden. But Yahweh God called to the man. "Where are you?" he asked. "I heard the sound of you in the garden," he replied. "I was afraid because I was naked, so I  hid." "Who told you that you were naked?" he asked. "Have you been eating from  the tree I forbade you to eat?"..The man replied, "It was the woman you put with me; she gave me some fruit from the tree, and I ate it". Then Yahweh God said to the woman, "Why did you do that?".The woman replied, "The snake tempted me and I ate".
Then Yahweh God said to the snake, "Because you have done this, accursed be you of all animals wild and tame!
On your belly you will go and on dust you will feed as long as you live. 
I shall put enmity between you and the woman, and between your offspring and hers; it will bruise your head and you will strike its heel.
"To the woman he said: I shall give you intense pain in childbearing, you will give birth to your children in pain.
Your yearning will be for your husband, and he will dominate you.
To the man he said, "Because you listened to the voice of your wife and ate from the tree of which I had forbidden you to eat, accursed be the soil because of you! 
Painfully will you get your food from it as long as you live.
It will yield you brambles and thistles, as you eat the produce of the land.
By the sweat of your face will you earn your food, until you return to the ground, as you were taken from it.  For dust you are and to dust you shall return.
"The man named his wife "Eve" because she was the mother of all those who live.
Yahweh God made tunics of skins for the man and his wife and clothed dem.
Then Yahweh God said, "Now that the man has become like one of us in knowing  good from evil, hemust not to be allowed to reach out his hand and pick from the tre of life too, and eat and live for ever!".So Yahweh God expelled him from the garden of Eden, to till the soil from which he had been taken. .He banished the man, and in front of the garden of Eden he posted the great winged creatures and the fiery flashing sword, to guard the way to the tree of life."

Hela intermezzot och dess upplösning har vi tagit på en gång och utan avbrott för att inte inverka på något vis i själva berättelsens dramatik.
Avslutningsvis har vi valt att göra en sammanfattning i flera delar, för att kunna få en ingående utvärdering av allt som beskrivs i detta kapitel.  

1.- Om hela berättelsens viktiga detaljer:

Ordet ande nämns inte alls, vilket är mycket ovanligt för en så viktig skrift av, s.k., ”religiös” karaktär. ( Samma sak händer det i början av Johannes Evangeliet. )
Ingenstans hittar man här ordet synd som så oftast förknippas med denna text.
Termernas vald och den breda symboliken spelar en mycket väsentlig roll i skildringens framställningssätt.
Versionen ger oss en klar bild av författarnas kännedom av den mänskliga beskaffenheten, trots att den inte visar några klara tecken på likformighet med nutidens läror om människan, och dess relation till naturen.
Allt tyder på att utgångspunkterna är helt annorlunda.
Det här är ingen fortsättning på det första kapitlet och inte heller en andra version av Guds skapelse och människans uppkomst.
Detta är en annan skrift, från en annan muntlig tradition.
I sin undervisande framställning har man i denna berättelse utnyttjat dåtidens traditionella symboler som inte är tillgängliga att spåra, på grund av sitt muntliga ur­sprung, men som senare gick att förklara med hjälp av välkända människor som anknöt dessa symboler till det praktiska livet. Profeterna t. ex., konung Salomo, Jesus från Nasaret, mm..

2.- Om frågorna kring själva berättelsen:

Vilket är syftet med denna story ?
Vilka människor var den avsedd för ?
Lyckas berättelsen utsända några tydliga budskap?
Känner vi igen någonting i handlingen som är relaterat till var och en av oss, och dessutom till naturen?
Finns det någon sort lärdom i denna berättelse som vi kan dra nytta av?
Går det att uppfatta alla protagonister i handlingen som: människans beståndsdelar?
Framkallar några frågetecken detta skriftliga sätt att beskriva något så viktigt?
Har storyn någon aktuell betydelse?
Skulle man kunna skriva något liknande idag och vara ännu tydligare?
Är det egentligen så stort mysterium för vår egen natur eller är det p.g.a. vår komplicerade mentaliteten?
Kan man tolka den mänskliga problematiken som en spegelbild av omvärlden, eller vice versa ?
Skulle man kunna känna igen det andliga i denna berättelse?
Vad var det som i själva verket hände då, och som här berättas på detta vis?
Bör man betrakta storyn som sådan eller som en referens till något mer sannskyldigt som tillhör vår mänskliga historia?
Är handlingen som här berättas, ett inre eller yttre sakförhållande?
Är vi så pass naiva för att aldrig kunna välja lagom, eller handlar denna berättelse enbart om våra första släktingar?
Finns det någon utgång ur det hela, eller är vi för evigheternas evighet fästa i ett sådant läge?
Det finns tusentals frågor som inte har några svar, så länge vi inte kommer över de barriärer inom oss själva som begränsar vår förmåga att iaktta och dra vettiga slutsatser.

3.- Om tredje kapitels slutsatser:
Relationen mellan ord och handling är fullt bindande och därmed absolut relevant i den betraktelsen vi måste göra av vår egen mänsklighet. Vi är helt enkelt en total enhet och inte skilda delar utan samband med varandra.
Vår nuvarande omöjlighet att iaktta verkligheten med andra ögon, kan mycket väl bero på att vi fortfarande står under effekterna av det som våra förfäder upplevde, och som onekligen bör betraktas som allvarliga, utan att precisera vad det var för typ av incident de gick igenom och som orsakade så mycket skada.

En av de mest relevanta meningar i den här berättelsen och som angår oss alla, i hög grad i vårt arbete med det andliga faktumet är utan tvekan, det här: 

” Och jag ska sätta fientlighet mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall krossa ditt huvud och du skall plåga den i hälen.”     
Om detta citat kommer vi att prata lite till, senare i "Del 3".
Allt pekar på att inklusive naturen känner av effekterna av det som denna berättelse beskriver, och som man deducerar efter innebörden av  den här förbannelsen: Accursed be the soil because of you!  Inte kanske som en direkt följd av människans ”misstag”, om vi kan kalla det så, utan som ett avbrott av människans anpassning till omgivningen.
En av de mest komplicerade meningar, och som fördenskull behöver en separat undersökning är detta Guds uttryckt, som i sig är ett slag revidering av läget efter människan tidigaste äventyr. Kontrollera noga citatet :      

"Now that  the man has become like one of us in knowing good from evil, he must not to be allowed to reach out his hand and pick from the tree of life too, and eat and live for ever!".

Detta citat innehåller väldigt mycket information som kan hjälpa oss att dra förnuftiga slutsatser om hela berättelsen.
För det första, ska vi granska citatets grundliga beståndsdelar. A
För det andra, avgöra hela meningens praktiska följder. B
För det tredje, analysera hela berättelsen från denna menings synvinkel. C

A
1.- ”Nu när människan har blivit som en av oss och lär känna skillnaden mellan gott och ond.” Allt det här är väldigt svårt att ”förstå”, om man inte har klara insikter om de olika centralfigurer och ingredienser som ingår i denna berättelse.
Vi har markerat tre stycken i denna första del, för att lägga några ord till som ska förtydliga hela kontexten.
De är: ”människan” = i enlighet med berättelsens dramatik ska uppfattas här som: mänskligheten, Eva och hennes man, eller som den mänskliga varelsen?.
”som en av oss” = eftersom det är Gud som talar, hänsyftar detta uttryckt till: Gud själv som en samling av flera personer eller enheter? ( dvs., något som liknar ordet mänskligheten som omfattar alla människor )  ” Lär känna skillnaden mellan gott och ond” = en metafor till medvetande, till mognaden, till kunskaperna, till skapandet, till kontakterna med motsatta krafter, eller liknande?.
Det ska vi granska djupgående, med hjälp av de andra skrifter som vi kommer att bekanta oss med framöver.
Den tredje är själva “ormen”. Är det han “en av oss”?

2.- ” bör han inte få tillåtelse att sträcka handen och plocka från livets träd också äta av den och leva för evigt!”
Det här antyder på att steget människan har tagit, i livets ögon är mycket obehagligt, inte på grund av att det som människan har fått till sitt förfogande är i sig farligt, utan därför att det sker i icke samklang med Guds råd.
Därför måste Gud vidta några åtgärder, i enlighet med allt kunnande och visdom som Gud har i försprång och som symboliseras med livets träd eller vägen till det eviga livet.

B
Det råder ingen tvekan om att i det praktiska, den absoluta omöjligheten för oss att nå det eviga livet stämmer det helt och hållet med det som denna berättelse förtydligar, om man inte glömmer alla de försök som har gjorts under hela den mänskliga historien för att hitta ledtrådar som kan leda till det evinnerliga.
Just precis nu ter det sig som om vägen för oss till det eviga livet har ett direkt samband med det sättet vi sköter våra relationer med hela omgivningen. Det vill säga: Naturen.
Ända tills denna dag har vi inte lärt oss att vi och naturen är förenade som i ett äktenskap, att vi har ett samliv och att vi varken kan nonchalera eller misshandla denna utan att själva känna på konsekvenserna av dessa inadekvata handlingar.
Det har gått så lång tid nu, så att vi inte längre räknar med att få erfara ett annat livs system utöver detta vanliga, som vi alla känner till så väl och som går ut på att erfara så mycket man kan, under en begränsad tid, och sen försvinna för gott.
Det eviga livet har helt enkelt blivit en villfarelse, och det finns en ansvarig till detta, det är inte anden i oss, inte vår själ, och inte heller den mänskliga kroppen vi har, den skyldige är ”det” som hela tiden vilseleder oss, de flesta gångerna utan att vi själva märker någonting, eftersom ”det” är inget annat än en energi som alstras och får näring från hela människa, utan att själv vara en del av den.
Hur vi ska kalla detta ”det” för, är något väldigt känsligt. Det enda vi vet är att det handlar om det som skapar påhitt, lögn, bluff, eller med andra ord: falskhet.
Detta ting är en snyltgäst, en erövrare vars enda uppgift är att fästa all uppmärksamhet på sig själv, och förhindrar på detta vis att vi lägger vårt förtroende till den del av oss som skulle vara den autentiska drivkraften, dvs., anden.
Denna kamp antyds i den här skriften med dessa ord: ”Och jag ska sätta fientlighet mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall krossa ditt huvud, och du skall plåga den i hälen.”
Det här citatet är en kamouflerad förutsägelse till den sista striden som äger rum på jorden och som slutligen befriar mänskligheten från allt som har undertryckt denna.
Den här konfrontation, som vi ska behandla mer ingående i ”Del 3”,  förutsägs också i de flesta traditioner världen över som hanterar, väldigt ofta rent symbolisk, den mänskliga situationen under de nuvarande omständigheterna. I nästan alla dessa berättelser hittar man liknande representationer för att identifiera parterna som strider. Ljuset på ena sida, och mörkret på den andra. Ljuset som symboliserar klokhet, sanningen och livet, och mörkret som står för motsatserna, okunnighet, lögner och döden.
De två andra skrifterna vi har valt och som kommer efter denna Genesis, ska hjälpa oss med större noggrannhet att analysera detta, för att slutligen ställa oss ansikte mot ansikte med det mest aktuella läget inom den redan nämnda tvisten.

C
Berättelsen i sig är utan tvekan en jättestor gåta som inte går att fatta, om man inte överblickar det hela med en viss hänsyn till naturen och allt som denna består av.
Ormen som talar, en gård som ligger mitt i fina vattenströmmar, olika sorters träd, alla möjliga fåglar, vilddjur, regn, bris, värme, människan, vad är detta då?
För att kunna avgöra vikten eller relevans av händelserna som här läggs fram på detta egendomliga sätt, är man tvingad att öppna sinnena och göra några praktiska analyser. Ett sätt är att igenkänna något av vår faktiska och historiska livserfarenhet i allt som här relateras. Ett annat är att integrera skriften till alla de faktorer som har spelat någon roll i dess framförande, för att skapa klarhet om dokumentets skildring.
Vidare är det också viktig att göra en parallell mellan, dåtidens kännedom om Gud, naturen, människan och annat, och nutidens vetskap om allt detta.
Till och med för oss som har haft konkreta andliga erfarenheter är det nyttigt att han­tera denna berättelse på det viset, därför att mycket återstår att komma underfund med, och denna skildring kan hjälpa oss att färdigställa.
Vi upprepar att det som inträffade för länge sedan kan handla om ett litet förbiseende, eller ända upp till ett organiserat och avsiktligt upp­ror med katastrofala konsekvenser för mänskligheten och hela omvärlden.
Det kan finnas olika varianter för detta sistnämnda alternativ, som är svårt att upptäcka, just precis på grund av den typ av förödelse som detta kunde ha orsakat, och som fördenskull begränsar våra ansträngningar att avslöja.
Denna vackra historia innehåller mängder av information som inte kommer att göra verkan i vårt medvetande, om vi endast står som enkla åskådare,  för detta handlar om människan  och det är vi. Vi omfattas lika väl inom den specifika sorten av ”människan” som mänsklighet i övrigt, såsom betonas i Genesis 5:1.-Vi ska inte försöka säga allt som går att säga om denna historia, utan vi ska spara vissa meningar till ”Del 3” , som är ett slag upplösning av hela arbetet med det andliga faktumet.
Det är ändå en punkt vi ska försöka förtydliga just nu.
Denna berättelse strävar efter att upplysa om gränserna eller utrymmen för alla aktiva inblandade parter i universum eller skapelsen, lika väl som inom oss människor. Det finns, s.a.s., en hierarkisk ordning i allt det existerande, inte någon sort diktatur eller anarki utan en välhållenhet eller konsekvens i form och struktur som överträffar allt vi kan tänka oss.
Ingen kan förbise samtalet mellan alla inblandade parter, och inte heller lägga märke till hur det förändras det som sägs, från den ene till den andre, inte bara i formalitet utan även i innebörd. Allt spelar en bestämd roll och agerar i enlighet med den.   
Vi startade det här arbetet med en hastig utredning av ordets roll i vår mänskliga praxis och dess inverkan i våra psykiska funktioner. Både ord och tankar, har vi påpekat, verkställer inte med full tillfredsställelse deras kommunikativa ärenden, bl.a., på grund av de diffusa strukturer eller organisationer som dessa system är sammansatta av, åtminstone tills vidare.
Ändå är kommunikationen det bästa alternativet vi har för att vidareutveckla oss , d.v.s. : förbättra, fullända, mogna vår mänsklighet.
Någonting gick snett, trots ett speciellt ingripande från Guds sida till människans fördel i form av en medhjälpare som till slut blev en belastning  för honom.
Hela problematiken för oss ligger i den enkla detaljen att vi sällan är medvetna om våra mänskliga resurser och att vi gör bruk av våra krafter i en fullständig oordning.
I denna skildring finns representerat de flesta av våra resurser, i ett drama som är rådande för oss alla än idag.
Det mest intima kommunikations egenskap som livet har är anden, och för att kunna nå den måste vi ställa oss i perfekt samklang med livet, framför allt våra tankar.
Vi talar om Livet och Anden som grunder att stå fast i, som referenspunkter i vår egen natur, som tillgångar vi människor kan utnyttja, livnära oss på, i avsikten att övervinna allt som begränsar eller förtrycker vår mänskliga värdighet.
Vi har inte lyckats med detta, än så länge, och anledningen till det är att vi aldrig har satsat på att utreda ordentligt det som vi känner till endast i form av symboler. Gud, Anden, Livet är några exempel på dessa saker och ting som fortfarande står för oss som representationer, utan att känna till vad de egentligen är.

Spirit: "In grek. and hebr. the same word means "breath", "wind", often the principle of life, activity and holiness in human beings".      

I denna definition från T.N.J.B. framstår det klar och tydlig sambandet mellan Liv och Anden. Principle betyder: princip, grundämne, huvudbeståndsdel, någonting vi aldrig kan utexperimentera med våra egna medel och styra som vi behagar, utan att vårt eget väsen märker konsekvenserna av detta olagliga intrång.
Vi har stannat väldigt länge i det här avsnittet, och vi skulle kunna tillägga mycket mer om olika sakfrågor som ingår i denna berättelse, men vi ska återvända  till det väsentliga, d.v.s., det andliga faktumet, inte utan att först klargöra vissa punkter som vi fortfarande inte har preciserat till fullo.
Denna berättelse blandar ihop varelser som inte är likvärdiga, åtminstone rent formellt.
Det är inte ett enkelt sam­tal mellan bara människor utan en mycket mer komplicerad konversation i vilken Gud ingår, den osynlige och Allsmäktige skaparen, människan, ( Adam och Eva ), plus en tredje medverkande som här namnges som ormen, - den mest subtila, listiga, skickliga eller svårbestämbara av alla vilda djur som Gud hade skapat -.
T.N.J.B. lägger som fotnot det här :             

"The snake here serves as disguise for a being hostile to God and an enemy of the human race; this being is identified with the Adversary or the Devil (Job 1:6) in the Book of Wisdom, in the NT and in all Christian tradition."

Att prata om denna varelse är mycket svårare än att prata om Gud eller om oss själva, eftersom dess roll i det hela är till sinnes väldig dunkel, fast med en jättelik kraft att tränga igenom allt levande och utföra obstruktion till Guds planer.
De som skrev denna berättelse hade redan någon bestämd vishet om det här väsendet, precis på samma sätt som de visste och identifierade Gud med den tillägg "Yahweh".
Ormen i sig är en allegori till någon eller något annat, för alla vet att det inte går att prata mellan människor och ormar, på det sättet som här framgår.
Det som denna symbol står för, är en sort "mellanting" som hemsöker allt levande för att göra sin vilja, som verkar i luften, och som dessutom motarbetar Guds planer.

4.- Om relationen mellan detta kapitel och det andliga faktumet.

Alla de upplysningar vi framlägger i detta arbete med det andliga har en direkt anknytning till denna story, fast det är inte vårt fundament. Vi startar från våra egna andliga erfarenheter som plattform.
Vi kommer många gånger framöver att återvända till denna vackra och skarpsinniga historia, som trots alla år fortsätter att vara inflytelserik och värdefull i alla ansträngningar som görs för att kasta ljus över vår mänsklighet och vår relation till naturen.
Om man kunde jämföra dugligheten och effektiviteten mellan de åtskilliga medel som finns till det förfogandet i hela verkligheten, för att kunna överföra information, skulle vi konstatera med förvåning att det som vi förbrukar mest, det vill säga ord och tankar, inte har en chans att överglänsa i det minsta, duglighet och överlägsenhet som det andliga har och gör bruk av för att upprätthålla sina ärenden. Exempel på detta hittar vi i dessa enkla rader:

“Den som är Gud, gestaltade människan från själva jorden och blåste livets anda in i hans näsborre, och människan omvandlades till en levande varelse “.

Det som är mest relevant i detta citat är uttrycket "livets anda", som pekar på det ämnet vi behandlar, och som våra förfäder, till skillnad från nutidens sanningssökare, hade en bättre insikt om. För redan då ansåg man att allt som är levande, - hela universum inräknat - har sitt ursprung i den kraft som drev fram rörelse, aktivitet, verksamhet, vitalitet, etc., i alla grundämnen som existerar.
Det är fundamentalt när det gäller att betrakta verkligheten fullständigt.
Vi kan inte på några villkor uppmärksamma och varsebli det andliga faktumet i av­saknad av den här grundprincipen: livet är inte det sammanlagda kvantitet och kvalitet av ämnet i rörelse eller i befintlig form, med alla dess oberäkneliga kombinations möjligheter. Livet är den kraften, förmågan, energin, potens som har suveränitet över allt möjligt och som åstadkommer allt möjligt, i enlighet med sin egen vilja. Det är, med andra ord, principen, grundsanningen, förutsättningen till allt sort aktivitet.
För Livet är Gud, och anden dess verkställande medium.
Tills sist ska vi avslöja det faktum att vår sista arbetspunkt i ”Del 3”, som vi har kallat  Paradiset , kommer att handla precis om den tiden då upphörs att gälla innehållet i be­rättelsens sista rader:  

”So Yahweh God expelled him from the garden of Eden, to till the soil from which he had been taken.. He banished the man, and in front of the garden of Eden he posted the great winged creatures and the fiery flashing sword, to guard the way to the tree of life."

Nästa: Salomons Visdom.

 Ronneby - Sweden