ANSIKTE MOT ANSIKTE- Andra del.

 

Från anpassning till integration.

Integration står för assimilation, fusion, association, förbindelse, mm. För oss, är det själva processen som vi har nämnt så många gånger, och som vi anser kommer att ta det totala kommandot över allt som sker, i kraft av sin egen styrka.
Den processen är ingenting annat än det som vi kallar för det andliga faktumet.
För det som mänskligheten har byggt upp är inget annat än resultatet av dess egna illusioner, fantasier, påhitt, idéer, tankar, funderingar, teorier, gissningar, mm., som inte håller och inte överensstämmer med naturens ordning, och som till slut representerar hundraprocentigt människans inre rubbningar.
Därför att inuti oss alla, och framför allt i den psykiska delen, finns det gott om bristfälligheter som påverkar, avsiktligt eller ej, till och med våra mest äkta och fina resonemang, i avsaknad av de mest fundamentala kunskapslänkar som krävs för att kunna bedöma rätt.
Men det är inte bara det som är fel. Vi envisas också med att inte erkänna våra brister och att inte låta oss korrigeras, eftersom vi saknar förtroende för varandra.
För, det mesta vi ser är falskhet, lögn, svek och många andra liknande attityder som styr våra mänskliga relationer och som dominerar i alla möjliga sammanhang.
Med sådan bakgrund kan vi ingalunda förvänta oss en frivillig vändning, först och främst från de som besitter makt över allmänheten och som bestämmer riktlinjerna att följa efter.
För vår del är det nyttigt att hålla alla våra iakttagelser så nära som möjligt till det vardagliga, eftersom det arbete vi gör är ingen filosofi eller skön litteratur, utan en seriös analys och ett äkta försök att lägga det andliga på tapeten, mitt i en tid då allt verkar vara känt, och när de riktiga åtgärderna för att lösa de olika världsomfattande problemen, inte syns tillgängliga på kort eller lång sikt.
Om man drar en liten parallell mellan situationen som har uppstått när det gäller bränsle att använda till de miljarder motorer som finns, som krävs vara lätt tillgängligt, tillräckligt men samtidigt naturvänligt, med det ”bränsle” som vi behöver för att klara av på det mest passande vis våra mänskliga funktioner, i total harmoni med naturen, så kan vi definiera det mentala som den drivande kraft som har hållit igång all vår verksamhet, och det andliga i så fall, det medlet som supplerar behovet vi har av en drivande kraft som är lätt tillgänglig, tillräcklig och naturvänlig.
Eftersom vi själva har konstaterat vad det andliga går ut på, i praktiska termer, vet vi med absolut säkerhet att detta kortfattat är den lösning som Livet själv disponerar för oss.
Att på detta vis manifestera sig som den princip som står bakom och som ansvarar för allt som sker och existerar.
Att avslöja den ofantliga visdom, kraft och perfektion som Livet äger.
Att ge sig till känna, i fallet människan, genom den gemensamma närmare som möjliggör en ”tätatät” med tillräcklig styrka för att åstadkomma förändringar, dvs., medvetande, i de termerna som vi har uppdaterat i detta ord.
Att ta initiativet och uppenbara sin egen beskaffenhet och fördela den med oss i det rätta ögonblicket, d.v.s., när vi mest behöver det.
Vi har ansträngt oss för att komma fram med tillräckliga upplysningar som kan hjälpa till att belysa denna verksamma och osynliga sfär, men vi är inte nöjda ännu, för vi är säkra på att de flesta människor yrkar inte bara på kunskap i detta avseende, utan vill även ha konkreta bevis på att det handlar om något förefintligt, tillgängligt och disponibelt.
Dessa tre punkter har vi berört vid flera tillfällen, fast det är inte så säkert att våra ord har varit betryggande tydliga för att skapa klarhet, såsom vi skulle vilja.
Det bästa hjälpmedel vi har hittat för att bestyrka våra egna förklaringar om fenomenet ande, har varit den information som vi tog fram från Nationalencyklopedin angående begreppet ande. Men vi saknar än så länge relationen mellan de två olika definitioner som där anges av ordet Ande.
Från "Nationalencyklopedins Ordbok".1995.-   
Ande:
1.-"Den högsta formen av medvetande hos människan". Se psyke.
2.-"Typ av övernaturligt väsen med varierande funktioner."

”Den högsta formen av medvetande hos människan” +  ”Typ av övernaturligt väsen med varierande funktioner”.
Detta ord väsen har flera olika betydelser. Bland de mest relevanta kan vi nämna beskaffenhet, t. ex., innersta och varelse. De innehåller också olika betydelser, beroende på sammanhanget man använder dessa ord i.
För oss som har erfarit det andliga rent konkret, framstår det helt tydligt att bägge definitioner av Anden, dvs., högsta medvetande och övernaturligt väsen hör ihop, och att inklusive detta ”övernaturliga väsen” är det som faktisk åstadkommer ”den högsta formen av medvetande hos människan”.
Det är en handling och inte en åskådning som möjliggör ”den högsta formen av medvetande hos människan” och fördenskull är tillgängligt för alla människor, oavsett individernas "intelligens" eller kapacitet att tänka.
Vi själva har inga alls behov av bevis, beviset bär vi ständigt med oss, men för alla andra som inte har fått erfara fenomenet, i det personliga, är det en ren omöjlighet att kunna ”förstå” det mesta vi förklarar i denna essä.
Vi är inte alls övertygade om att det handlar om något ”övernaturligt”. Rent ut märker vi att fenomenet verkar i allt som är levande, men i synnerhet hos människan.
Det är utan tvekan en kraft och en mäktig sådan.
Att det inte går att ”identifiera” helt öppet, har vi också upprepat ett antal gånger, beror definitivt på att vi människor, individuellt och kollektivt, når inte upp till de förutsättningar som behövs för att handskas med en så kraftig energi, så länge vi inte övervinner den fasaväckande påverkan av vårt eget och andras tänkande, eller psykisk energi.                                                           Fördenskull har vi kallat denna sista del: ” Ansikte mot ansikte ”, eftersom, om allt stämmer, det bör inträffa en oundviklig sammanstötning som kommer att göra slut på den gamla tiden, och bereda vägen för en ny era av andligt styre.

Det andliga faktumet i aktion.

Det som vi har framför oss den  närmaste tiden, är något som de flesta inte vill bry sig om, för det finns ingenting hittills som man kan vara helt säkert på.
Vi har spekulerat så mycket och snokat så febrilt för att komma fram till livets hemligheter, så att vi till slut har fastnat på ett spindelnät som vi själva har skapat, och som bara växer och begränsa mer och mer vår rörelsefrihet.
Här måste man ännu en gång poängtera att det inte är den mänskliga naturen som det är fel på, utan sättet som människan använder sig av för att utnyttja sina resurser, framför allt de psykiska.
Vi förklarar ingalunda att ”det är fel på att tänka”, för utan tankeförmågan skulle vi inte kunna vara den varelse vi är. Felet ligger i att vi tycker så mycket om att försjunka i tankar, så till slut allt eller det mesta vi erfar eller känner, gör vi ”på ett representativ sätt”, inte som man brukar säga, ”live”, ”på direkten” eller sannerligen.                                                   
Låt oss se den uppfattning som New Ages rörelsen är i besittning av, när det gäller det aktuella läget mellan människan och naturen.
                       
Sida 86:
( Gaia: Grek. Hesiodos skapargudinna i universum som givit upphov till både gudar och människor.)
Gaiahypotesen.
”Vårt planet är en stor levande organism i solsystemet”, skrev den brittiske vetenskapsmannen James Lovelock. Den är en jätte som lever vars syfte är att förbli levande oavsett vilka händelser som påverkar den. På vår jord samverkar varje träd, bakterie och virus med varandra, men även oceanerna, vindarna och bergen deltar i bildandet av den livsviktiga jämvikten mellan mineralernas värld, växtriket och djurriket.
Gaiahypotesen växte helt prosaiskt fram hos biologen, fysikern och kemisten James Lovelock, tack vare en uppgift han erhöll av NASA under 1960-talet i samband med Viking programmet: Lovelock skulle skapa en maskin kapabel att upptäcka existensen av bakterier som en möjlig livsform på planeten Mars. Lovelock började med att söka bestämma vad livet egentligen är med utgångspunkt från hur livet gestaltar sig på jorden. Som expert på atmosfären konstaterade han först att vår jords atmosfär, som är unik i vårt solsystem, innehåller exakt 21 procent syre. Om syrehalten skulle bli högre skulle atmosfären genast flamma upp och förbrännas. Och om syrehalten vore lägre skulle man inte kunna göra upp eld. Han upptäckte även att jorden håller exakt samma genomsnittliga temperatur oavsett seklernas gång trots att solen blir allt äldre och därmed allt hetare. Han insåg att Gaia sedan fem miljarder år lyckats assimilera sin egen materia så att en jordskorpa uppstått ungefär som då ett träd bildar sin bark. Han konstaterade att världshavens salthalt har varit densamma under miljontals år. Med andra ord tyckte han sig inse att jorden har ungefär samma typ av självreglering av vitala funktioner som de levande varelserna. Skulle det då inte kunna förhålla sig så att jorden själv faktiskt var en levande varelse? Redan Claude Bernard skrev: ”Alla livets mekanismer, oavsett hur varierade de än må vara, har ett och samma syfte: att hålla livs betingelserna konstanta.”
Jorden är faktiskt en livssfär eller biosfär i jämvikt, precis som en levande varelse. Teilhard de Chardin skrev en gång: ”I och med människans tillkomst hade vår planet givit upphov till ande och blev därmed en noosfär.”
...”Om människan begår felsteg och gör sin livsmiljö obeboelig genom att förorena den och hugga ner regnskogarna, och inte hämmar sin explosiva befolkningstillväxt, kommer hon helt enkelt att elimineras och Gaia fortsätter sin väg utan henne”, skriver Lovelock. Vi är faktiskt tvingade att lämna vår totala koncentration på vår egen bekvämlighet och börja arbeta tillsammans och med naturen, med Gaia. Det är livsviktigt att vi inleder nästa millennium med full insikt om den planetära ekologiska verkligheten ur holistisk synvinkel.
Vissa New Age anhängare menar att den nu framväxande nya medvetenheten är kopplad till Gaia, och att Gaia därmed börjar erhålla ett eget medvetande. Vattumannens tidsålder är den era då detta nya medvetande uppstår och mänskligheten upptäcker att universums syfte varken är mer eller mindre än att bli medvetet om sig självt. I så fall är jorden att betrakta som ett spädbarn på väg att upptäcka sig själv och sin miljö. Den har nu utvecklat ett nätverk av kommunikationer som en jättehjärnas nervsystem. Jättehjärnan Gaias invånare är då dess tankar. Den senaste tidens oerhörda ökning av antalet kommunikationslinjer (en miljard telefon- och faxlinjer, mängder av telexlinjer och alltmer ihopkopplade databanker) har fått vissa, t.ex. biologen Lyall Watson, att tro att vår planet år 2000 kommer att ha eller vara ett intelligensredskap lika kraftfullt och användbart som en människohjärna. När de tio miljarderna människor alla har sammankopplats i olika nätverk kommer de att fungera som de tio miljarder nervcellerna i en människohjärna.”

Vi är inte överens med den uppfattningen som här framförs, att människan själv kan skapa sig ett så värdefullt tillstånd som medvetande är. Tankarna kan inte skapa medvetande, vi har vid flera tillfällen sagt detta, eftersom ett livstillstånd är direkt relaterat till de sammansatta funktioner och disposition av individens alla personliga resurser, och inte enbart till sin tankeförmåga.                         

 Från New Age  
 Jean Vernette. Alhambra Förlag AB 1994.-
 Sida: 22-23 :
”Till följd av sekularisering har vi nu däremot nått fram till ett stadium där människan i våra moderna västerländska samhällen känner sig alienerad från sin verklighet och berövad livsinriktning. Det har bildats ett tomrum på grund av den religiösa medvetenhetens uttunning och det är det tomrummet som givit upphov till detta förvirrade andliga sökande och sökande efter förebilder av alla de slag. (Förebilder eller "prototyper?)
En ångestladdad idé om en förestående apokalyps. Faktum är att den tid i vilken vi lever kännetecknas av mängder av omvälvningar av olika slag. De har följt på den stora katastrof som andra världskriget utgjorde och som innebar att över 55 miljoner människor dog. Det gäller ekonomiska och sociala omvälvningar, krig och revolutioner, atomvapenhot, och till och med en del obegripliga klimatförändringar. De här olyckshändelserna kan, då man betraktar dem som ett globalt fenomen, framkalla idén om att ett världsomfattande förändring håller på att inträffa. Den ger upphov till en stark existentiell ångest som får ett uttryck på det religiösa planet. Olika eskatologiska rörelsen oerhörda framgång inför sekelskiftet år 2000 beror på just detta.
Förväntningen på en ny era. historisk sett är vi på väg att påbörja en ny epok i och med skiftet till ett nytt millennium. Det klimat av hopp och förtvivlan som är typiskt för vår krisartade tid sammanhänger således med idén om slutet av en värld och början av en ny.”
                               
För oss människor, med så diametral motsatta inställningar om det mesta, är det bara en som kan skaka oss tillräckligt för att åstadkomma attitydförändringen i oss. Vi ska kalla den för "naturen".
Att betrakta den pågående världsomfattande klimatförändringen för något "obegripligt", är att "leva livet" i fantasiernas värld och inte i den verkliga.
Det är just "naturen", det enda instrumentet som livet har till godo för att stoppa det vansinniga som vi människor skapar.
Med sin intervention relaterar "naturen" oss utan omvägar till hela sanningen om oss själva. Detta är inte något vi har hittat på, utan detta står angivet i dessa termer i de gamla dokument vi har gått igenom för att anknyta vår tid med hela den mänskliga historien. Naturens ”tecken” förser oss redan idag med en klar konfirmation: vi står inför slutet på en tid då människans fria vilja testas, och det är dags att dela ut betyg, i enlighet med var och ens nyttjande av livet, inte åskådning av ”henne”.
Och för att inte missuppfatta det vi menar med nyttjande av livet, ska vi påminna er om betydelsen av ordet "medvetande", som vi har använt så många gånger under hela detta arbete.  

Från: Del 1                                  
“Tillståndet av medvetande i oss människor är ingalunda ett resultat av var och ens egen prestation eller andel vi har vunnit eller skapat oss med våra egna medel, utan hör till själva livets vetande eller visdom, av vilken vi har erfarit en liten del, just precis av den anledningen att vi är människor, att vi råkar inneha ett sammansatt levande väsen som Livet har avbildad till sin egen image och liknelse.
Därför är medvetandetillståndet just precis den tidpunkten då saker och ting uppenbaras inom oss, eftersom via dessa tillfällen befinner sig Livet och vi på samma våglängd.
Så snart vi själva börjar att "leka" med kunskaperna, och göra egna bedömningar hit och dit, eller vägra att gå vidare med ens eget förnimmande och stanna vid den tidpunkten vi själva anser adekvat, överger vi den autentiska drivkraften som gjorde vår existens möjlig och hamnar utanför ordningen och föreningen med Livet“.

Denna förståelse av ordet medvetande har nästan ingenting att göra med tankeverksamheten, eftersom i det avseendet, våra tankar endast är en reflex av det som vi faktisk är medvetna om, upplever och uppmärksammar av fri vilja eller tvingas efter omständigheterna.
Naturen själv har stått under effekterna av våra förfäders felaktigheter och alla generationers miss behandlingar, därför är det omöjligt för oss, om inte det är via uppenbarelse, att varsebli med precision detta komplexa tillstånd omgivningen och vi själva är inneslutna i.
Naturen är dessutom och märkligt nog den enda faktor som kan bekräfta existensen av en högtstående civilisation som gick under för länge sedan, eftersom denna civilisations bortgång sammanfaller med tiden då jorden genomgick stora klimatförändringar, lik de som just nu är på gång. Bevis för att bekräfta det som då hände, försvann med själva förändringen, trots att  mängder av minnen från den tiden finns kvar, fast vi har aldrig kunna uppdatera dem och ”förstå” vad egentligen våra förfäder ville uppnå med dem.
Detta skedde för ungefär 13 000 år sedan, och om det kommer vi att prata senare.
I våra fränders historia gömmer sig fundamentala informationsbitar om oss, men framför allt, om den andliga verksamheten. Dessa upplysningar överlämnade de till oss i form av sagor, symboler och muntliga traditioner som senare sammanfattades i skriftlig form och nästan överallt på jorden.
Det mest tydliga tecken vi får från dessa skrifter, pekar på begreppet ande som direkt relaterat till naturfenomen.
Därför ser vi i anden något som "naturen" själv har skaffat för att uträtta sina mest intima ärenden. Det enda som inte stämmer och ingen ens vågar att uppdatera är själva uppkomsten av "det onda" med sin Härskare och alla sina lakejer, med hänsyn till att de också betraktas som andliga varelser och direkt ansvariga för människans misstag, men i hög grad verkande i naturen. Det kan mycket väl handla, uppkomsten av “det onda”, som en ren missbildning av de andliga andel av de första människor som befolkade jorden, för länge sedan.
För att kunna ha en fullständig bild av hela vår mänskliga problematik är det oundvikligt att ta itu med detta, och ingående, och delvis har vi redan gjort det i denna essä.  
Vi har försökt att på flera olika sätt klargöra att den andliga verksamheten inte överensstämmer med, eller bör likställas med den tänkande aktiviteten som är typisk för människan, och att endast den praktiska erfarenheten kan lära oss om skillnaden mellan dessa två krafter. Men vi vet att allt detta inte räcker till för att komma fram till enighet och därmed övervinna den permanenta misstänksamheten som finns bland oss, just precis p.g.a. denna förståelse som är så djup förankrad inom oss och som går att förklara med: ”det finns ingen varelse intelligentare en människan”, för att bestämma med detta att, intelligens är en ren produkt av inhämtande och samling av kunskap, och följaktligen är vi människor de bästa på det.  
Faktum är att det finns en aktivt verksam sfär som är absolut överlägsen den mentala sfären, inte bara i det som gäller intelligens utan även i avsikt och vilja.
Bland de aktuella försök som görs för att bevisa hur felaktiga våra slutsatser kan vara, hittar vi via särskilda vetenskapsmän som Graham Hancock till exempel och hans kollega Robert Bauval, belägg på att vi avsiktligt eller ej, omintetgör eller döljer den mest fundamentala delen av vår mänskliga historia, och avvisar frenetiskt  möjligheten att placera en högt avancerad civilisation, i en tid som fortfarande betraktas som primitiv eller outvecklad. Den tid är inte med i den mänskliga historian men i hög grad hittar vi den i nästan alla gamla s.k. "religioner".
Det mest konstiga av allt är att på denna punkt, både de så kallade "religiösa" grupper och de som vägrar att acceptera existensen av högra makter, är ense om att betrakta denna möjlighet som orimlig. Men allt tyder på att detta är den enda förklaring vi har för att förstå och assimilera grunderna som har bevaras efter tusentals år i alla "religiösa" grupper över hela världen.
Denna makalösa lilla berättelse som vi har granskat lite hastigt, spökar fortfarande och fortsätter att ge oss ledtrådar om våra förfäders tidigaste erfarenheter. Vi talar om berättelsen som handlar om "Edens lustgård" och människofallet.
Denna märkliga saga är lika aktuell idag som på den tiden då den skrevs.
Vi har redan sagt några ord angående betydelsen av den överträdelsen, oavsett om man tolkar den rent symboliskt eller praktiskt, och författaren till denna essä, utan att ha den minsta aning om, kom precis som Hancock och Bauval till samma slutsats, när det gäller placeringen i början på den mänskliga historien ett kapitel som nästan ingen känner till eller vill aktualisera.
Från Internet och "Alphaomegans" webbsida har vi hämtat några rader från ett möte med Graham Hancock.

"-I min första bok Fingerprints of the Gods föreslår jag att det finns en stor glömd episod i mänsklighetens historia en försvunnen civilisation. I många av mytologierna världen över talas det om en väldig katastrof som innebar slutet på en civilisation och på den guldålder som då hade varit. Ekot och minnena av denna civilisation som har nått oss genom historien pekar på att den var mycket avancerad. Ju mer jag har undersökt detta desto säkrare är jag att det inte bara handlar om avancerad teknologi, av det slag som vi i vårt samhälle idag fokuserar oss på. Vad vi ser är också lämningarna och det dyrbara arvet efter en högtstående andlig visdom som riktade in sig på frågor om meningen och mysteriet med livet, varför vi är här och vad det hela egentligen handlar om."
"- Jag anser att när en vetenskapsman försäkrar att det inte finns något liv efter döden så uttalar han bara sin religiösa tro. Han uttrycker bara den förutfattade meningen att när den fysiska kroppen dör så dör också medvetandet vilket inte är baserad på några som helst bevis.
De antika civilisationerna hade en helt annan syn på detta. De erkände att människan var en materiell varelse med materiella behov men att hon också hade en andlig eller gudomlig essens, berättar han.
De menade också att om vi skapar ett samhälle som bara befrämjar den materiella aspekten av människan så kommer vi snabbt att färdas mot undergången. Jag tror att vi är på väg dit idag med det samhälle vi har skapat i detta sekel. Kanske har det aldrig tidigare i vår historia varit av större vikt att vi ser bakåt och försöker att återupptäcka vart vi är på väg, vilken väg vi skall ta och vad meningen med livet är. Jag tror att mänskligheten idag står vid en korsväg och att vi, om vi överlever, kommer att se tillbaka på denna tid som en omvälvande tid med många positiva trender som strömmade genom samhället."
" Hancock anser att en högtstående civilisation gick under i den katastrof som medförde slutet på den senaste istiden för mer än 12 000 år sedan. Några överlevde dock katastrofen och slog sig ner på olika platser på jorden med en fast övertygelse att försöka hålla sin kunskap vid liv och att se till att denna kunskap fördes vidare till framtida generationer.
På de flesta platser misslyckades detta - kunskapen glömdes bort, förvanskades eller fragmentariserades. Men på en plats levde arvet efter dem vidare i Egypten och resulterade i uppkomsten av den gamla egyptiska högkulturen för 5 000 år sedan.
Eftersom den egyptiska kulturen var ett arv efter den mycket äldre och nu försvunna civilisationen förser den oss med en grund och en möjlighet att förstå andligheten och essensen av den försvunna civilisationen och vad den har att lära oss idag.
Hancock betonar också att de gamla egyptierna betraktade all sin kunskap och visdom som ett arv från den tid som de kallade Zep Tepi , den första tiden, då gudarna vandrade på jorden."
                                                  
För att kunna komma närmare en förklaring till uppkomsten av det onda, är vi tvingade att fokusera våra ansträngningar till de här upplysningarna om en tid, som på alla sätt och vis har varit avgörande för hela mänskligheten och som vi för närvarande står under konsekvenserna av. För mycket kan sammanfalla med den pågående klimatförändringen och naturens alla sätt att reagera, med slutet på en epok som har kostat miljarder människoliv, tusentals år av meningslöshet och till slut den bekräftelsen på att via utövandet av sin tänkande aktivitet, människan inte kan bli mästare  av sig själv och sitt eget hem, planeten jorden.  
Uppkomsten av det onda har vi granskat från biblisk grund, anknyter Edens lustgårds berättelse, praktiken av idolisering och inträde av det onda i världen enligt visdoms boken, och behovet av en "pånyttfödelse" enligt Johannesevangeliet.
I överensstämmelse med dessa skrifter och många andra, är det onda vägran att acceptera naturens faktiska lagar och i stället utnyttja egna eller olagliga omvägar för att kunna härska över andra.
Fördenskull, har det varit den här sortens aktivitet av våra förfäder nästan alltid dold eller beklädd med mängder av förklädnader. Därifrån namnet som detta sättet att agera har fått som "mörkrets väg" och de som går denna vägen för "mörkrets söner".
Det är det som symboliserar trädet med det egendomliga namnet "kunskapens träd för det goda och för det onda". Och det var detta "träd" våra förfäder valde för länge sedan. Men inte bara de, utan människor av alla tider har fortsatt med samma sort verksamhet.
Konsekvenserna av det betalar inte bara hela mänskligheten utan allt skapat, men inte för evigt utan så länge människan som Gud skapade inte når Guds gloria eller status, med hjälp av den resurs som Gud hade skapat från början till honom, men denne inte fick, tills det var dags till det. Den resursen är Anden, den Helige Anden, den precisa vägledaren till det eviga livet symboliserad för "Livets träd".
Alla gamla civilisationer strandade i samma försök att på egen hand skaffa sig en plats i evigheten, trots alla försök de gjorde med hjälp av de  mest konstiga och även makabra ritualer, ceremonier, offer och andra kulthandlingar. De är alla dömda från början till samma straff: "den eviga döden", som sammanfaller precis i den stunden då människan som Gud skapade, äntligen når den status som från början är förbehållen till honom, och som betyder inträde i det eviga livet, Paradiset eller Guds Rike.
Att berätta om detta med några få ord är inga problem. Det som är ytterst invecklat är att fatta och inse hur elakartat i praktiska termer har våra fränders överträdelse varit, med hänsyn till alla följder som detta skapade i hela omgivningen och ända tills idag.
I själva inledningen av det andliga faktumet har vi förklarat från tidigt stadiet de synpunkterna vi vill förmedla, och som sammanfattar mer än 30 års av ständigt fördjupning, forskning och bearbetning av allt detta som vi tycker är av akut behov att konfrontera oss med, som ett sätt att välkomna framtiden med bägge fötterna på marken.                                                                    
Människans förmågan att veta är produkten av erfarenheten, framför allt av våra allra första släktingar. Det var de som lagrade de preliminära redskapen inuti människan och som därefter skulle överföras till efterkommande generationer.  
Denna "överföring av information" är inget annat än "medvetande" i förståelse menat. Om det inte hade varit på detta sätt så hade människan aldrig haft lust att söka någonting som de inte hade något insikt om. Det enda felet var att välja omvägar i stället för att vidare förbättra det ursprungliga sättet att bygga ut medvetandet.
Hela vår mänskliga historia talar till oss om de olika försök som gjorts för att komma i kontakt rent andligt, men de flesta riktades åt fel håll, med bekräftande material ända tills idag via olika "religioner", dyrkan av olika slag, kulter och ritualer.
Någon gång och någonstans tappade människan kontakten med visdomskällan som lärde honom de första grundläggande kunskaperna, och blev utlämnad till sina egna initiativ och försök att hantera tillvaron på egen hand.
Om vi frågar oss hur detta kunde gå till, så måste vi av egen erfarenhet ta hänsyn till hur lätt det är rent praktiskt att göra och behålla egna bedömningar, begränsa vår förnimmelse till det som vi själva anser vara av relevans, hamna därefter i väldigt märkliga omständigheter och tappa greppet på den dynamiken som driver oss fram i en oavbrutet ström av olika  erfarenheter.
Denna ständiga kamp de gamla religionerna talar om mellan "ljusets söner" och "mörkrets söner", även identifierade som "de goda" och "de onda" är i grund och botten anledningen till att vi aldrig når överenskommelse.
Och hela mysteriet har sin grund i den delning som de första människorna på jorden - eller den första civilisationen - gick igenom, orsakad av någonting som i första ögonblicket verkar vara en bagatell, men som mycket möjligt är den egentliga orsaken till det hela, avundsjukan.                          

"Men Gud skapade människan för att bli odödliga, i samma profil som sin egen natur förvandla Gud människan till.
Döden kom in i världen enbart genom den Ondes avundsjuka, så att alla de som tillhör honom får smaka på den”.  
          
Det adliga faktumet är någonting som människan har känt och erfarit för länge sedan. Dessutom är det också ett faktum att det inte var Gud den Allsmäktige, skapare av allt det existerande som bringade fram det onda, den Onde och hans efterföljare. De blev till genom att manipulera det som de fick från Gud, till sina egna syften, nämligen att komma till Guds status för att härska över allt redan skapat, men enligt deras böjelse.
Det var människan, som i besittning av Guds egen "livs anda" möjliggjorde inträde av kaoset i allt redan skapat, förvrängde riktning av hela skapelsen och fördröjde på grund av det, mänsklighetens fullbordan.
I sådana termer måste vi lära känna verkligheten som omgärdar oss, för detta är det enda sättet vi har för att förklara allt som behövs förklaras.
Identifiering av den ansvarige för alla mänskliga plågor, har vi redan berört, är en mycket bra lösning för att åstadkomma enighet och för att hitta den rätta medicinen som ska lindra lidanden för människan. Men vi frågar oss samtidigt för att inte göra samma misstag som våra förfäder gjorde, om det inte är bättre att identifiera Gud och kontakta "Honom" i stället, för att få slut på allt det eländiga och leva vidare till det oändliga.
Detta har vi också konstaterat, är inte lätt för oss, eftersom det är lite mer krävande än att spekulera och ta sig fram på egen hand med sofistikerade eller kloka idéer.
Precis som det händer i fall man vill bli medveten om något som man inte har fattat rätt.
Det är krävande att uppmärksamma, fokusera och uppleva i sin helhet. Att lyckas eller ej är absolut beroende på i vilken utsträckning vi har gjort det - uppmärksamma, fokusera och uppleva - och dessutom, med vilken avsikt.
I en så avgörande stund som den här, gäller det i hög grad dessa ord:     

"Men tiden kommer -- förresten är den redan här -- när de som verkligen älskar Fadern ska göra det i anden och sanningen: därför att det är den sortens människor som Fadern önskar få.
Gud är Anden och de som älskar honom måste göra det i anden och sanningen.

Dessa ord måste man begripa utan att glömma att Gud Fadern som Jesus refererar till, är “Den Gode, Allsmäktige, Sann och evig GUD som Jesus själv uppenbara, uppdaga, avslöja till världen med sina ord och handlingar“.
Om vi inte får erfara "Anden", utanför och inom oss, kan vi inte nå totalmedvetandet och inte heller den absoluta sanningen, eftersom den specifika anden vi har till förfogande för att uppnå statusen av människan till Guds avbild är "Sanningens Ande" eller som den också kallats "Den Helige Anden".
I enlighet med alla fakta vi har tagit fram i de här sista raderna, är det bara en punkt som bör uppmärksammas lite till, och det gäller den aktuella livsform som vi nu har erfarit i tusentals år, och det eviga livet, något som de flesta förväntar sig eller är nöjda med att det ska ske i "Himlen" när vi går bort från denna jord.
Angående detta vill vi påminna er om dessa ord:   

"Jag är uppståndelsen.  ( Och Livet) ( Anden ) Var och en som litar på mig, även om han dör, kommer att leva, och alla som lever och litar på mig kommer aldrig att dö.
Litar du på detta?"

Det eviga livet, vem litar på detta glädjebudskap?
De profetiska ord av mannen från Nasaret sammanfattar väldigt väl allt som vi har uppdaterat i detta avsnitt, men framförallt vill vi markera att denna övergång (påsk) från den gamla till den nya era som redan är förutsagd, sker här på jorden , om vi uppfattar noga dessa precisa ord: "och alla de som lever och litar på mig kommer aldrig att dö"
Litar ni också på detta, eller är ni helt desintresserade?
Vi har kvar, åtminstone i denna essä, några förklaringar om hur alla människor på jorden ska erfara och assimilera denna aktuella övergång till den nya ordningen med Anden som styrfaktor, och innan dess hinna med en snabb analys av den ekonomiska och politiska aktiviteten just nu, och under själva övergångsperioden, för att avslutningsvis färdigställa denna essä med avsnittet om Paradiset, som ska sammanfatta hela vår strävan att vidarebefordra information om det andliga faktumet.

Nästa: Tredje del.