3.- Johannesevangeliet.
Johannesevangeliet är för oss en betydelsefull informationskälla. Inte nog med att det är ett pålitligt vittnesmål om Jesus från Nasaret, är denna skrift av stor relevans när det gäller det andliga faktumet, eftersom endast här hittar man vissa förklaringar som är väsentliga för den rätta insikten av denna aktiva dimension vi granskar.
Den bilden av Jesus som evangelisten visar upp i denna skrift, avslöjar i grund och botten Guds egen närvaro i världen, i form av en människa, vars uppgift är att uppenbar för oss det väsentliga som krävs för att förändra tillståndet som dominerar oss, och som driver oss till disharmoni med Gud och med naturen.
Med andra ord, detta dokument handlar inte bara om Jesus utan i hög grad om Gud.
Tills denna dag har inte funnits någon annan människa som denne Jesus, som har kunnat göra begripligt för oss alla, vad som egentligen pågar och hur vi ska kunna lyckas med att vända de förhållanden som råder till en vinst i stället för en permanent motgång.
Eftersom aposteln Johannes var en av de första som såg den tomma gravplatsen i vilken Jesus kropp låg, plus att han var en av de första som Jesus döpte i den Helige Andens kraft efter Mästarens återuppståndelse, finns det ingen bättre än han som kan berätta om Jesus förkunnelse, liv och mission.
I kraft av det talar Johannes ut väldigt öppet om Jesus i detta evangeliet, resumerar på effektivt sätt flera olika tal och dessutom igenkännes hos honom, Guds egen närhet i form av kraft, kunnande, visdom och framför allt, medlidande med varelsen människan.
För att kunna få ut reella ”nyheter” från detta dokument, är det ofrånkomligt en bra översättning och lämpliga förklaringar, inte bara om själva skriften, utan även om temat som här berörs ingående.
Till detta ändamål har vi valt sex olika versioner av Nya Testamentet, tre av dem på svenska, två på spanska och den andra på engelska. Dessutom markerar vi en hel del viktiga ord eller meningar och tillägger några synonymer eller likvärdiga ord för att åstadkomma mer klarhet i de ställen som vi anser vara brännande.
Det största problemet för alla de som går igenom denna skrift, är att hålla isär det direkta uttryckssättet från det indirekta, eller med andra ord, särskilja mellan det som framförs bokstavligt och det som framläggs symboliskt och som fördenskull kräver noggrannare analys i fall man vill nå budskapet som författaren strävar efter att ge.
Till sist, och innan vi startar genomgången av denna skrift, vill vi rekommendera alla er att hålla ett litet jämförande arbete mellan det som nu kommer fram i detta evangeliet, och allt det vi har tagit upp i vårt försök att belysa det andliga faktumet på ett inträngande men begripligt och enkelt sätt.
1.- ( v. 1-34 )
”I början fanns ”Ordet”: ( ¤ ) ”Ordet” fanns hos Gud och ”Ordet” var hos Gud."
Varför börjar aposteln Johannes med en sådan inledning och uttryckt på ett så beslöjat och nästan hemlighetsfullt sätt?
Glöm inte att det handlar om samma person som skrev Uppenbarelseboken, den mest gåtfulla och invecklade av alla skrifter som ingår i det som vi kallar för bibeln.
Hans yttrande hör till de mest kunniga inom andligheten, och till följd därav iakttar han mycket noga sina ord, av två specifika anledningar.
För det första, alla hans skrifter är direkt avsedda till individer som går igenom andliga erfarenheter och som alltså kan skilja mellan symbol och verklighet, tack vare den kontakten dessa människor har fått med den sfär som står ovanpå det ”normala” sinnestillståndet. Detta utesluter inte att det är en bra referens källa i ämnet för alla.
För det andra, i kraft av de kunskaper han äger, i andliga termer, försöker han oftast inte lämna några tillfällen för manipulering av det som han skriver, för han känner väl till att det har alltid funnits gott om negativa strömmar som motarbetar den rätta spridningen av den andliga verksamheten, i syfte att göra narr av den, eftersom dessa människor aldrig har kunnat uppnå andligt medvetande genom att följa den rätta vägen.
Det som vi har framför oss i denna inledning är inget annat än en bekräftelse, fast förklarad i form av tre olika korta meningar.
Dessutom använder sig evangelisten av en inledande symbol ( ¤ ) som representerar ämnet han kommer att prata om i hela skriften. Denna symbol är nu: ”Ordet”, som många har översatt som ”verbet”, ”logos”, ”Guds eviga ord”, m.m., med hänsyn till den roll som beteckningen har i dessa tre korta meningar.
Vi kunde lika väl översätta ”Ordet” som Anden, fast det skulle bli lika svårt att förstå för de flesta, om man inte glömmer att det här är en förberedande presentation av människan Jesus från Nasaret.
I vilket fall som helst, de följande raderna ska komplettera i sin helhet betydelse och innebörd av symbolen ”Ordet”. ( ¤ )
Men innan vi tar upp följande rader ska vi med hjälp av dessa tre sammansatta meningar förtydliga, att det är mycket möjligt att den bokstavliga tolkningen av den text som inleder Johannes evangeliet, är grunden till den stora villfarelsen om att det är ”logiken” Guds mäktigaste karaktärsdrag, som vi människor tar i arv, i likhet med Guds egen avbild som nämns i Genesis.
Man hittar ingenstans i gamla testamentet att Gud har en släkting eller kompanjon som heter ”Ordet”, inte någon av alla himmelska varelser som står till Guds tjänst heter ”Ordet”, fast det finns gott om referenser som hänvisar till Guds vilja, råd och handlingar framför allt, och som beskrivs ”i mänskliga termer” som Guds ”talan”, fast utan att betyda, att det handlar om Guds ”tänkande” eller ”Hans” muntliga eller skriftliga uttryckssätt.
Termen ”Ordet” skrevs med stora bokstäver, precis som man gör med ”någons” namn, eller för att visa respekt när man refererar till något som hör till en suverän person, överhuvudtaget : till Gud själv och ”Hans” angelägenheter.
Detta ”Hans”, som vi själva har skrivit, betyder inte ”hans” utan, ” Guds” angelägenheter.
T.N.J.B. associerar, till exempel, Johannes evangelistens ”Ordet” till följande bibliska ställen som innehåller någon parallell med termen som inledningsvis används eller översätts i detta fjärde evangeliet. Ni kan själva kontrollera dessa ställen och försöka hitta någon verklig person eller varelse som heter ”Ordet”:
Genesis 1: 1-5 Ordspråksboken 8:22 Visdom bok 7:22 Jesaja 55:10-11
Varför är det så viktig att ta reda på vad evangelisten syftar på eller hänvisar till med termen ”Ordet”?
Vårt svar är att detta är fundamentalt för att kunna komma Jesus från Nasarets förkunnelse och mission så nära som möjligt. Utan en klar bild av denna princip uppstår, som de sista millennierna bevittnar, endast en sönderdelning av ”trosläran”, d.v.s., precis det motsatta som Mästaren strävade efter, d.v.s., samförstånd, enighet och medmänsklighet.
Den faktor som åstadkommer mänsklig solidaritet är inte ”logiken”, eller ”Ordet”, eftersom det inte är det som bäst kännetecknar Gud eller mannen från Nasaret, det är Anden, som är den Största Uppenbarelse som Jesus gör och endast i detta evangeliet, som vi kommer att se om en stund.
Vi kan sammanfatta denna speciella inledning som evangelisten har valt för att redovisa det som han vet, som en varning och en tröskel för alla de som ger sig in på ett området som evangelisten kan och förväntar sig att de som ska läsa denna skrift också kan.
Låt oss se i nästa citat hur aposteln fullföljer den allra första inledningen:
”Han” var hos Gud från början. ( ¤ ) Det är genom ”honom” som alla saker och ting kom till existensen, för ingenting skapades utan via ”honom”.
Nu har Johannes ersatt ”Ordet” ( ¤ ) med ”Han” och ”honom” i stället, och samtidigt anslutit den till allting som existerar, d.v.s., som innehåller liv, som är levande, aktivt.
Man skulle kunna säga samma sak som det föregående citatet, det handlar om en bekräftelse som man gör på tre olika sätt, trots att evangelisten undviker att säga rent ut det som han med största säkerhet vet och är helt medveten om. Det kan tolkas som om han inte vågar använda det precisa begreppet, tills han låtit Mästaren säga det..
"Och allt som existerar blev levande i ”honom”, ( ¤ ) för livet är faktiskt mänsklighetens ljus; (gloria-glans) och ljuset skiner till och med över mörkret, på sådant sätt så att mörkret inte har kunnat överglänsa det."
Så här avslutas det första stycket av Johannes evangeliet. Författaren har gjort en fruktansvärd snabb resumé av alla andra bibliska skrifter som har någon förbindelse med personen han kommer att prata om framöver, dvs., Jesus från Nasaret.
Som ni lägger märke till, har evangelisten redan nu tagit upp det som vi vid flera tillfällen har ansett som en grundläggande kombination, nämligen:
Gud - Anden - Livet.
Det enda ord som Johannes inte använder är Anden, i stället låter han symbolerna stå för det, för han vill inte själv börja prata om ämnet, utan lämnar den äran till de två stora män som han beundrade så mycket och till vilka han var en hängiven lärjunge, Johannes döparen och Jesus från Nasaret.
"Det kom en man, som Gud sände. Hans namn var Johannes. ( Döparen ) Han kom som ett vittne, för att intyga om ”ljusets” närvaro, ( ¤ ) så att alla kunde lita på eller ha förtroende för ”honom”.( ¤ )
Han själv var inte ”ljuset”, han skulle bara vittna om ”ljuset” ." ( ¤ )
Nu har symbolen ( ¤ ) omvandlas till ”ljuset”, som är en representation av glans, gloria, härlighet eller mäktighet hos någon särskild.
Johannes döparen var inte ”ljuset”, det var inte han som var den mäktige, han skulle bara vittna om ”ljuset”, och det gjorde han som vi strax kommer att få se.
”Ordet” var det verkliga ”ljuset”( ¤ ) som ger ”ljus” åt alla; ”han” var på väg in i världen.
”Han var redan här på jorden som existerar tack vare ”honom”, men världen kände inte igen ”honom”.
”Han” kom till det som var hans men hans eget folk accepterade ”honom” icke.
I den fortsatta sammanlänkningen som evangelisten Johannes gör av olika fakta till symbolen ( ¤ ), hittar vi nu det betydelsefulla uttrycket: ”men Hans eget folk accepterade honom icke“, det vill säga, mänskligheten kände inte igen honom. Guds avbild som skulle bära upp med oss, var, har varit och är fortfarande ren praktiskt ur funktion, död, inaktiv.
"Men för dem som accepterade ”honom” gav ”han” kraften för att omvandla dem till Guds söner, åt alla dessa som litade på ”hans” uppdrag och som därmed föddes inte från mänsklig härkomst eller mänskligt begär eller mänsklig vilja utan från Gud själv."
Det som evangelisten resumerar kort och gott är något absolut sant. Han konstaterar först vår mänskliga oförmåga att igenkänna Gud på egen hand. Senare understryker att fördenskull, Gud själv inrättar en väg för försoning mellan människorna och Honom, för att ge sig till känna, s.a.s., och därefter, att denna väg förkroppsligades i form av en människa eller människosonen som skickades till oss, med den specifika uppgiften att utvecklas till eller födas som Guds avbild.
"Till det ändamålet förkroppsligades ”ordet” och levde bland oss, och vi såg ”hans” glans, glorian som ”han” fick från Fadern som en egenartad Son av Honom, fylld av nåd och sanning."
Man skall betrakta detta citat som introduktionen till budskapet om pånyttfödelsen som evangelisten ska låta sin Mästare undervisa om lite senare.
Det som Johannes försöker betona just nu är, att från och med Jesus närvaro på jorden pågick en sammansmältning mellan det mänskliga och det gudomliga, i syfte att rädda det som räddas kan, via "Ordet" ( ¤ ) med allt som detta innebär, och som vi kommer att få se framöver med hjälp av detta evangeliet.
"Johannes döparen vittnade om ”honom” i de här termerna: ”Den här är den jag menade när jag sa: Den som kommer efter mig
kommer att överträffa mig därför att ”han” existerade före mig”.
Det mest relevanta i de här raderna är utan tvekan den uppenbarelse som Johannes döparen lägger fram om Jesus existens, eller rättare sagt, ”Ordet”, ”ljuset”, ”Livet” existens, som människan Jesus bär med sig. ”Han existerade före mig” syftar inte på Josef och Marias son, för som alla vet, människosonen Jesus föddes en tid efter Johannes döparen. Evangelisten syftar på Anden som besitter mannen från Nasaret, som skapade honom i Marias livmoder och som kommer att intyga om allt detta om en stund vid Jesus dop.
"Visserligen, från ”hans” överflöd har vi alla mottagit den ena begåvningen efter den andra, för Lagen fick vi genom Moses,
men nåd och sanning har vi fått tack vare Jesus.
Ingen har nånsin sett Gud; det är endast Sonen, som alltid är nära Faderns hjärta, som har lärt oss om Honom."
De här sista raderna sammanfattar uppdraget som Jesus fick att fullfölja, nämligen att upplysa om Gud och hans verksamhet, med avsikten att förnya relationerna mellan oss och Honom till vår egen fördel.
Om allt detta stämmer, bör vi hitta i Jesus talan svaren till alla de frågor som vi har tagit upp i detta försök att förklara det andliga faktumet. Det vill säga, om Gud, anden, livet, Motståndaren, det onda, medvetande, kommunikation, skapelsen eller universum, tankeförmågan, ord eller talan, visdomen, döden, dopet, framtiden, religion, sanningen, glorian, och mycket mera.
Johannes vittne.
” Detta är det som Johannes vittnade om, när judarna skickade präster till honom från Jerusalem för att fråga honom: Vem är du?. Han sa, inte förnekande utan tillkännagav, ”Jag är inte Frälsaren”. Då frågade de, ”Är du Elias då?”. Han svarade, ”Nej, det är jag inte” .”Är du Profeten?”. Han svarade, ”Nej”.. Då sade de till honom, ”Vem är du då?. Vi måste ge någon information till dem som skickade hit oss. Vad har du att säga om dig själv?” Då svarade han, ” Jag är den som Jesaja profeterade om: "Det hörs en röst som ropar mitt i öken: "Bered en väg för Herren. Gör Hans ankomst uppnåelig!”".
"Alla de som frågade var fariséer, därför ville de testa honom med följande fråga,
Varför döper du då om du inte är Messias, inte Elias, och inte Profeten heller?”
Johannes svarade dem, ”Jag döper med vatten, men bland oss -- okänd för er finns det någon som kommer efter mig; som jag inte ens är värd att knyta upp hans sandaler”.. Detta hände i Betania, på andra sidan Jordans flod, där Johannes döpte."
"Nästa dag såg han Jesus som närmade sig och sa, ” Titta, detta är Guds lamm som suddar ut synden från världen.. Det var han jag pratade om när jag sa, ”Efter mig kommer en som överträffar mig därför att ”han” existerade före mig”. Jag kände inte honom för min egen del, för anledningen till att jag kom för att döpa med vatten var att förbereda hans väg till Israel”. Och Johannes tillägg, ” Jag såg Anden (¤) komma ner från himlen som en duva och vila över honom.. Jag kände honom inte själv, men den som sände mig för att döpa med vatten sa till mig, ” Den man som du ska få se, och som Anden ska vila över, är den som ska döpa med Den Helige Anden”. Jag har sett honom och jag vittnar att Han är den som Gud väljer ut”.
Nu har vi här, för första gången i detta dokument, termen som evangelisten inte ville använda själv, men som han hänsyftade till från första raden, det vill säga Anden.
För att kunna begripa i sin helhet det som här berättas måste man göra en enkel analys av alla uppgifter som evangelisten lägger fram, och med den som plattform försöka inse begreppet Ande i sin totala bemärkelse och livsuppgift.
För, det hela börjar med att Johannes döparen mitt i öken anropar till en omvändelse, inte bara i handlingar utan även i förstånd, som ett ofrånkomlig villkor för att uppleva livet med större framgång. Det var många som kom till honom, bland dem evangelisten som var anhängare till Johannes innan han fick lära känna Jesus. Döparen hade aldrig träffat Jesus personligen, men han hade någonting gemensamt med honom, han var också född i Andens kraft, fast hans uppdrag var annorlunda. Han skulle bara vittna om Mästaren, bereda vägen för honom.
Till honom kom Jesus, trots att Jesus behövde varken ändra på sina handlingar eller på sin tillit, lät han sig döpas för att visa och fullfölja det sätt som det måste gå till på för att det ska bli någon verkan inför Guds ögon. ( Livet )
Och med hänsyn till detta fick Jesus genast godkännande från Gud om mottagningen av den Helige Anden som den mäktigaste av alla Guds karaktärsdrag och befintliga krafter för att kunna lyckas vända till och med själva döden.
Den här värdefulla gåvan såg Johannes komma ner från himlen i form av en duva som stannade över Jesus. Han kände på sig utan att tvivla en enda sekund att denne mannen från Nasaret var den som skulle komma för att slutföra Guds verk på jorden. Och han talade ut om det, intygade att profetiorna om Messias ankomst uppfylldes i Jesus, och dessutom vittnade han om Andens ankomst till världen som det enda medlet med förmåga att åstadkomma faktiska förändringar i de livs förhållanden som råder på jorden.
I och med detta var Jesus från Nasaret den förste av alla människor som upplevde total medvetenhet , meningen och målet för människan inom Guds stora verk, det som vi kallar Universum.
Med allt detta som bakgrund, ska vi nu ge oss in på denna berättelse som ända in till idag ”tolkas” på många olika sätt. Samtalet med Nikodemus.
Samtalet med Nikodemus.
”Det var en av fariséerna som hette Nikodemus som var ledare bland judarna,
som kom på natten och sa, ”Mästare, vi vet att Gud har skickat dig till oss som vägledare, för ingen kan göra det du kan utan Guds sällskap”. Jesus sa till honom: "I sanningens namn säger jag till dig, ingen kan uppleva Guds rike utan att vara född ovanifrån."
Detta samtal hade evangelisten mycket noga hållit i minnet, eftersom han själv personligen upplevde detta som Jesus förklarade för Nikodemus; en handling som inte är beroende av vår egen vilja utan av Guds nåd.
Ingen kan ”se” Guds rike, om inte Gud själv uppenbarar det.
”Vi vet att Gud ....”, så började Nikodemus säga, ”vi vet” är i själva verket ett anspråk på kunnande, vetande, som inte stämmer, som är falskt och som hetsar upp Jesus, för det är han som egentligen vet, fast ingen vill erkänna detta hos honom.
Att det inte stämmer och att det är falsk det som Nikodemus påstår, deduceras av det enkla faktumet att det är han som letar efter information och förklaringar och inte tvärtom. Därför svarar Jesus med riktigt kunnande och skakar till grunden den religiöse ledaren.
"Nikodemus frågade, Hur kan en man som redan är gammal födas om? Är det möjligt att gå tillbaka till moderlivet en gång till och födas om?”.
Jesus svarade: "I sanningens namn säger jag till dig, ingen kan komma in i Guds rike utan att vara född genom vatten och Ande; den som är född till mänskliga relationer är mänskligt; och det som är fött från Anden är andligt."
Hela detta citat kretsar omkring ämnet vi försöker finna, och som vi personligen har haft tillfällen att uppleva, tack vare de livserfarenheter vi har gått igenom.
Vi vet därför mycket väl, hur omöjligt det är att förstå det här budskapet som Jesus lägger fram, om man inte har haft en praktisk förnimmelse med denna sfär.
Man kan vara hur religiös man vill och ändå inte fatta ett dugg om den andliga verksamheten, för det går förvisso bra att prata om det andliga och tänka i andliga termer utan att till hundra procent vara medveten om vad det egentligen handlar om.
Det är detta som Jesus belyser vid detta tillfälle.
Vi ska nu undersöka budskapet om "pånyttfödelsen", med hänsyn till de olika ” tolkningar ” man har gjort av en så viktig text. Dessa tolkningar överensstämmer med de olika nivåer man har uppnått i kännedom av:
Livet -------- Ande -------- Gud.
Rent praktiskt går vi människor stegvis genom tre grundläggande nivåer i livet, som kan samman-fattas så här :
Kropp ------ Själ -------- Ande.
Sondera gärna texten vi granskar, upprepa flera gånger en noggrann granskning och konstatera i den det vi försöker upplysa om.
Den första tolkningen av det citat som vi granskar just nu är att man ska födas på nytt efter det nuvarande liv. Det finns en chans att Gud i sin godhet låter oss en gång till bevisa vad vi kan, eftersom vi anser oss berättigade till detta efter vårt livs gärningar.
Den andra tolkningen och den mest vanliga, är att man kan födas igen om man accepterar de ritualer, dogmer och traditioner som religiösa grupper använder sig av för att vägleda människor till Paradiset. Här anses ofta att gå igenom vissa steg som krav till själva pånyttfödelsen, och oftast relateras denna nyfödelse som någonting som ska fullföljas efter döden, eller någon gång i framtiden, och det ska ske i himlen eller i Paradiset.
Den tredje är den som är mest överraskande av alla, eftersom den uppstår i takt med de personliga erfarenheter man går genom livet.
För Livet är den bästa resurs vi har för att nå kontakt med det andliga och det är genom anden som vi kan komma i kontakt med Gud.
Lägg märke till Jesus förklaringar och försök att binda ihop dessa med det vi pratar om.
"Bli inte förvånad när jag säger : "Du måste födas ovanifrån". Vinden - anden - blåser vart den vill; du kan höra ljudet från den, men du kan inte säga varifrån den kommer eller vart tar den vägen.
Något liknande händer med dem som är födda i Anden."
Livet är inte enbart alla sysslor vi regelbundet ägnar oss åt, alla seder och bruk, traditioner och övertygelser, mm., utan den sammanlagda aktiviteten i allt som existerar på det synliga och på det osynliga planet, inklusive inom oss själva.
”Hur är det möjligt?” frågade Nikodemus.. Jesus svarade : ” Är du Israels Överstepräst, och inte vet om allt detta! "
"I sanningens namn säger jag dig, vi pratar endast om det vi vet och bekräftar bara det vi har sett och trots allt vägrar ditt folk att ta emot vårt vittnesmål.
Om du inte litar på mig när jag talar med dig om vanliga saker och ting, hur ska du lita på mig när jag berättar för dig om frågor som är gudomliga?
Det finns ingen som har rest till himlen men det finns en som kom från himlen , Människosonen; på samma sätt som Moses lyfte upp ormen i öken, måste också Människosonen bli lyft upp så att alla som litar på honom kan nå evigt liv.
På detta vis kan man förklara hur mycket Gud älskade världen: Han gav oss sin egen avbild, Sonen så att den som förtröstar sig på den icke får känna av döden utan får uppnå evigt liv."
Detta är den första presentationen som Jesus gör av sig själv. Som Guds representant på jorden har han till uppgift att sprida kunskap - sanningen - om allt det som annars inte står helt klart för oss och som tvingar oss att söka svar, rent logiskt eller med alla möjliga medel.
Ingen kan lära oss om den himmelska verksamheten utan att ”komma” därifrån, utan att vara helt insatt i det ämnet. Han erkänner i sig närvaron av det som vet om Gud och därmed om allt annat. Därför använder han väldigt ofta, som i vårt eget fall, ordet : ”Vi” när han talar, för han är helt medveten om sin mänskliga tillhörighet, men samtidigt vid full besinning om den kraft som aktiverar honom men som icke är mänsklig. Han bevisar detta med alla sina handlingar och med all den kunskap som genomtränger hans ord.
Det är honom vi måste ”lita på”, ha tillit till, förlita oss på, i fall vi vill konfrontera oss med sanningen, i fall vi vill göra oss av med osäkerheten och lära känna livet på nytt. Hur man går till verket med detta är något vi ska prata om i slutet på detta evangeliet.
"För Gud sände sin avbild till världen inte för att döma världen, utan för att världen ska bli befriad via honom.
Ingen som litar på honom ska bli dömd; men den som inte har förtroende dömer sig själv, på grund av den förtroende brist för Guds egen avbilds närvaro. För domen gäller följande: trots att vi fick tillfälle att räkna med visdomen i världen har de flesta föredragit okunnighet i stället för vetande eftersom deras handlingar var felaktiga.
Därför undviker man sanningen, för att deras handlingar inte ska uppdagas; men alla som håller sig till sanningen konfronterar sig öppet med ljuset så att allt som de gör reflekteras som ett Guds verk.”.
Att födas i Anden är en hänsyftning, en allusion som Jesus gör till det som kommer att hända efter hans död, när han äntligen har skaffat oss medlet för att återställa i ordning vår relation med Gud. Det medlet är Den Helige Anden, det enda som finns kvar från tiden då Gud skapade universum, som inte har fallit under effekterna av det onda som vi människor har ställt till med genom våra tendenser och attityder.
Vi står bara i början på detta magnifika evangeliet. Längs hela genomgången av denna skrift kommer vi att möta massor med information som endast denne son av Josef och Maria från Nasaret har kunnat tilldela oss, tack vare Guds vilja att låta honom vara den efterlängtade Messias som skulle komma till världen för att lära oss vägen till det eviga livet.
Jesus bland samarierna.
”När Jesus tog reda på att fariséerna upptäckt att han döpte och hade flera efterföljare än Johannes hade -- trots att det var lärjungarna som döpte, inte Jesus själv --. lämnade han Judéen och vände åter till Galiléen. Han skulle passera Samarien.. På vägen kom han fram till en by i Samarien som heter Sykar, nära marken som Jakob gav till sin son Josef.. Där fanns Jakobs brunn och Jesus, trött på allt resande, fick syn på den. Det var mitt på dagen, när en kvinna från trakten kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne, ”Snälla du, ge mig lite att dricka”.. Hans vänner hade gått till stan för att köpa lite mat. Kvinnan sa då till honom, ” Du är jude. Hur kan du be mig, en samarit, om någonting att dricka?” Judarna, blandar sig inte med samariterna. Jesus sa till henne :" "Om du visste vad Gud gör i ordning just nu och vem det är som säger till dig, ”Ge mig någonting att dricka”, skulle du be honom ge dig levande vatten".
”Ni har ingen hink, Herre”, sa hon, ” och brunnen är djup: vad ska Ni göra för att hämta det levande vattnet? Är Ni mäktigare än vår fader Jakob, som gav oss denna brunn och som själv drack ur den med sina söner och sin boskap?” Jesus fortsatte:
"Den som dricker av detta vatten kommer att bli törstig igen; men ingen av dem som smakar på vattnet jag ger dem (ska ge dem) blir törstig på nytt: eftersom vattnet som jag ger dem kommer att bli som en källa, som strömmar upp till det eviga livet."
Här finns det en förklaring till allusionen vi pratade, om det som ska hända Jesus efter hans död, för han visste att hans eget folk skulle svika honom, döma honom och avrätta honom. I alla sina tal syftar han alltid på det som ska hända efter hans död, för det är då som allt han sagt och gjort kommer att ära honom och därmed Gud.
Vi fortsätter med mera förklaringar och bered er för den mest uppenbara av alla Jesus yttringarna om Gud.
”Min Herre” sa kvinnan, ” ge mig litet av det vattnet, så att jag inte länge blir törstig och behöver komma hit för att hämta vatten”.. ”Hämta din man”, sa Jesus till henne, ” och kom hit igen”.. Kvinnan svarade, ” Jag har ingen man”.. Jesus sa då till henne,
” Du har rätt när du säger, ” Jag har ingen man”, för du har haft fem, och den som du har nu är inte heller din man. Du talar sanning i detta”.. ” Det verkar som att Ni är en profet, Herre” , sa kvinnan.. ” Våra förfäder dyrkade på det här berget, trots att Ni säger att Jerusalem är den rätta platsen där man bör dyrka”.. Jesus sa då:
"Lita på mina ord, kvinna, tiden kommer då ni ska dyrka Fadern varken på detta berget eller i Jerusalem.
Ni dyrkar det som ni inte vet ; vi älskar det som vi känner till ; eftersom befrielsen kommer via det judiska folket.
Men tiden kommer -- förresten är den redan här -- när de som verkligen älskar Fadern ska göra det i anden och sanningen: därför att det är den sortens människor som Fadern önskar få.
Gud är Anden, och de som älskar honom måste göra det i anden och sanningen."
Eftersom det är Anden vi strävar efter att få lära känna, så finns det inget annat passande tillfälle för att hämta kunskap om ämnet än i detta citat.
Kom ihåg att det är själva Anden som talar via människosonen Jesus från Nasaret, vilket innebär att det inte finns någon annan i hela universum som kan lära oss på bättre sätt om vad Anden är för något och vilken relation vi människor har till den.
”Gud är Anden” säger Jesus. Tyvärr har vi inte ett enda tillägg, i alla de bibliska versioner vi följer, till det här avslöjandet som Jesus gör.
Plötsligt verkar det som om alla redan vet bättre än vi som redigerar detta skriftliga arbete om det andliga om vad anden är för något, trots att vi sällan hittar någon människa som är född av Den Helige Andens kraft.
”Vi dyrkar det som vi känner till” säger Jesus, och hänsyftar till dem som gör det andligt, ingalunda vill han säga med detta: ”Vi älskar det som våra eftertankar tillråder oss”, eftersom Gud är anden och de som älskar Honom måste göra det i anden och sanningen.
För att kunna ha bättre grepp om anden är vi tvingade att relatera den, som vi har gjort flera gånger, till Gud Fadern och till Livet sanningen är lika med: verklighetstrogen.
Tyvärr har vi ingen i hela världen som med absoluta precision kan tala om för oss vem eller vad Gud är för något, eller Livet är för något.
Det finns bara en som kan göra det och det är Gud själv, eftersom förtroendet mellan oss människor är borta från denna planet för länge sedan, och trots alla möjliga bevis vi kan komma fram med, undrar vi ändå varje gång någon försöker rätta till våra enskilda övertygelser.
Det är just därför som Han själv kom till världen och förkroppsligade sig i människosonen Jesus, för att ansikte mot ansikte reda upp våra ”kunskaper” och våra tillvägagångssätt.
Men inte nog med det, och som vi kommer att se lite senare, Gud upprepar samma procedur som Han gjorde med Jesus i varje individ och genom Den Helige Andens kraft, varje gång någon människa står inför livets omständigheter inom räckhåll för åtgärdande.
Väldigt ofta ”uppfattas” ande som ideal, dvs., som en bild av något eller en representation av något, men som inte existerar, som inte finns i verkligheten. Precis likadant är det som händer med våra uppfattningar om Gud och om Livet.
För de flesta människor är Anden, Gud och Livet endast abstrakta ting som inte har någon plats i verkligheten. Konstigt nog är det våra tankar, det mest abstrakta av alla våra resurser som bedömer på det viset.
"Till det här svarade Jesus: I sanningens namn säger jag till er, Sonen kan inte göra någonting bara för sin egen kraft; han kan endast utföra saker som Fadern gör: och allt som Fadern gör, gör Sonen likadant.
För, Fadern älskar Sonen och visar honom allt som Han själv gör, och kommer att visa honom ännu större verk än hittills,
saker och ting som kommer att överrumpla er.
Alltså, på samma sätt som Fadern lyfter upp de döda och ger dem liv, ger Sonen också liv till var och en Han väljer; därför att Fadern inte dömer någon; Han har överlämnat avgörandet till Sonen, så att alla får hedra Sonen på samma vis som de hedrar Fadern.
Varenda en som vägrar att erkänna Sonen ringaktar äran till Fadern som sände honom.
I sanningens namn säger Jag till er, var och en som lyssnar på mina ord, och litar på den som sände mig, har evigt liv; utan att falla under domen har sådana människor passerat från död till liv.
I allt uppriktighet säger Jag detta, tiden kommer - för övrigt är den redan här -när de döda ska höra rösten av Guds Son, och alla de som gör det ska leva.
Såsom Fadern har liv för sig själv, har Han också tillåtit Sonen ha liv för sig själv; för att Han är Människosonen, har han överlämnat till Honom rätten att döma.
Bli inte förvånad av allt detta, för tiden kommer när de döda ska lämna sina gravar efter att ha lyssnat på Hans röst : de som gjorde rätt ska få rätt att leva: och de son inte gjorde rätt ska bli dömda."
Allt det här som Jesus pratar om, är det som kallas för sanningen. Därför börjar han hela tiden sina tal med dessa ord: ”I sanningens namn säger jag till er”. Trots att det handlar om sanningen, ”verkar” det som om det vore fiktion för den rådgivare som vägleder oss, det vill säga, tankeförmågan.
Sanningen är att Livet är något vi inte kan begripa, något vi grubblar över utan att få lära känna det levande tillståndet vi åtnjuter.
Sanningen är att det som vi inte fattar, dvs. Livet, är ett resultat av ett avsiktligt och väl ordnat verk av någon som vi inte heller känner till, Gud, som är den som styr och övervakar allt som existerar och som gör det på andlig väg , eftersom det är Anden som verkställer allt.
"Ni har aldrig hört Hans röst, ni har aldrig sett Hans form, och Hans ord stannar inte hos er därför att ni inte litar på den som Han har sänt."
I det specifika fallet Jesus från Nasaret, hittar vi något som ingen människa kan lämna utan beaktande, för att inte säga beundrande, eftersom så mycket och så omfattande kunskap har mänskligheten aldrig skådat och kommer inte att göra.
Utöver de många under han gjorde, som ett synligt bevis på den mäktiga andliga kraft som han var i besittning av, utmärktes denne människoson för den vishet, klokhet och skarpsinnighet som genomsyrade alla hans ord.
Det var hans arbete, hans uppdrag här på jorden, hans bidrag till en process som fortfarande pågår och som går ut på att tillintetgöra det onda i all dess utsträckning.
Fördenskull är hans uppgift inte avslutad ännu, utan tvärtom. Hans ord står där utan att någon eller något kan tillbakavisa dem. Sekund efter sekund blir hans ord av större vikt, betydelsefullare och avgörande för varje steg som mänskligheten tar.
”Därför att ni inte litar på ”, säger han. Han menar inte på något vis :”därför att ni inte tror på..”, det vill säga : ”överväger ni med hjälp av era resonemang om att detta jag säger är sant eller inte, utan lita på står för:” har förtroende för”, ”accepterar” den som Gud har skickat till er för att vägleda er. Det som står på spel är inte i grund och botten budskapets värde, utan sändarens befogenhet för att sända budskapet.
En inre avunds reaktion är det som Jesus talan framkallar i varje mänsklig individ, och detta beror på att vi beter oss fel när vi lägger hela vårt förtroende på våra eller andras resonemang, och inte på Gud själv eller Hans verkställande medium, anden. Det är detta medium som ingen kunde upptäcka inneboende hos mannen från Nasaret.
Iaktta noga följande rader:
"Ni granskar noga skrifterna, med förhoppningen att finna i dem det eviga livet ; men dessa skrifter vittnar om mig, och ni vägrar att komma till mig för att få liv!
Ära och berömmelse är ingenting för mig.
Dessutom, vet jag mycket väl att ni inte har Guds kärlek inom er.
Jag har kommit i min Faders namn och ni vägrar acceptera mig; men varenda en som kommer i sitt eget namn
godkänner ni.
Varför säger ni att ni litar på något när ni håller på med att verifiera meriterna av varenda en och struntar i glorian som kommer från Gud själv?
Misstänk inte att jag ska anklaga er för Fadern: eftersom ni har satt ert hopp i Moses, och Moses själv är den som ska anklaga er.
Om ni verkligen litar på honom ska ni lita på mig också, eftersom han skrev om mig; men om ni inte vill lita på det som han skrev,
hur kan ni då komma att lita på det jag säger?"
I enlighet med det som vi pratade om att erkänna Jesus som den precisa vägledaren, är det förstås mycket enklare för de flesta att ta fasta på skrifterna i stället, och lägga på dem allt förtroende, för dessa skrifter kommer aldrig att reagera på deras sätt att gå tillväga för att hämta upplysningar om Gud till exempel, om Livet i stort sett, och om den andliga realiteten.
Men det som är mest remarkabelt med allt som mannen från Nasaret säger, eller rent av förklarar, är att den som inte lär sig att skilja på det som är andligt och det som är mänskligt kan aldrig uppnå medvetande om varken Gud eller verkligheten man vistas i, eftersom han hela tiden låter Anden i honom tala ut, och alla de som tror sig ha förståelse och kunskap om andliga eller "religiösa" saker och ting, inte känner igen i hans röst Anden som talar, Guds Helige Ande.
I detta evangeliet, låter Johannes sin mästare tala öppet om den sfär som så många miljarder människor under alla tider har tyckts sig inneha kunskaper om. Det är därför detta evangeliet har blivit det mest "obegripliga" av alla, för de flesta teologer, filosofer och vanliga människor som tror sig ha en viss förståelse, framför allt för innehållet i det som kallas de heliga skrifterna.
När mannen från Nasaret säger: "om ni inte tror på mig" så menar han minst två specifika saker; den första är: "om ni inte har förtroende för att det är jag den som skulle komma , enligt skrifterna, för att lära er om Guds angelägenheter", d.v.s., den utlovade Messias som Israel hade väntat på under så lång tid.
Den andra är: "om ni inte tror på (eller accepterar ) att det är Guds Ande som ni bör anförtro er åt för att verkligen göra Guds vilja, och därefter, att det är Guds ande som talar till er via mig, eftersom Den vilar över mig såsom Johannes Döparen bekräftade”.
Den utlovade Messias hade för länge sedan förutspått både som en vanlig man lik Moses, men över denne man skulle Guds Helige Ande vila. Detta är det som gav upphov till själva namnet som denne Messias skulle bära: Emmanuel (Gud ) är med oss eller med mig ) eller Jesus ( Guds befriare ) i bägge fallen med betoning på Gud som den som är, d.v.s., Anden som Jesus själv förklarade flera gånger.
Alla de här indikationerna är det mycket viktig att uppmärksamma för att kunna komma till medvetande om det som evangelisten hela tiden lägger fram via mästarens förkunnelse.
Det som är enastående, ojämförligt och karakteristiskt i denne man från Nasaret är att han själv försäkrar flera gånger, att det inte är han som lär ut och till vilken äran hör, utan glorian räknas till Anden, Guds Helige Ande som han låter tala ut via honom.
"Så judarna pratade med varandra och sa, ” Ska han ta slut på sig själv, när han säger, ” Vart jag går, kan ni inte följa med?””. . Jesus svarade: Ni hör hemma här nere; Jag kommer ovanifrån.
Ni är endast från denna värld; Jag är inte från detta system.
Jag har redan sagt till er: Ni kommer att dö i era överträdelser.
Utan tvivel, om ni inte litar på den Jag är kommer ni att dö i era misstag."
Vi har redan sagt det, fast det är lika bra att upprepa detta en gång till.
Den som talar via människan Jesus är Gud själv vars Ande vilar över mannen från Nasaret för att slutföra sina åliggande.
”Ja, om ni inte litar på att Jag är, den Jag är”.
Detta uttryckt understryker att det är Gud som är aktiv i människosonen Jesus, och att det är Han som uppenbarar sig helt öppet för mänskligheten, precis som Han hade lovat när Han en gång, för länge sedan, hade sagt om sig själv : ”Jag är den som ni kommer att erfara att Jag är”, det vill säga: Yahweh, på hebreiska.
Problemet som uppstår i detta specifika sätt att uppenbara sig, är att det sker på det mest naturliga och normala viset, i förhållande till alla andra former som beskrivs i de bibliska skrifterna.
Dessutom, människan Jesus är absolut och totalt medveten om detta fenomen, med allt som detta innebär. -( vi kommer att förklara om en stund varför vi aldrig använder ordet Kristus)
"Då frågade de honom, ” Vem är du egentligen?”.. Jesus svarade: Den som Jag har sagt till er från början.
Beträffande er har Jag mycket att säga och väldigt mycket att döma; men Den som sände mig är äkta, och allt Jag förkunnar till världen har Jag lärt mig från Honom.
De fattade inte att han talade om Fadern.. Så Jesus fortsatt: Efter att ni har lyft upp Människosonen, kommer ni att fatta vem det är som Jag är och att det Jag gör inte är av min egen vilja.
Det Jag säger till er är det som Fadern har sagt till mig ; Den som sände mig är hos mig, och har inte lämnat mig ensam, eftersom Jag alltid gör det som behagar honom."
Den ende som har makten över liv och död är den som människosonen Jesus från Nasaret uppenbarade efter sin korsfästning, dvs. Gud. För den andliga makten är det som Gud från början har velat tilldela människan, inte intelligens eller tankeförmåga, inte kunskaper eller kännedom, inte logik eller kognition, utan kraften, styrkan, energin som är evig, oändlig, oförgänglig.
"De svarade, ” Vi är inga oäkta barn, den ende Fader vi har är Gud”.
Jesus replikerade: Om Gud vore er fader, skulle ni då älska mig, eftersom Jag härstammar från Gud och har kommit från honom ;
Jag har inte kommit för min egen räkning, för, det är Han som har sänt mig.
Varför fattar ni inte vad Jag säger? Ju, därför att ni inte står ut med mina ord."
Efter att ge sig till känna som närvarande i Jesus, avslöjar nu Gud identiteten av den som står emot Hans avsikt och Hans vilja.
Vi har antytt detta vid flera tillfällen, iaktta noga nu det som Gud uppenbarar genom Jesus. Skakande besked om den Onde.
"Ni har en bestämd fader, den onde och ni väljer att göra er faders vilja.
Han var en mördare från början; han har aldrig utgått ifrån sanningen ; i honom hittar man ingen sanning alls.
När han ljuger talar han överensstämmande med sin natur, eftersom han är en lögnare, och fader av alla påhitt .
Men, därför att Jag talar sanning litar ni inte på mig.
Kan någon av er anklaga mig för något fel?
Om Jag talar sanning, varför litar ni inte på mig då?
Varenda en som härstammar från Gud lyssnar på Guds ord; anledningen för att ni inte lyssnar är att ni inte har något med Gud att göra."
Allt det här som vi ska prata om nu, ska vi göra överensstämmande med våra egna och personliga erfarenheter. Det handlar inte om någon sort tolkning eller dylikt utan om det som vi själva har verifierat den gången vi fick erfara den Helige Andens kraft.
På samma sätt som Gud måste uppenbara sig på något sätt till en människa för att kunna bestyrka sin existens och sin makt, och för att människan ska ha den absoluta säkerheten av Hans befintlighet, måste vi också lära känna Motståndaren, den Onde, eftersom det är han som försöker omöjliggöra Guds planer och vilseleda oss så att vi inte når Guds gloria.
Detta sker på en och samma gång när man döps i den Helige Andens kraft.
Vi vittnar om detta och evangelisterna berättar om det den dagen Jesus blev döpt i Anden vid Jordan floden.
Att det är nödvändigt och fördenskull oundvikligt att gå igenom det, hör till själva nåden man får från den Allsmäktige, eftersom man passerar från ignorans till kunnighet, från ovisshet till medvetande, som är det enda som kan sätta stopp för Motståndarens alla möjliga trick.
Evangelisten Johannes är den ende av de fyra evangelisterna som inte tog upp detta vi nyss nämnde, och som skedde omedelbart efter att Jesus döptes i Den Helige Andens kraft. Men vi ska beskriva händelseförloppet, såsom evangelisten Lukas beskrev den.
Lägg märke till att motståndare betyder bland annat konkurrent. Detta ord har stor relevans när man tar i beaktande att till vår mänskliga sammansättning kommer Anden in som något ”främmande” och annorlunda, det vill säga, Helig, som konkurrerar i den vägledande roll med den som råder oss i alla möjliga frågor, dvs., vår tankeförmåga.
Vi vet, som Jesus själv brukade säga, att detta är sant, eftersom vi har gått igenom det här och har konstaterat att det är på det viset.
Lukas 4 : 1-13 =
”Jesus återvände från Jordan uppfylld av helige ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd”. Jesus svarade : ”Det står skrivet : Människan skall inte leva bara av bröd”.
Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig, skall allt detta bli ditt”. Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka”.
Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempel muren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De ska lyfta dig på sina händer, så att du inte stöter din fot mot någon sten”. Men Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov”. När djävulen hade prövat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.”
Det finns flera detaljer i denna berättelse som tyder på att Jesus samtalade med en del av sig själv under påverkan av den fysiska kraftlösheten som den långa perioden i öknen orsakade.
Allt tyder också på att det var han själv som berättade om detta möte med djävulen till sina närmaste, eftersom han var helt ensam under dessa dagar av ”prövning”.
Vidare kan man konstatera att ”djävulen” använder sig av skrifterna för sina syften, på liknade sätt som vi såg i tredje kapitlet av Genesis för att testa Eva.
Om själva djävulen har vi från olika böcker plockat fram upplysningar om ”honom”, och eftersom ”han” är den listigaste av alla vilda djur som Gud skapat, försöker smita iväg från våra ansträngningar att totalt demaskera ”honom”.
Det enda som vi hittills har kunnat bekräfta är att ”han” utnyttjar våra tankar och våra ord för att göra sin vilja, dvs., motarbeta den rätta förbindelsen mellan Gud och människan.
I vilket fall som helst, det som Jesus uttalar sig om i avsnittet vi undersöker, har han själv verifierat i sin egen mänsklighet, och det som han försöker är att förtydliga för oss, att vi står i ett tillstånd som är ett resultat av våra förfäders misstag - våra Fäders -. Vilken sort fel det var är något som tillhör den mänskliga historien tidigaste erfarenheter. Vi tar än en gång upp dessa rader som är av avgörande vikt.
"Ni har en bestämd fader, den onde, och ni väljer att göra er faders vilja.
Han var en mördare från början; han har aldrig utgått ifrån sanningen; i honom hittar man ingen sanning alls.
När han ljuger talar han överensstämmande med sin natur, eftersom han är en lögnare, och fader av alla påhitt ."
Detta är ett svar som Jesus ger till dem som försökte smutsa ner honom genom att göra narr av det faktum att han föddes innan Maria var gift med Josef. Avsikten var, för deras del, att förklara honom som oren eller icke värdig att prata om Guds angelägenheter. Med andra ord, de förklarade sig själva mer berättigade än Jesus att prata om Gud. Då svarade Anden i Jesus, i sanningens namn: ”Ni har en bestämd fader, den onde, och ni väljer att göra er faders vilja. Han var en mördare från början; han har aldrig utgått ifrån sanningen; i honom hittar man ingen sanning alls. När han ljuger talar han överensstämmande med sin natur, eftersom han är en lögnare, och fader av alla påhitt”.
Inte nog med att betrakta honom som ovärdig att prata om heliga ting, några av dem bedömde honom till och med som besatt, som: sinnessjuk, vilket hjälper oss att uppfatta vad det onda går ut på.
"Judarna replikerade, Har vi inte rätt när vi säger att du är samarit och att du är besatt av den onde? ” .
Jesus svarade: Jag är inte besatt; för Jag hedrar min Fader, och ni vägrar att erkänna mig.
Jag söker inte min egen ära; det finns någon som gör det och är sakkunnig i det.
Med största säkerhet säger Jag er, alla de som bevarar mina ord kommer aldrig att uppleva döden."
”Judarna sa till honom, ” Nu vet vi att du är besatt. Abraham är död, och profeterna är döda, och du kommer och säger, ” Alla de som bevarar mina ord ska aldrig smaka på döden”. Är du större än vår fader Abraham, som vilar i frid? Profeterna är också
döda. Vem har du pretentioner att vara?” .. Jesus försvarade sig:
"I fall Jag själv skulle skaffa mig ära skulle den vara värre än ingenting; i själva verket, är det min Fader som ger mig äran,
den som ni påstår, ”Han är vår Gud”, alltså, den ni inte känner till.
Men Jag vet vem Han är, och om Jag skulle säga, ”Jag känner inte honom”, då skulle Jag vara en lögnare, precis som ni är.
Men Jag är bekant med honom, och därför värnar jag Hans ord.
Er fader Abraham blev glad bara av att tänka sig se min tid; han såg den och var nöjd."
”Judarna sa då, ”Du har inte fyllt femtio ännu, och du har sett Abraham!” Jesus sa: Ärligt talat ska ni få veta, innan Abraham blev till, Jag är."
Det kan inte vara Marias och Josefs son som talar här, eller?
De flesta av dessa människor som diskuterade med Jesus var äldre än honom. De flesta av dem visste en hel del om honom, fast ingen av dem kunde ”se” Anden i honom eller någon sorts stämpel på hans panna som bekräftade att han var den som Gud hade lovat skulle komma till världen för att vägleda dem.
Alla visste att någon gång skulle det komma någon Messias - utvald och utsänd av Gud -, fast var och en hade sin personliga version om hur det skulle se ut den där Befriaren, och Jesus från Nasaret stämde inte alls med deras fantasi, Han var reell.
Om den Utvalde eller Messias inte hade gjort det han gjorde, och inte hade sagt det som han sa, skulle det då funnits skäl till tveksamhet men det var inte där problemet låg. Precis som idag och som det alltid har varit, finns det ett stort glapp mellan det som vi hittar på eller fantiserar om, (mentaliteten) och det som faktiskt är.
Jesus påstår sig vara Guds Son.
”Det var dags för tempel invigningsfesten i Jerusalem.. Det var vinter,.. och Jesus gick upp och ner i Salomos pelarhall i templet.. Judarna samlade sig runt honom och skrek, ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, säg det öppet”. Jesus svarade: "Jag har redan sagt , men ni vill inte acceptera det.
Allt Jag gör i min Faders namn är mina bevis ; men ni godtar inte det, därför att ni inte är av de mina.
De som hör till mig ger akt på mina ord; Jag känner dem och de följer mig.
Jag ger dem evigt liv; de ska aldrig gå vilse och ingen kommer att ta dem från mina händer.
Fadern, den som har gjort mig, är den största av alla, och ingen kan ta ifrån något från Faderns händer.
Fadern och Jag är eniga." Fadern och Jag är bara En."
”Judarna plockade stenar för att kasta på honom,. Jesus frågade dem, ”Jag har visat er väldigt mycket om min Fader, för vad tänker ni straffa mig?”.. Judarna svarade honom, ” Vi tänker göra det, inte för det goda som kommer från dig utan för hädelse; därför att du är bara en människa, och gör anspråk för att vara Gud”..
Jesus svarade: "Står det inte skrivet i er Lag: ” Jag sa, är ni gudar?”
Man använde sig då av ordet ”gudar” för att upplysa om dessa människor för vilka Guds ord var avsedda och skrifterna kan man inte åsidosätta.
Men till någon som Fadern själv har utvalt och skickat hit säger ni: ” Du vanhelgar ” eftersom Jag vittnade om att Jag är Hans son.
För om Jag inte handlar enligt Fadern, behöver ni inte lita på mig ; men Jag gör det, även om ni vägrar att lita på mig, åtminstone godkänna det som Jag håller på med; då ska ni med största säkerhet fatta att Han är närvarande i mig och Jag i Honom."
För alla som inte har upplevt det andliga, blir det förvirrande att lyssna på någon som talar, inte bara som en enda individ utan som en samling av flera personer, eller som en enhet med flera beståndsdelar, eftersom den uppfattning vi har av oss själva inte stämmer med den bild av människan som de bibliska skrifterna visar upp, och som är baserad på andens delaktighet i den varelse vi är, något som vi fortfarande håller på med att få grepp om. Lazarus uppståndelse.
"När de kom fram, konstaterade Jesus att Lasarus hade varit på gravplatsen redan i fyra dagar. Betania ligger inte så långt ifrån Jerusalem, . och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem efter deras brors bortgång. När Marta hörde att Jesus hade kommit vände hon om för att möta honom. Maria fortsatte in i huset. Marta sa till Jesus, ” Mästare, om du hade varit här, hade min bror aldrig dött, men även jag vet att Gud kan göra allt du ber honom”. Jesus sa till henne, ” Din bror ska resa sig upp igen”. Marta sa, ” Jag vet att han ska resa sig upp igen vid uppståndelsen på den sista dagen”. .
Jesus förklarade : "Jag är uppståndelsen.
Var och en som litar på mig, även om han dör, kommer att leva, och alla som lever och litar på mig kommer aldrig att dö.
Litar du på detta?
” Ja, det gör jag, Mästare”, och hon fortsatte, ” Jag är säker på att du är Messias, Guds utvalde den som skulle komma till världen”.
I konfrontationen som uppstod mellan Jesus och de som tycktes veta mer än honom om de heliga frågorna, fanns det flera punkter som på intet sätt kunde överbrygga något slags samförstånd, därför att gapet var för stort mellan dem. Det har vi redan sett när det gällde Gud och Guds rike, Anden, skrifterna, den Onde, och framför allt Messias ankomst och mission. Nu har vi hamnat på ämnet återuppståndelse och i denna dialog mellan Marta och Jesus märks tydligt skillnaden mellan det som allmänheten uppfattade om de dödas återuppståndelse, och det som Jesus själv klargör efter Andens vägledning.
Anden uppenbarar: Jag är återuppståndelsen eftersom Jag är Livet, och varje individ som kommer att godkänna Anden som sin vägledare ska få uppleva att det är sant.
Det som är mest överraskande är utan tvekan den formulering som Jesus använder för att definiera det sätt som återuppståndelsen ska förverkliga.
”Var och en som litar på mig, även om den dör, kommer att leva, och alla de som lever och litar på mig kommer aldrig att dö”.
Det handlar om två olika livs omständigheter, två olika sorters erfarenheter som ändå kommer att leda till samma mål, det eviga livet.
Det som Jesus uppenbarar med dessa ord, är att hans fullständiga uppdrag kommer att ta en tid som är längre än det som allmänheten uppfattade att det skulle ta.
Folket Israel ska inte befrias från en dag till en annan och inte heller på det viset som alla förväntade sig. Tiden har visat oss att han hade rätt.
Denna sista allusion ”och alla de som lever och litar på mig kommer aldrig att dö” signalerar i förväg hans återkomst som ska slutföra hela mänsklighetens befrielse när tiden är mogen för det.
” Litar du på detta?”, frågade Jesus Marta, hon svarade inte direkt på frågan därför att hon fattade väldigt lite om det som Jesus talade om. Men hon hade något som bara ett fåtal människor hade på den tiden, hon hade förtroende för honom och för Gud, och det uttryckte hon med dessa ord:
” Ja, det gör jag, Mästare”, och hon fortsatte, ” Jag är säker på att du är Messias, Guds utvalde, den som skulle komma till världen”.
Nu är vi framme vid den del av Johannes evangeliet som sammanfattar flera olika samtal som Jesus hade med människor som han själv valde för att tillkännage Guds planer och hans personliga roll i dessa.
Det här är mycket viktigt, för meningen med att beteckna Jesus som ”Ordet” som vi såg inlednings- vis i behandlingen av detta evangeliet, är på vilket sätt skulle han gå till väga för att röja undan Motståndarens verk bland människorna. Denna väg skulle vara genom sanningen i hans undervisning och genom accepterande eller godkännande av hans förkunnelse för dem som fick tillfälle att lyssna på honom.
Jesus anstränger sig att vara så tydlig som möjligt mot sina närmaste, först och främst när det gäller att bevisa att det är Guds egen Helige Ande som lär ut via honom, och att allt som kommer att hända framöver ska bestyrka det.
Dessutom understryker han sju gånger under loppet av det här samtalet med sina vänner, att den som kommer efter honom, det vill säga, Hjälparen, den Helige Ande eller Sanningens Ande, är den som ska stanna för evigt hos dem och leda dem till målet som Gud har förutbestämt för dem.
14.-( 1-31 )
"Låt inte era hjärtan bli upprörda. Ni har förtroende för Gud, ha även förtroende för mig.
Hos min Fader finns det många platser att leva i; annars skulle Jag säga det till er.
Snart ska Jag gå för att göra i ordning en plats åt er, och efter Jag har gått och förberett era platser, ska Jag återvända för att hämta er till mig själv, så att ni får vara med mig där Jag är.
Ni vet vägen till den platsen Jag ska gå.
Tomas sa: ”Mästare vi vet inte vart du går, så hur ska vi känna igen vägen då?”
Jesus sa: Jag är vägen; Jag är Sanningen och Livet.
Ingen kan få kontakt med Fadern om inte är det genom mig."
Vi kan inte låta bli och inte säga några ord om det här uttalandet från Jesus sida. För, här resumerar han det mesta vi har pratat om under hela detta arbete med det andliga. ”Jag är vägen; Jag är Sanningen och Livet. Ingen kan få kontakt med Fadern om det inte är genom mig”. Vet ni, efter alla ansträngningar vi har gjort för att förklara det som vi håller på med, vem är det som säger detta?
Om det finns någon som fortfarande är lite tveksam, är det vår uppgift att upprepa det en gång till. Det är Anden som talar, eftersom Anden är den perfekta kommunikations medlet som Livet har för att förverkliga Guds ärenden och fördenskull är Sanningen, för Gud är den ende som inte har behov av att ljuga för att nå sina mål.
Ingen kan uppnå någon sorts närmande till Gud utan via Anden, därför måste vi lära oss allt som är tillgängligt om Anden för att kunna lämna ”dödstillståndet” i vilket alla människor befinner sig i inför Gud på grund av våra förfäders stora misstag i sina relationer med universums skapare.
Anden är det enda medel som kan besegra döden, som vi kommer att få se lite länge fram, det enda som kan väcka till liv de döda och föda dem på nytt, så att deras existens inte blir förgäves och når ett förutbestämt mål, det eviga Livet.
Nu har Jesus förklarat för sina vänner behovet vi har av att få mottaga och lära känna Anden inom oss själva, bära den på samma sätt som han gjorde, och låta den vägleda oss, för om vi anförtror oss helt och hållet till den, kommer vi att erfara den sanna människan vi är, och inte den som vi eller alla andra människor av alla historiska tider ”tror på” att vi är. Och detta är jättemycket viktigt.
"Om ni lär känna mig, kommer ni också att få lära känna min Fader.
Från denna stund får ni lära känna Honom för ni har sett honom.
Filippos sa, ”Mästare, visa oss Fadern och vi ska bli nöjda”.
Jesus sa till honom: ” Har Jag inte varit med dig hela denna tid, Filippos, och ändå känner du inte igen mig?
Alla de som har sett mig har sett Fadern, så, hur kan du säga då, ”Visa oss Fadern”?
Litar ni inte på att Jag är hos Fadern och att Fadern är hos mig?
Allt Jag säger er är inte något Jag hittar på: det är Fadern, som är levande i mig, som gör sina verk.
Ni måste lita på mig när Jag säger att Jag är hos Fadern och att Fadern är hos mig ; åtminstone ta hänsyn till allt det Jag gör.
I sanningens namn säger Jag er: alla de som överlämnar sig åt mig kommer att göra detsamma som Jag gör, och ännu större underverk, därför att Jag ska återvända till Fadern.
Allting ni ber om i mitt namn kommer ni att få, så att Fadern får bli ärad genom Sonen.
Om ni ber om något i mitt namn, ska Jag ordna det.
Om ni älskar mig, ska ni bevara mina råd.
Jag ska be Fadern, och Han ska skicka till er en annan medhjälpare (vägledare, guide) som ska stanna med er för evigt, sanningens ande som världen aldrig kan acceptera eftersom den aldrig har sett eller känt honom; men ni känner igen honom, därför att han är med er, han är hos er.
Jag ska inte lämna er som föräldralösa; Jag ska komma till er.
Inom kort kommer världen inte att se mig länge; men ni ska få se att Jag lever och ni ska också leva.
Då kommer ni att erfara att Jag är hos min Fader och ni hos mig såsom Jag hos er.
Alla de som behåller mina råd och gör bruk av dem är dem som älskar mig: och den som älskar mig ska bli älskad av min Fader, och Jag ska älska den och uppenbara mig självmant till honom”.
Judas -- inte Judas Iskariot -- sa till honom, ”Mästare, vad har hänt, eftersom du försöker visa dig självmant för oss men inte för världen?”. Jesus förklarade : Varje människa som älskar mig kommer att följa mina råd, och min Fader kommer att bli glad av det, och Vi ska komma till denna människa för att stanna hos den.
Varenda en som ogillar mig håller sig inte till mina ord.
Och dessa ord som ni hör är inte mina: dem är från Fadern som sände mig.
Jag har sagt allt detta till er så länge vi står nära varandra: men Hjälparen, den Helige Anden, som Fadern ska sända i mitt namn,
kommer att vägleda er med allt och påminna er om allt Jag har sagt till er.
Frid är det som Jag lämnar i arv till er, min egen frid ger Jag er, en frid som världen inte kan ge, det är min gåva till er.
Låt inte era hjärtan bli oroade eller rädda.
Ni har hört mig säga: Jag ska ge mig i väg för att återvända sedan.
Om ni älskar mig, skulle ni bli glada över att Jag reser till Fadern, eftersom Fadern är mäktigare än Jag är.
Jag har sagt allt detta till er innan det händer, så att när det uppfylls får ni växa i förtroende.
Jag ska inte tala mer för tillfället, därför att världens härskare är redan på gång.
Han har ingen makt över mig, men världen måste få veta att Jag älskar verkligen Fadern och att Jag agerar i enlighet med Faderns vilja."
Lärjungarna och världen.
15.- ( 25-27 ) 16.- ( 1-4 )
"Men allt detta var endast för att uppfylla det som står skrivet i deras Lag: "De hatade mig utan anledning".
När Hjälparen kommer, den som Jag ska sända till er från Fadern, Sanningens Ande som utströmmar från Fadern, Den ska vara mitt vittne. Och även ni ska vara vittnen, eftersom ni har varit med mig från början.
Jag har talat till er om detta för att ni inte ska vilseledas.
De kommer att driva bort er från sina tempel, och förvisso tiden kommer när de som mördar er tror sig göra en helig tjänst till Gud.
De ska göra det därför att de aldrig har lärt känna varken Fadern eller mig.
Jag har talat i förväg om detta, så när det blir dags får ni minnas det Jag sa till er."
Det är inte alls säkert att dessa enkla människor som Jesus valde för att bli hans medarbetare ”uppfattade”, eller rättare sagt, uppfångade Jesus budskap om att någon skulle komma efter honom i form av en ande, för detta ord var då nästan lika beslöjat som idag.
Det var mycket lättare att identifiera änglarna som Guds tjänare, och demoner som Motståndarens lakejer, trots att i båda fallen visste man nästan ingenting om deras natur och själva sättet att uppenbara sig. Man gick ifrån särskilda upplevelser som vissa människor hade gått igenom, utan att detta var en allmän utbredd företeelse. För, som vi såg i kapitlet om Nikodemus samtal med Jesus, kunde ett mycket litet fåtal av människor begripa Jesus förkunnelse, för det handlade om något som efter två tusen års, fortfarande för de flesta är ett stort mysterium.
Anledningen till detta är den blandning som de stora Medelhavs civilisationerna har gjort av den kristna rörelsen.
Själva ordet ”Kristus” och även ”Paraclete” som här används i stället för den Helige Anden, verifierar detta faktum.
Men det mest väsentliga av allt, det vill säga, detta specifika budskap som Jesus överförde till sina närmaste, i de termer som vi undersöker just nu, har omvandlats till att vara allt möjligt utom en faktisk förbindelse mellan människan och Anden ( Gud).
Parakletens ankomst - Hjälparen -
16.- ( 5-15 )
"Jag har inte talat från början om det här, för, Jag har varit med er; men inom kort ska Jag återvända till den som sände mig.
Ingen av er frågar mig, ”Vart ska du gå?”.
Innerst inne är ni ledsna för detta Jag har sagt.
Jag berättar för er hela sanningen: eftersom det är för ert eget bästa som Jag måste iväg, om Jag inte gör det, ska Hjälparen inte komma till er; men om Jag går, ska Jag sända honom till er.
Och när han kommer, ska han visa världen hur felaktig har den varit, angående felbedömning om vem som hade rätt beträffande domen.
Angående felbedömning: i det faktum att de vägrade att lita på mig; i fråga om vem som hade rätt: i det faktum att Jag ska återförenas med Fadern och ni kommer aldrig att se mig länge; och beträffande domen: att världens härskare redan är fördömd.
Ännu har Jag mycket att berätta för er men det skulle vara för mycket för er att stå ut med.
När Sanningens Ande kommer ska han leda er till den fullständiga exaktheten, eftersom den inte kommer att tala om vad som helst, utan kommer att berätta om det som den har varit underrättad om; och den ska uppenbara för er det som ska hända.
Den kommer att förhärliga mig, för att allt som den ska uppenbara för er ska hämtas från det som är mitt.
Allt som Fadern äger är också mitt; fördenskull sa Jag till er: allt som den ska uppenbara för er ska hämtas från det som är mitt.
16.-( 25-33 )
"Jag har talat till er om dessa saker med beslöjat språk.
Tiden kommer när Jag inte längre ska tala till er på det viset utan med klara ord kommer Jag att berätta allt om Fadern till er.
När den tiden kommer ska ni bedja i mitt namn; och Jag säger inte att det ska vara Jag som ska be till Fadern i stället för er,
därför att er Fadern själv älskar er, för att ni älskar mig och har litat på att Jag kommer från Gud.
Jag härstammar från Fadern och har kommit till världen men nu lämnar Jag världen och återvänder till Fadern."
"Hans lärjungar sa, ”Nu pratar Du helt öppet och utan beslöjat språk.
Nu fattar vi att Du vet allt och inte behöver vänta på frågor för att ge svar, fördenskull litar vi på att Du kom från Gud”. Jesus svarade dem: "Litar ni äntligen på mig?
Lyssna; det kommer en tid -- förresten den har redan kommit --när ni ska skiljas åt, och var och en ska ta sin egen väg och ska lämna mig ensam.
Men ändå är Jag inte ensam, därför att Fadern är hos mig.
Jag har sagt allt detta till er så att ni kan hitta tröst hos mig.
Ni kommer att ha det slitsamt i världen, men var modiga: Jag har erövrat världen."
Jesu bön.
17.- ( 1-8 )
"Efter att ha sagt detta, lyfte Jesus blicken mot himlen och bad: Fader, tiden är kommen: förhärliga din Son på sådant sätt att din Son får förhärliga dig; så att, precis som Du har givit honom makt över hela mänskligheten, han får ge evigt liv till alla dem som Du har överlämnat till honom.
Och evigt liv är detta: att lära känna Dig, den ende och verklige Allsmäktige, och även Jesus, den som Du har sänt.
Jag har hedrat dig på jorden genom att fullfölja det uppdrag som Du gav mig att göra.
Men nu, Fader, förhärliga mig med den ära som Jag hade hos Dig redan innan världen existerade.
Jag har uppenbarat ditt namn till dessa som Du tog från världen för att ge till mig.
De var dina och Du gav dem till mig, och de har tagit emot dina ord.
Så småningom har de erkänt att allt som Du har givit mig kommer från dig för Jag har överlämnat till dem den undervisning som Du gav mig, och de har verkligen accepterat den och tagit för givet att Jag kommer från dig, och har godkänt att det var Du som sände mig."
The dead of Jesus.19.-( 28-30)
"Efter det, kände Jesus på sig att allt hade blivit fullbordat och att även skrifterna skulle fullföljas. Han ropade: "Jag är törstig".
Ett kärl fyllt med surt vin stod där; en svamp doppades i det sura vinet och den sattes på en sop stjälk, och de lyfte den till hans mun.. Efter det sa Jesus,
”Nu är allt fullgjort”, och böjde sitt huvud och överlämnade sin Ande."
Det här är sanningen, inga illusioner, ingen fantasi, inga tankar eller resonemang, människans Jesus från Nasaret mördades hänsynslöst i något som för oss verkar vara en totalt ofattbar handling, eftersom det är mycket som vi inte begriper av allt det vi är inblandade i och fortfarande inte förstår allt som Jesus förkunnade, så länge vi inte konstaterar andligt det som kommer att berättas här.
Den tomma graven. 20.- ( 1-31 )
"Det var väldigt tidigt på den första veckodagen och fortfarande mörkt, när Maria från Magdala kom till gravplatsen.. Hon såg att stenen var borta från gravplatsen, och kom springande till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade. ”De har tagit Mästaren från gravplatsen”, sa hon, ”och vi vet inte var de har lagt honom”. Så Petrus gick med den andre lärjungen till platsen. De sprang tillsammans, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och hann först till gravplatsen,. han tittade in och såg linneduken liggande på marken, men gick inte in. Simon Petrus följde efter honom och gick in och såg linnet på marken och även duken de hade lagt för att täcka hans huvud; den var inte rullad med det andra linnet och den låg på ett annat ställe.. Då kom den andre lärjunge in som hade kommit först; han såg och han konstaterade att kroppen var borta. Till denna stund hade de inte förstått skrifterna, att Han skulle stiga upp från de döda. Lärjungarna återvände hem efteråt."
Framträdandet för Maria av Magdala.
"Men Maria stod gråtande nära gravplatsen,. Plötsligt slutade hon gråta och tittade i graven, . och såg två änglar klädda i vitt sittande där Jesus kropp hade legat, en vid huvudet, den andre vid fötterna. De sa, ” Kvinna, varför gråter du?”. ” De har tagit bort min Mästare”, sa hon, ” Och jag vet inte var de har lagt honom”. I samma ögonblick hon sa detta vände hon sig om och såg Jesus stående där, men hon fattade inte att det var Jesus. Jesus sa till henne, ” Kvinna, varför gråter du?. Vem letar du efter?”. Hon tyckte att det var trädgårdsmästaren och sa, ” Herre, om det är du som har tagit honom, säg mig var du har lämnat honom, och jag ska gå och hämta honom”. Jesus sa, ” Maria!”. Hon vände sig om och sa till honom på hebreiska, ” Rabbouni!” -- som betyder: Mästare. Jesus sa till henne, ” Håll inte i mig, eftersom Jag inte ännu har återvänd till Fadern. Men gå till mina bröder och säg dem: Jag ska först till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud”. Maria från Magdala berättade för lärjungarna, ” Jag har sett Mästaren”, och allt annat som Han hade sagt till henne."
Framträdanden för lärjungarna.
"Tidigt på morgonen samma dag, den första veckodagen, var dörrarna stängda i det rummet lärjungarna befann sig i rädslan för judarna. Jesus kom plötsligt och stod där bland dem. Han sa till dem, ”Frid vare med er”, och efter dessa ord, visade Han sina händer och bröst sidan för dem. Lärjungarna var fyllda av glädje över att se Mästaren, och Han sa en gång till, ” Var inte rädda, frid vare med er. "På samma sätt som Fadern sände mig, sänder Jag er.
Och efter dessa ord blåste Han på dem och sa: Ta emot Den Helige Anden."
Lägg märke till likheten mellan detta citat, och det här:
"Herre Gud formade människan av jordens jord och blåste livsande i hennes näsborrar, och människan blev en levande varelse."
(Om Gud gör detta en andra gång så betyder det att den Onde är den första civilisationen som Gud lämnade planeten jorden till sin besittning men som valde att stå emot sin egen skapare.)
Det handlar om att värdera Livet, inte från våra egna synpunkter, utan från det som Livet tillför oss i kraft av sin egen styrka.
”Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd”. Jesus svarade : ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd”.
Det här är något som är obegripligt för de flesta av oss, att Livet i praktiken har ett verkställande medium som är kraftigt och kunnigt och den perfekta komponent för att hålla i förbindelsen det som är aktiv i hela universum och i synnerhet varelsen människa, som är Livets egen lilla profil.
Detta medium är Anden som har friheten att röra sig, inte i enlighet med universums olika beståndsdelar, utan i överensstämmelse med den kraft som åstadkommer allt existerande, och ansvarar för dess syften och mål.
"Allt som ni förlåter, ska bli förlåtit; om ni behåller någons överträdelser, ska det bli så."
"Tomas, den som kallades för Tvilling och var en av de Tolv, var inte med när Jesus kom. Så de andra berättade för honom, ”Vi har sett Mästaren”, men han svarade, ”Om Jag inte kan se spikhålen i Hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i Hans bröst sidan, vägrar jag att lita på det ni säger”. Åtta dagar efter var lärjungarna inne i huset igen och Tomas var med. Dörrarna var låsta, men Jesus kom in och stod plötsligt bland dem. ” Frid vare med er”, sa Han. Då talade Han till Tomas, ”Sätt ditt finger här; titta, här får du se mina händer. Ge mig din hand; rör vid min sida. Var inte klentrogen längre utan lita på mig”. Tomas svarade, ”Min Mästare och min Gud”. Jesus sa då till honom: Nu är du säker eftersom du kan se mig. Välsignade är alla som utan att se litar.
Det var mycket annat som Jesus gjorde i lärjungarnas åsyn, men det är inte med i denna skrift. Det som här redovisas, har till uppgift att hjälpa er att lita på denne Jesus, som är ingen annan än själve Messias, Guds Son, och för att på detta vis närma er till det eviga livet genom att anförtro er åt Honom.”
Vi ska nu sammanfatta det viktigaste utav detta evangeliet, inte utan att först klargöra att det inte är människan Jesus från Nasaret som vi har granskat, utan innehållet i Johannes evangeliet som berör det andliga.
För oss är det viktigt att betona tre aspekter som helt tydligt karakteriserar detta evangelium. Till vår hjälp har vi tagit upp tre citat som resumerar ganska bra det vi nu kommer att förtydliga med våra egna ord.
Först om andens beskaffenhet och verkningskrets:
”Bli inte förvånad när jag säger: "Du måste födas ovanifrån". Vinden ( anden ) blåser vart den vill; du kan höra ljudet från den, men du kan inte säga varifrån den kommer eller vart tar den vägen. Något liknande händer med dem som är födda i Anden.”
Ordet ande har ett flertal symboler, synonymer, liknelser eller dylik, som är lätta att förväxla med det som själva ordet står för.
Därför, som i fallet Gud och Livet, kvarstår anden som något man måste uppleva eller varsebli för att kunna ”veta” vad det handlar om. Det kan man kalla ”att komma till medvetande med” eller ”att nå förståndet av”, men bara efter personlig kontakt.
Det finns en stor skillnad mellan att komma i beröring med anden, och göra sig en ”bild” av den, det måste var och en som strävar efter sanningen ha klart för sig.
I enlighet med detta citat vi har valt från Jesus olika förklaringar om det andliga, skulle vi kunna säga att det är anden som ger sig till känna, oavsett om vad vi håller på med.
Anden verkar i luften, eller rättare sagt, överallt, därför framställs bl.a. ordet som vind, det vill säga, luftens rörelse, i aktivitet, livligt och verksamt, nödvändig faktor för vårt levande tillstånd.
Att man föds på nytt betyder då, att efter att konfronteras med anden sker en förändring i vårt levande tillstånd som är liknande en ny start i livet, och som ger upphov till en ny människa, praktiskt taget.
Om hur och varför sker det på detta vis, är något man lär sig med tiden, under uppväxten i den andliga erfarenheten.
Vi behöver endast de här preliminära informationerna för att iordningställa våra interna resurser, så att vi lyckas verifiera den andliga verksamheten rent ut.
För det andra, Andens egen uppenbarelse i människosonen Jesus från Nasaret.
"Och dessa ord som ni hör är inte mina: dem är från Fadern som sände mig. Jag har sagt allt detta till er så länge vi står nära varandra: men Hjälparen, den Helige Anden, som Fadern ska sända i mitt namn, kommer att vägleda er med allt och påminna er om allt Jag har sagt till er."
Det finns en stor skillnad mellan denne Jesus från Nasaret och de flesta undervisare inom den så kallade "religionen". Den skillnaden avgörs i bekännelsen av vem det är som lär ut dem.
”Och dessa ord som ni hör är inte mina: de är från Fadern som sände mig”.
Detta är något absolut relevant i beaktande av Jesus uppdrag, eftersom han själv erkänner att all kunskap som strömmar ut från hans mun inte är hans påhitt, inte är hans uppfattning eller uppskattning, inte är frukt av sin egen intelligens utan av Gud själv som han låter tala ut via honom för att lära oss, att det är på detta sätt som Han vill att vi ska ha en relation med Honom och att fördenskull vi människor är kapabla att bära Anden i oss för att vägleda oss till framgång, i stället för permanent nederlag. I enlighet med allt detta är det Anden själv som förkunnar om sig själv i människan Jesus. Det som är det mest viktigaste av allt är att Anden själv väcker intresset i oss alla, för det som skulle börja att hända efter Jesus bortgång, det vill säga, starten till en ny tidsperiod eller system som har Anden som styrande kraft och som ska leda allt tillbaka till det mål som Gud själv hade från början, avsikten att verkställa, dvs., Paradiset, Guds rike eller det eviga livet.
Hjälparen, den Helige Ande eller sanningens ande, är Guds egen insats till personen vi är, som har flera olika uppgifter att uträtta, alla till vår egen fördel.
Bland de mest remarkabla kan vi nämna följande:
1.- Gud själv uppenbarar på detta vis sin närvaro, sin maktposition och sina avsikter. Det här är rent praktiskt ett privilegium för den människa som får tillfälle att erfara det, eftersom vi i vanliga fall är totalt avskilda från Hans nåd.
2.- I och med hans uppenbarelse förändras radikalt allt som har med livet att göra, rätt uppfattat, tillståndet vi befinner oss i under de nuvarande omständigheterna.
3.- Återställs i aktivitet den andliga sidan av människan som är den enda gemensamma delen som varelsen människan har med Gud, och som är den enda resurs vi har för att lyckas med att bemästra vår mänsklighet på alla områden.
4.- Förbinds man med sanningen i den mån att man inte längre hänger efter ”teorier” eller suppositioner om allt möjligt, utan håller sig till de här grundläggande fakta som man själv har verifierat.
5.- Jag själv som människa kommer att bli herre av mitt eget väsen, eftersom vägledaren som förkroppsligade sig i mitt egen person, som en utmärkt komplement, tar med sig den funktionen att sammanbinda alla våra mänskliga resurser till ett harmoniskt och balanserat upplevelse tillstånd.
Och till sist, om relationen Gud - Anden - Livet.
" Men tiden kommer -- förresten är den redan här -- när de som verkligen älskar Fadern ska göra det i anden och sanningen: därför att det är den sortens människor som Fadern önskar få.
Gud är Anden, och de som älskar honom måste göra det i anden och sanningen.
Vi kan inte avsluta granskningen av detta evangeliet utan att uppmärksamma denna upplysning som på ett påtagligt sätt sammanbinder dessa tre fundamentala enheter som verkligheten består av och som vi deltar i: Gud - Anden - Livet .
Detta är en praktisk bas till vilken människan är nödsakad att förbinda sig, för att kunna leva upp till sin egentliga profil.
Om man inte gör det, och detta konstateras ständigt, strandar man på mängder av otillräckligheten som endast förstör människans mest äkta syften.
Men tiden kommer, som Jesus själv brukade säga, och denna tid är nästan förbi, då många människor kommer att uppleva att denna kombination Gud - Anden - Livet är faktiskt den enda grund som håller vår personliga existens i permanent framåtsträvande och tillfredsställelse.
Anden är då det sammanlänkande medel som möjliggör kontinuitet, verkan och kongruens mellan allt skapat och själva Skaparen.
Utan den finns ingen förändring. Utan förändring finns det inget liv.
Anden, understryker både Jesus och evangelisten Johannes, är det som alltid har existerat och som är överlägsen allt annat.
Nästa: Ansikte mot ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar