Del 1 Ordet

DEL 1.-

PRELIMINÄRA ASPEKTER

1.- Ordet, språket, talet
Eftersom detta skriftliga arbete går ut på att förmedla upplysningar om ett ämne som till synes är oerhört komplicerat, är det absolut nödvändigt att först ägna lite uppmärksamhet och analys till det medium vi använder oss av, för att sända och ta emot information.
Och vi gör det, eftersom det finns många ämnen som inte går att likställa med hjälp av ord eller tankar. Bland dessa kan vi nämna tiden, livet, existensen, anden, själen, tanken, mm.
Detta vill vi ge akt på innan vi börjar lägga fram våra synteser, eftersom det än så länge inte råder enighet om flera sakfrågor som vi kommer att beröra väldigt ofta under behandlingen av den andliga verksamheten.
Anledningen till att vi inte når tillfredsställande överenskommelse i många ärenden, ligger inte i de muntliga eller skriftliga "koder" som vi använder oss av för att föra information vidare, utan i det organ inom oss som behandlar dessa koder och tolkar dem.
Från "Natur och Kulturs Psykologi lexikon"-1994 har vi följande fakta:
Språk: ”System för kommunikation bestående av tecken som ensamma eller i kombination betecknar företeelser befintliga i omvärlden eller tänkta som begrepp".
Från faktaböckerna hämtar vi först en allmängiltig åsikt om språket och allt som hör till, som ett sätt att förhålla oss till något. Vi har inga egna tillägg mer än att konstatera att det handlar om ett system, som är direkt associerat till ett annat system ännu mer komplicerat, det mentala systemet. 
Tanke: ”Psykiskt fenomen som består i att man föreställer sig något, minns något, tänker på något man vill göra". Lägg märke till att både ord och tankar endast är representationer, föreställningar av konkreta och abstrakta saker och ting.
Man skulle kalla dessa substitut för spegelbilder av föremål och fenomen som sker och existerar, och som befinner sig inom våra sinnens räckhåll för tankeförknippning och till hjälp för våra yttre formuleringar.
Detta sker tack vare alla de natur­liga egenskaper och prestations­förmågor vi disponerar, och som gör oss befogade att kommunicera på en rad olika plan, inklusive med oss själva, med hjälp av den komplicerade hjärnaktiviteten som är typisk människans.
Problemet är att identifiera exakt: vem kommunicerar vi med under tiden vi utför tankeverksamhet och därefter, vilken eller vilka utav alla dessa beståndsdelar som utgör vår gestalt deltar i vårt inre samtal, och dessutom vilket språk, eller rättare sagt vilket kodifikationssystem brukar varje enskild andel av jaget, av hela vår person. Det finns andra tillgångar inom oss som är av större betydelse i själva förnimmande med allt, i medvetandets utsträckning i djup och längd, i livets maximala omfång, och det ska vi försöka belysa så småningom. 
Föreställning: ”En uppfattning om något som man gör sig en bild av”.
Representation: "Bild, ljud, gest, tanke, skrivtecken eller annat som representerar något annat.
Inom psykoanalysen är "psykisk representation" det medvetna uttryck som drifter har i själslivet.
En central fråga i tankepsykologi, språkpsykologi och kognitiv vetenskap är problemet om hur hjärnan kan hantera information på sådant sätt att den verklighet som finns återgiven i nervernas nätverk kan sägas föreställa (representera) något som finns i verkligheten.
Finns informationen i form av nervimpulser som bildar en sorts figurer eller bilder? Eller finns den i form av symboler eller koder som snarare beskriver än återger verklighet?"
Symbol: "Tecken med viss innebörd"
Kommunikation: "Information eller signaler som överförs från en informations behandlande system hos djur och människor".
Information :
"Varje del av ett budskap".
I brist på utrymme använder vi i vår tänkande dynamik: koder, representationer, ord, ersättningar, symboler som signalement. Detta sker i absolut konkordans med själva hjärnans förmåga att välja eller bestämma hur arbetsuppgifterna ska uppföras.
På det sättet kan t.ex. hela universum ta plats i hjärnan, på ett representativt sätt, fast ingalunda sanningsenligt.
Ordet universum refererar oss till den verkligheten i vilken vi själva är ett litet fragment. Det sker automatiskt i den stunden vi använder oss av ordet, trots att det handlar om något vi egentligen ingår i, permanent, eller hör till jämt och samt.
Ordets uppgift är därför inget annat än att vara ett tillfälligt förbindelseelement mellan verkligheten och förståndet vi har av det.
Varken tal eller tankar når i praktiken till sina kommunikativa uppgifter när någonting saknas i själva informationsutflödet.
Ändå känner vi inte till hela vägen som våra tankar och våra ord tar. Det enda vi vet är att vi sällan kommer överens när vi samtalar med varandra och att vi på grund av detta står oeniga i praktiskt taget allt.
Den perfekta kommunikationen skulle uppstå som resultat av den totala kongruensen mellan de tre deltagande parterna: 

Sändaren >< Budskapet >< Mottagaren.

För kongruens uppfattar vi: överensstämmelse, harmoni, jämvikt, balans.
Det bästa exempel vi har i detta avseende är universum.
Vi människor har i våra allra innersta beståndsdelar universums sammansättning, men i våra mänskliga kommunikationer och i våra relationer med naturen når vi inte fram. Någonting saknas och vi kallar det rent av för: medvetande, som varken är en förmåga eller en egenskap, utan ett tillstånd som hjälper oss att varsebli oss själva och omgivningen, som lagras i form av minne, och som vi använder oss av för att utöva vår tankeverksamhet. ( medvetande= engelska: ”consciousness”, fast i ”feeling” uppfattat, d.v.s., känsla eller rättare sagt: ”medkänsla”.)
För i brist på det har vi ännu inte uppmärksammat att universums totala kongruens utgår ifrån denna enkla princip: 

Livet (Sändaren) <> Energi (Budskapet) <> Kreation (Mottagaren)

Gud <> Ande <> Människa

Själv använder vi ord för att kunna vidarebefordra kunskap om det andliga, och våra tankar organiseras med hjälp av dessa ord för att komma till en gemensam nämnare som kan möjliggöra kontakten mellan författaren och läsaren.
Hela denna procedur tar i sig stor kvantitet av energi, det vill säga: kraft, vitalitet.
Ju mer energi vi förbrukar desto mindre blir innehållet i vårt livsförråd.
Den här principen gäller i alla möjliga sammanhang, än så länge.
Emedan vi inte är i total samklang med livet uppstår förlust av energi och dess maximala uttryck är döden.
Vår allra största sanning är att vi befinner oss mellan dessa två yttersta gränser, liv och död.
Alla våra ord, hur fina och mäktiga de än kan vara, och följaktligen våra tankar, har i sig inte styrkan och kraften att lägga till en enda sekund av liv. Och detta gäller till oss själva eller till andra människor, eftersom tiden, livets egendomliga förutsättning inte styrs av våra önskemål utan tvärtom.
Det finns, (och detta har vi själva konstaterat) ett annat förbindelseelement som vi människor är i stånd att göra bruk av, som naturen använder sig av för att verkställa alla sina ärenden, och som med stor marginal överträffar alla kommunikativa uppgifter som vi utför med hjälp av ord och tankar.
Detta förbindelseelement är det som vi har fått kunskapen om och kallas från tidernas begynnelse för ande.
Det här arbetet går ut på att aktualisera denna kunskap, eftersom vi ser klart och tydligt att med hjälp av ord och tankar, det enda vi har åstadkommit efter tusentals år av mänsklig erfarenhet är splittring, oenighet och fientlighet, inte bara mellan oss utan också mellan mänskligheten och naturen.
Det är språket, ordet, talet, en av många andra aspekter som komplicerar det psykiska fenomenet inom oss och som avhåller oss från att utvidga vår mänskliga prestanda.  Det har vi konstaterat under arbetets redigering på ett markant sätt.
Dessa två komponenter, ord och tankar, som vi med tidens lopp har kommit att idealisera och dyrka till vansinne, utgör den värsta tröskeln att gå över för att kunna uppleva och lära känna bättre den varelse människan vi är.
Bland de fenomen som inte når vår uppfattning via ord och tankar, är det andliga ett av de mest tydliga exemplen. Därför kommer vi ut med denna skrift.

 Nästa:Det mentala

Det mentala

2.- Det mentala.

Ordet mental kommer från latin: mens, som motsvarar det grek. ordet psykhe, som i sin tur översätts på svenska som själ, sinne.
Som vi kommer att se längre fram, står vi fortfarande mitt i en labyrint utan utväg när det gäller att identifiera och noga namnge dessa interna resurser vi har.
Undan för undan har man centraliserat dem som aspekter och funktioner av ett specifikt organ i hela människokroppen, nämligen, hjärnan.
Eftersom det handlar om ett system, ett nätverk inte bara av intern och extern kommunikation utan även av kommando, av organisation, av uppfattning och tolkning av olika ting, och som utnyttjar inte bara en utan flera typer av signaler eller koder, är det mentala eller psyket ett överdrivet tecken på att det handlar om själen (soul), ett ord som vi strax ska behandla ingående.
Det krävs en grundligare undersökning, inte bara lingvistiskt utan också rent funktionellt av dessa inre resurser vi disponerar för att kunna börja prata om något så högt sammansatt som det andliga är. Inte därför att vi saknar andlig ingrediens i vår natur, utan på grund av att vi är alldeles vilseledda, först och främst via den verbala vägen, men också rent ärftligt.
På sista tiden har vi blivit bombarderade av en rad olika försök att frigöra oss mentalt; discipliner med avsikt att bekämpa de mysterier som styr vårt innersta och som avspeglas i vårt upp­trädande i naturen och bland våra medmänniskor. (Se också i del 3 angående "New Ages rörelsen")
Det är liksom en nutidens trend att tala om: "Den inre förmågan", "Människans oanvända energi", "Den nya människan", "Makt över kroppen", "Inre källan", o.s.v. men, av egen personlig erfarenhet ser vi att det mest värdefulla i oss, inte hjärtat och inte hjärnan heller, utan det som i religiösa termer kallas för ande och i det vardagliga kallas för själen, trots att det inte är samma sak, fortsätter den att vara något oklart och diffus för oss alla.
I behov av noggrannare identifiering måste vi understryka att begrep­pet själ, såsom det tillämpas i de gamla skrifterna av olika medelhavs civilisationer, står först och främst för: individens personlighet och existens.
Vi kommer senare att ha en ingående granskning av denna fråga, innan dess vill vi precisera, att för vår egen del och även i enlighet med gamla dokument, det mentala gäller tankeförmågan, tankeverksamheten, resonemangsstruktur, informationsbearbetning mm., som en del av individens personlighet och existens, eller själen. Andra delar är t ex. medvetande, intelligens, samvete etc.. 

Medvetande: "Kan betecknas som ett hjärntillstånd med hög aktivitetsnivå. Impulser som kommer in till hjärnan blir tillgängliga för bearbetning, tanke arbete och känsloengegemant.
Medvetande är en sammanfattande benämning på de processer i hjärnan genom vilka vi varseblir vår omgivning, behandlar intryck från den, tänker, erfar känslor och fattar beslut".

Varsebli: förnimma, uppfatta, uppfånga, se, höra, känna, märka, etc.

Intelligens: "Tankeförmåga. Förmågan att dra slutsatser och göra sammanställningar av information. Kan definieras som den aspekt av psykiska processer som gäller flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problem lösning".

Samvete: "Den funktion i människors psyke som gör att de känner sig nödsakade att göra somligt och avstå från annat och som ger upphov till skuldkänslor och ånger vid brott mot dess bud och förbud."

Människans inre resurser är någonting väldigt svårt att likställa med hjälp av termer.
Orsaken är det ofullständiga kodifikationssystemet vi tar till bruks via ord och tankar för att komma fram till den absoluta överensstämmelsen, inte bara med oss själva utan med allt runt omkring oss.
Vår uppgift är att betona existensen av en annan metod, som kräver disciplin och lydnad, inte till vår egen självbedömning, utan till anden i oss, den kraft eller energi i oss som är gemensam med allt annat som finns utöver oss själva.
I och med detta har det blivit dags att titta på dessa två stora ord, som i stort sett används som jämbördiga, men som i praktiken står för helt åtskilda discipliner.
Dessa begrepp är anden och själen.

Från "Nationalencyklopedins Ordbok".1995.-
Ande :
1.-"Den högsta formen av medvetande hos människan". Se psyke.
"Hist.: före 1520;fornsv. ande; gemens. germ. ord, urspr. "andetag", bet. "själ" efter
mönster av lat. spiritus "ande"; "själ"; besl. med lat. anima "luft"; andedräkt; "själ"
och med animus "själ", grek. anemos "vind"."
2.-"Typ av övernaturligt väsen med varierande funktioner."

Psyke : "Själ"
"Hist.: sedan 1809;av grek. psykhè "andedräkt ;"själ"; "liv"."

Det första intrycket är att det handlar om synonymer och anledningen till detta är att man blandar ihop olika språk (i detta sammanhang: grekiska och latin).

Ändå bör man tillägga att båda språken, har två olika ord för att namnge två olika saker. Låt oss se:  

Grek.  psyke: medvetande, sinne.     ------------    pneuma: ande, andedräkt, vind.

Lat.     mens:        "           ,   "         ------------    spiritus :    "   ,      "      ,   "  .

Även det hebreiska språket har två olika ord , de är:
nephesh , själ, sinne                ------------    ruah: ande, vind.

Från "The New Jerusalem BIBLE"-1994.:  
Soul:" In the NT (grek. psyché) corresponds to the hebré. nephesh, meaning the life or the self, the centre of desire, emotions and loyalty."

Spirit:" In grek. and hebré. the same word means "breath", "wind", often the principle of life, activity and holiness in human beings".

I enlighet med det språk författaren av denna essä växte upp med, (spanska) som innehåller många olika lingvistiska strömmar, avgörs skillnad mellan själen och anden på en mycket bestämd punkt, nämligen:

                       egendom   - tillhörighet - äganderätt - besittning

Det kommer vi också att utveckla vidare i de följande arbetspunkter.
På ett tidigt stadium ansåg våra förfäder att vi bestod av en konkret kroppslig materiell sida, och en annan som sammanfattar en mängd olika aktiva egenskaper som deltar i personens karaktär, fast de inte är kroppsliga, materiella, gripbara.
Människan betraktades på den tiden som kropp och själ, fast i själens del har man adderat allt som inte går att förklara, eller som vi inte känner igen.
Ordet ande var från början över hela världen avsett till att identifiera abstrakta men aktiva varelser, som verkade i naturen på många olika sätt, och som till och med kunde besitta någon människans kropp eller själ.
Det mentala är endast en liten del av människan, en bland många andra resurser vi disponerar för att klara av tillvaron och de uppgifter som hör dit.
Det vi måste göra en gång för alla är att komma fram till det sanna väsen vi är, till den äkta människan vi är, något som inte är lätt och inte behagligt heller, för det krävs kurage, vilja, nyfikenhet, behov, motivation, hopp, varma känslor för livet och för mänskligheten, alla aspekter som inte går att resonera fram eller överlägga, utan förnimma, märka eller iaktta i ens egen väsen och i andra likasinnade.
Miljoner människor över hela världen och under alla tider har bekräftat att det är möjligt, att det är görligt med Livets hjälp som finns inom oss själva, tack vare att vi är levande varelser och inte enbart tänkande enheter.
I en kort sammanfattning skulle vi då beskriva våra mänskliga resurser så här :

 >   Människan är liksom kropp, själ och ande, rent teoretisk, i praktiken en enda enhet.

>   Människans kropp är alla organ, inklusive hjärnan.

>   Människans själ är dess personliga identitet, befintlighet, och på det sättet ”sitt” liv.

>   Själen sammanfattar alla resurser som kroppens olika organ tillför människan, som  en följd av den aktiva kraften som Livet förser den via anden.

>   Tankeförmågan är det som karakteriseras som psyket eller mentalitet.                                

>   Den psykiska aktiviteten omfattar mängder av referenser, intryck, tolkningar, kontakter, informationer, från människans egna medel såväl som omgivningens.

>   Anden, är existensens grundlag som Livet har skaffat fram för att möjliggöra aktivitet åt allt som är skapat, enligt varje enhets karaktär.

>   Anden är Livets egen resurs för att verkställa sina uppsåt.

   Nästa: Kommunikation-och-4-Intelligens.html