Det mentala

2.- Det mentala.

Ordet mental kommer från latin: mens, som motsvarar det grek. ordet psykhe, som i sin tur översätts på svenska som själ, sinne.
Som vi kommer att se längre fram, står vi fortfarande mitt i en labyrint utan utväg när det gäller att identifiera och noga namnge dessa interna resurser vi har.
Undan för undan har man centraliserat dem som aspekter och funktioner av ett specifikt organ i hela människokroppen, nämligen, hjärnan.
Eftersom det handlar om ett system, ett nätverk inte bara av intern och extern kommunikation utan även av kommando, av organisation, av uppfattning och tolkning av olika ting, och som utnyttjar inte bara en utan flera typer av signaler eller koder, är det mentala eller psyket ett överdrivet tecken på att det handlar om själen (soul), ett ord som vi strax ska behandla ingående.
Det krävs en grundligare undersökning, inte bara lingvistiskt utan också rent funktionellt av dessa inre resurser vi disponerar för att kunna börja prata om något så högt sammansatt som det andliga är. Inte därför att vi saknar andlig ingrediens i vår natur, utan på grund av att vi är alldeles vilseledda, först och främst via den verbala vägen, men också rent ärftligt.
På sista tiden har vi blivit bombarderade av en rad olika försök att frigöra oss mentalt; discipliner med avsikt att bekämpa de mysterier som styr vårt innersta och som avspeglas i vårt upp­trädande i naturen och bland våra medmänniskor. (Se också i del 3 angående "New Ages rörelsen")
Det är liksom en nutidens trend att tala om: "Den inre förmågan", "Människans oanvända energi", "Den nya människan", "Makt över kroppen", "Inre källan", o.s.v. men, av egen personlig erfarenhet ser vi att det mest värdefulla i oss, inte hjärtat och inte hjärnan heller, utan det som i religiösa termer kallas för ande och i det vardagliga kallas för själen, trots att det inte är samma sak, fortsätter den att vara något oklart och diffus för oss alla.
I behov av noggrannare identifiering måste vi understryka att begrep­pet själ, såsom det tillämpas i de gamla skrifterna av olika medelhavs civilisationer, står först och främst för: individens personlighet och existens.
Vi kommer senare att ha en ingående granskning av denna fråga, innan dess vill vi precisera, att för vår egen del och även i enlighet med gamla dokument, det mentala gäller tankeförmågan, tankeverksamheten, resonemangsstruktur, informationsbearbetning mm., som en del av individens personlighet och existens, eller själen. Andra delar är t ex. medvetande, intelligens, samvete etc.. 

Medvetande: "Kan betecknas som ett hjärntillstånd med hög aktivitetsnivå. Impulser som kommer in till hjärnan blir tillgängliga för bearbetning, tanke arbete och känsloengegemant.
Medvetande är en sammanfattande benämning på de processer i hjärnan genom vilka vi varseblir vår omgivning, behandlar intryck från den, tänker, erfar känslor och fattar beslut".

Varsebli: förnimma, uppfatta, uppfånga, se, höra, känna, märka, etc.

Intelligens: "Tankeförmåga. Förmågan att dra slutsatser och göra sammanställningar av information. Kan definieras som den aspekt av psykiska processer som gäller flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problem lösning".

Samvete: "Den funktion i människors psyke som gör att de känner sig nödsakade att göra somligt och avstå från annat och som ger upphov till skuldkänslor och ånger vid brott mot dess bud och förbud."

Människans inre resurser är någonting väldigt svårt att likställa med hjälp av termer.
Orsaken är det ofullständiga kodifikationssystemet vi tar till bruks via ord och tankar för att komma fram till den absoluta överensstämmelsen, inte bara med oss själva utan med allt runt omkring oss.
Vår uppgift är att betona existensen av en annan metod, som kräver disciplin och lydnad, inte till vår egen självbedömning, utan till anden i oss, den kraft eller energi i oss som är gemensam med allt annat som finns utöver oss själva.
I och med detta har det blivit dags att titta på dessa två stora ord, som i stort sett används som jämbördiga, men som i praktiken står för helt åtskilda discipliner.
Dessa begrepp är anden och själen.

Från "Nationalencyklopedins Ordbok".1995.-
Ande :
1.-"Den högsta formen av medvetande hos människan". Se psyke.
"Hist.: före 1520;fornsv. ande; gemens. germ. ord, urspr. "andetag", bet. "själ" efter
mönster av lat. spiritus "ande"; "själ"; besl. med lat. anima "luft"; andedräkt; "själ"
och med animus "själ", grek. anemos "vind"."
2.-"Typ av övernaturligt väsen med varierande funktioner."

Psyke : "Själ"
"Hist.: sedan 1809;av grek. psykhè "andedräkt ;"själ"; "liv"."

Det första intrycket är att det handlar om synonymer och anledningen till detta är att man blandar ihop olika språk (i detta sammanhang: grekiska och latin).

Ändå bör man tillägga att båda språken, har två olika ord för att namnge två olika saker. Låt oss se:  

Grek.  psyke: medvetande, sinne.     ------------    pneuma: ande, andedräkt, vind.

Lat.     mens:        "           ,   "         ------------    spiritus :    "   ,      "      ,   "  .

Även det hebreiska språket har två olika ord , de är:
nephesh , själ, sinne                ------------    ruah: ande, vind.

Från "The New Jerusalem BIBLE"-1994.:  
Soul:" In the NT (grek. psyché) corresponds to the hebré. nephesh, meaning the life or the self, the centre of desire, emotions and loyalty."

Spirit:" In grek. and hebré. the same word means "breath", "wind", often the principle of life, activity and holiness in human beings".

I enlighet med det språk författaren av denna essä växte upp med, (spanska) som innehåller många olika lingvistiska strömmar, avgörs skillnad mellan själen och anden på en mycket bestämd punkt, nämligen:

                       egendom   - tillhörighet - äganderätt - besittning

Det kommer vi också att utveckla vidare i de följande arbetspunkter.
På ett tidigt stadium ansåg våra förfäder att vi bestod av en konkret kroppslig materiell sida, och en annan som sammanfattar en mängd olika aktiva egenskaper som deltar i personens karaktär, fast de inte är kroppsliga, materiella, gripbara.
Människan betraktades på den tiden som kropp och själ, fast i själens del har man adderat allt som inte går att förklara, eller som vi inte känner igen.
Ordet ande var från början över hela världen avsett till att identifiera abstrakta men aktiva varelser, som verkade i naturen på många olika sätt, och som till och med kunde besitta någon människans kropp eller själ.
Det mentala är endast en liten del av människan, en bland många andra resurser vi disponerar för att klara av tillvaron och de uppgifter som hör dit.
Det vi måste göra en gång för alla är att komma fram till det sanna väsen vi är, till den äkta människan vi är, något som inte är lätt och inte behagligt heller, för det krävs kurage, vilja, nyfikenhet, behov, motivation, hopp, varma känslor för livet och för mänskligheten, alla aspekter som inte går att resonera fram eller överlägga, utan förnimma, märka eller iaktta i ens egen väsen och i andra likasinnade.
Miljoner människor över hela världen och under alla tider har bekräftat att det är möjligt, att det är görligt med Livets hjälp som finns inom oss själva, tack vare att vi är levande varelser och inte enbart tänkande enheter.
I en kort sammanfattning skulle vi då beskriva våra mänskliga resurser så här :

 >   Människan är liksom kropp, själ och ande, rent teoretisk, i praktiken en enda enhet.

>   Människans kropp är alla organ, inklusive hjärnan.

>   Människans själ är dess personliga identitet, befintlighet, och på det sättet ”sitt” liv.

>   Själen sammanfattar alla resurser som kroppens olika organ tillför människan, som  en följd av den aktiva kraften som Livet förser den via anden.

>   Tankeförmågan är det som karakteriseras som psyket eller mentalitet.                                

>   Den psykiska aktiviteten omfattar mängder av referenser, intryck, tolkningar, kontakter, informationer, från människans egna medel såväl som omgivningens.

>   Anden, är existensens grundlag som Livet har skaffat fram för att möjliggöra aktivitet åt allt som är skapat, enligt varje enhets karaktär.

>   Anden är Livets egen resurs för att verkställa sina uppsåt.

   Nästa: Kommunikation-och-4-Intelligens.html

3.- Kommunikation och 4.- Intelligens.

3.- Kommunikation.

I grund och botten står själen för alla dessa aspekter i den personen vi är, som karakteriserar individen och som identifierar den gentemot de andra.
Det är vår personliga identitet, personen vi är, det individuella livet som förhåller sig till Livet, som är den sammanlagda existensen eller verkligheten i vilken vi befinner oss i.
Anden är den energi, den kraft som gör det möjligt att vår existens blir med i  Livet.
Den är inte någon människans förtjänst, utan någon annans ägo.
Ändå är det komplicerat att med precision fastställa gränserna för äganderätten, eftersom en gång aktiverad, blir själen omedelbart som en del av anden, av Livet i sig, av den aktiva och intelligenta energin som står för alla saker och ting som existerar. Det här är något som kräver absolut identifiering, överensstämmelse, förnimmelse. Utan att se skillnaden mellan det som är eget och det som är andras, är det svårt att bestämma ansvar och rättighet, bl.a.
Som människor karakteriseras vi för den väsentliga förmågan av  "att veta att vi vet”, att vara medvetna om att vi vet, (homo- sapiens, sapiens).
Frågan är : Vad och hur mycket är vi medvetna om att vi vet?
Från "Nationalencyklopedin"-1992: 

"Homo: det vetenskapliga namnet på släktet äkta människor. Släktet omfattar numera endast en art, den nutida människan ( homo- sapiens sapiens ), men det har tidigare funnits minst två arter, homo- erectus och homo- habilis.
Dessutom fanns inom arten homo- sapiens tidigare även  homo- sapiens neanderthalensis ( neandertalmänniskan),som ibland betraktas som en egen art,  homo neanderthalensis.
Släktet homo skiljer sig från släktet Australopithecus ( förmänniskor ) genom sin större hjärnvolym (minst 750 ml.) och genom sina mindre käkar och kindtänder."

Den nutida människan vet är medveten om många saker och ting, i förhållande till alla andra levande varelser och med hänsyn till de egenskaper och resurser som hon disponerar. Förmågan att veta är produkten av erfarenheten, framför allt av våra allra första släktingar.
Det är viktig att ge relevans åt denna historiska fakta eftersom väldigt mycket utav det som karakteriserar oss idag, och under hela vår tidsnärvaro på jorden, härstammar av dessa tidiga upplevelser.
Det måste ha hänt någon gång för länge sedan: en ren fullbordad kommunikation eller överföring av information mellan, som vi redan sagt, sändaren = livet (Gud) och mottagaren = människan.
Kommunikation står för kontakt, förbindelse, överföring av information, m.m. Utan den är vi isolerade, allena, kunskapsfattiga, ovetande och därmed o-medvetna  om det mesta.( omedvetna = okunniga, obekanta med))( utan förbindelse med )
Som vi redan sagt; vi är i stånd att kommunicera på en rad olika plan, inklusive med oss själva när vi utför mental aktivitet. Vi har kontakt med nästan allt men, som det står i  "Nationalencyklopedins Ordbok" om anden: "den högsta formen av medvetande hos människan", d.v.s. andlig kontakt har vi ont om, kommunikationen är bruten i det avseendet, vi är obekanta med den energi som gjorde vår existens möjligt, eller har man ersatt den med något annat.  
Någonting måste ha hänt väldigt tidigt med våra förfäder, eftersom den preliminära kontakten och överföringen av information de nådde, inte gick att överföra till efterkommande generationer via arvsmassan, och de informationer de hade, försvann helt enkelt på något vis.
Hela vår mänskliga historia talar till oss om de olika försök som gjorts för att komma i kontakt rent andligt, men tyvärr har de riktas åt fel håll, med bekräftande material ända tills idag via dyrkan av olika slag, kulter och ritualer.
Dessutom, (i brist på andligt intresse) har många grupper oavbrutet engagerat sig i olika projekt som har haft för avsikt att nonchalera det andliga genom att ge excessiv relevans åt ”teorier” t. ex., som ett klart försök att välsigna tankarnas supremati och göra en kult av det.
Vi har helt enkel omvända förhållanden, det är inte vi som är mottagarna längre, utan sändarna, och det vi sänder är budskapet om att vi har gott om energi (medvetande) och att livet bör acceptera detta faktum, samtycka och ta emot.

------------------------------------------------

           I själva verket går vi igenom en period som bevisar precis motsatsen.

---------------------------------------------------------

Vi har just nu en omfattande aktivitet som försöker "tala" till oss, kommunicera med oss, meddela oss att någonting stort är på gång.
Exemplet på detta har vi i de många fatala olyckorna inom transporter av olika slag som skakar allmänheten numera regelbundet.
Ett få tal människor skulle "läsa" eller "höra" detta budskap som en varning med
följande innehåll:

Vart är du på väg människa ?

Men rent praktiskt är det så.  Vi har kommit till ett läge då allt har en tendens att kollidera, pga. de hektiska livsförhål­landen som numera råder över hela världen och som framförallt styrs av ekonomin.
Ett annat exempel är vädret och klimatförändringen.
De ”normala” årstiderna är mer och mer sällsynta. I stället har det blivit vanligare att räkna med storm, översvämningar, vulkanutbrott, naturkatastrofer och så vidare.
Det finns flera sådana tecken som pekar på en bruten kommunikation, framför allt mellan oss, jordmästare och livet, anden, verkligheten, eller "naturen".    
Det värsta av allt är att våra misstag, (i jämförelse med dem som människan begick under andra historiska perioder) kan or­saka skador som inte går att jämföra i omfattning  och karaktär. 
Att vi tvingas skärpa vår "flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problemlösning" under de rådande omständigheterna betyder först och främst, att någon eller något finns och sänder varningen så att vi inte går miste om lösningens utväg, räddning ifrån det kaotiska tillståndet vi har hamnat i.
Och för det andra, att den där sändaren i sig har en intelligens som är minst lika kompatibel med vår "flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problemlösning".

4.- Intelligens.

En förmåga, en egenskap för att både lära ut och lära in, förstå, uppfatta, veta, men som i  övrigt anses vara en ren produkt av intellektet eller tankeförmågan.
Från "Natur och Kulturs Psykologi Lexikon".1994:

Intelligens: "Tankeförmåga. Förmågan att kunna dra slutsatser och göra sammanställningar av information.
1. Intelligens kan definieras som den aspekt av psykiska processer som gäller flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problemlösning, varvid samma individ kan ha denna egenskap i varierande grad på olika områden ( t ex logiskt, matematiskt, verbalt, spatialt, perceptuellt, socialt, konstnärligt ). En sådan definition är teoretisk eller nominell.
2. Intelligens är den förmåga som man får mått på med hjälp av ett intelligenstest. Exakt vilken förmåga som avses är beroende av vilket test som man använder för att utpeka och avgränsa ifrågavarande förmåga.  En sådan definition är operationell."

Intuition:
1. "Direktuppfattning av något utan att man klart kan förstå eller redogöra för hur man kommit fram till sin uppfattning. Plötsliga ingivelser hör hit.
2. En uppfattning av ett föremål, en person, händelse eller situation som är sådan att det uppfattades alla egenskaper och moment uppmärksammas på en och samma gång, t ex i en enda blick.
3. Ingivelse att göra något som man från början inte tänkt  göra men som man känner att man måste, fast man inte kan förklara varför.
4. Know-how. I professionell praktisk verksamhet, bl. a i psykologisk, medicinsk och social, söker man kombinera rationell, vetenskaplig kunskap med intuition ( i betydelsen erfarenhetsbaserat kunnande och känsla för hur man ska gå tillväga för att genomföra en uppgift ).
I de fyra stadier som karakteriserar skapande arbete ( preparation, inkubation, illumination och verifikation ) spelar intuition stor roll.
Intuition är enligt den franske filosofen Henri Bergson (1859-1951) en särskild förmåga att uppfatta tillvaron direkt, utan hjälp av intellektet. Denna tolkning av intuition knyter an till definition 1 ovan.
"Från "Nationalencyklopedin" -1992: 

Intelligens : "( lat. intellege'ntia, av inte'llego "förstå", "fatta", "varsebli" ), i dagligt tal detsamma som förstånd, begåvning eller tankeförmåga. Förslag till definitioner av intelligens har ofta betonat abstrakt tänkande, relationstänkande, lärande, anpassning till nya situationer och effektivt utnyttjande av erfarenhet. Enighet omen definition har dock inte nåtts."
"Bland de många problem som studerats inom intelligensforskningen har frågor kring arvets och miljöns relativa betydelse för intelligensskillnadernas uppkomst rönt störst allmän uppmärksamhet. Flera forskare intar nu ståndpunkten att arvs och miljöfaktorer har ungefär lika stor betydelse för uppkomsten av individuella differenser i intelligens. Bland annat på grund av svårbemästrade metod­problem har dock inte enighet  kunnat nå i denna fråga."

Intuition: "( senlat. intui'tio, av lat. intu'eor "rikta blicken på" , "uppmärksamt betrakta", "betänka" ), filosofisk term för omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet eller intellektuell analys."

Det som betecknas som uppfattning, förstånd, tankeförmåga, intellekt, osv. är ingredienser av var och ens personliga integritet, individens beståndsdelar inom det som vi har kallat för själen, den ogripbara sidan av människan och det perfekta komplementet till den mänskliga kroppen.
Inte många har ”tänkt” någon gång att kroppen man har är direkt knuten till alla tankar, känslor, sinnesintryck, mm., fast fungerande i praktiken som en enda enhet och intimt sammanfogad.  Men så är fallet, och i själ­va verket finns inte en enda beståndsdel som inte är beroende och förenad med resten av individen. För till vår egen häpnad, den mänskliga kroppen vi har är slutligen produkten av alla livserfarenheter vi har gått igenom som mänsklighet ända tills idag, med alla de förändringar, anpassningar, kunnande av olika slag, rättelser, framgångar, praktik och vana på olika områden, mot­gångar inom oss och gentemot naturen, o.s.v.                                           
Den personliga integriteten vi talar om har sin rot, sin tillblivelse, sin genesis i den energikällan fullt av kraft, av kunnande, som vi redan har nämnt och identifierar som Livet, med anden som verkställande medium.
Det är själva Livet som har försett oss med resurser och förmågor. Dessa tar vi för givna en gång då vi konstaterade deras närvaro inom oss och vi fick göra bruk av dem.
Själva praktiken ger oss känslan eller ”verkan” av eget, oberoende av resten, inte ansvarig till någon annan eller något annat.
Orsaken till detta mycket stora misstag ligger i övertygel­sen som många av oss har om att allt är en ren slump, att livet i sig endast är produkten av tillfälligheterna inom en annan slump, tiden.
Livet, enligt denna synpunkt, har inga personliga drag, ingen personlig integritet, inga egenskaper i sig, ingen orsak, inga motiv och inte heller något mål.
I slutändan är vi själva, varje individ för sig, mänskligheten, universum, en ren slump.
Från "Natur och kulturs Psykologi lexikon"-1994:  

Slump: "Att något sker utan att vara bestämt av någon orsak eller faktor. Vid ren slump är allt lika sannolikt. Vid slumpmässigt urval av försökspersoner är det lika chans för alla i en population att komma med i stickprovet."

Sannolikhet: "Att något kan inträffa, att risken eller chansen finns, men att det inte är helt säkert".

Slump och sannolikhet är två ord, två koder, två symboler, två liknelser som åt våra tankegångar ger initiativ för ännu fler spekulationer, antaganden, föreställningar om verkligheten vi står mitt i.
Det mest giltiga för oss människor, varelser med bästa kondition att förnimma, att beskåda och dra slutsatser, skulle vara att känna igen vår egen natur, att erkänna av egen erfarenhet det magnifika: flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problemlösning som verkligheten ( Livet ) har i sig, och som avspeglas i allt existerande. Med andra ord, erkännande av livets intelligens.
Livets intelligens står för ordning, d.v.s., styrande disciplin, planmässighet, sekvens, inre sammanhang, med andra ord, motsatserna till kaos, oreda, anarki, slump, desorganisation, mm.

Nästa: Evolutionsteorin