Del 1 Ordet

DEL 1.-

PRELIMINÄRA ASPEKTER

1.- Ordet, språket, talet
Eftersom detta skriftliga arbete går ut på att förmedla upplysningar om ett ämne som till synes är oerhört komplicerat, är det absolut nödvändigt att först ägna lite uppmärksamhet och analys till det medium vi använder oss av, för att sända och ta emot information.
Och vi gör det, eftersom det finns många ämnen som inte går att likställa med hjälp av ord eller tankar. Bland dessa kan vi nämna tiden, livet, existensen, anden, själen, tanken, mm.
Detta vill vi ge akt på innan vi börjar lägga fram våra synteser, eftersom det än så länge inte råder enighet om flera sakfrågor som vi kommer att beröra väldigt ofta under behandlingen av den andliga verksamheten.
Anledningen till att vi inte når tillfredsställande överenskommelse i många ärenden, ligger inte i de muntliga eller skriftliga "koder" som vi använder oss av för att föra information vidare, utan i det organ inom oss som behandlar dessa koder och tolkar dem.
Från "Natur och Kulturs Psykologi lexikon"-1994 har vi följande fakta:
Språk: ”System för kommunikation bestående av tecken som ensamma eller i kombination betecknar företeelser befintliga i omvärlden eller tänkta som begrepp".
Från faktaböckerna hämtar vi först en allmängiltig åsikt om språket och allt som hör till, som ett sätt att förhålla oss till något. Vi har inga egna tillägg mer än att konstatera att det handlar om ett system, som är direkt associerat till ett annat system ännu mer komplicerat, det mentala systemet. 
Tanke: ”Psykiskt fenomen som består i att man föreställer sig något, minns något, tänker på något man vill göra". Lägg märke till att både ord och tankar endast är representationer, föreställningar av konkreta och abstrakta saker och ting.
Man skulle kalla dessa substitut för spegelbilder av föremål och fenomen som sker och existerar, och som befinner sig inom våra sinnens räckhåll för tankeförknippning och till hjälp för våra yttre formuleringar.
Detta sker tack vare alla de natur­liga egenskaper och prestations­förmågor vi disponerar, och som gör oss befogade att kommunicera på en rad olika plan, inklusive med oss själva, med hjälp av den komplicerade hjärnaktiviteten som är typisk människans.
Problemet är att identifiera exakt: vem kommunicerar vi med under tiden vi utför tankeverksamhet och därefter, vilken eller vilka utav alla dessa beståndsdelar som utgör vår gestalt deltar i vårt inre samtal, och dessutom vilket språk, eller rättare sagt vilket kodifikationssystem brukar varje enskild andel av jaget, av hela vår person. Det finns andra tillgångar inom oss som är av större betydelse i själva förnimmande med allt, i medvetandets utsträckning i djup och längd, i livets maximala omfång, och det ska vi försöka belysa så småningom. 
Föreställning: ”En uppfattning om något som man gör sig en bild av”.
Representation: "Bild, ljud, gest, tanke, skrivtecken eller annat som representerar något annat.
Inom psykoanalysen är "psykisk representation" det medvetna uttryck som drifter har i själslivet.
En central fråga i tankepsykologi, språkpsykologi och kognitiv vetenskap är problemet om hur hjärnan kan hantera information på sådant sätt att den verklighet som finns återgiven i nervernas nätverk kan sägas föreställa (representera) något som finns i verkligheten.
Finns informationen i form av nervimpulser som bildar en sorts figurer eller bilder? Eller finns den i form av symboler eller koder som snarare beskriver än återger verklighet?"
Symbol: "Tecken med viss innebörd"
Kommunikation: "Information eller signaler som överförs från en informations behandlande system hos djur och människor".
Information :
"Varje del av ett budskap".
I brist på utrymme använder vi i vår tänkande dynamik: koder, representationer, ord, ersättningar, symboler som signalement. Detta sker i absolut konkordans med själva hjärnans förmåga att välja eller bestämma hur arbetsuppgifterna ska uppföras.
På det sättet kan t.ex. hela universum ta plats i hjärnan, på ett representativt sätt, fast ingalunda sanningsenligt.
Ordet universum refererar oss till den verkligheten i vilken vi själva är ett litet fragment. Det sker automatiskt i den stunden vi använder oss av ordet, trots att det handlar om något vi egentligen ingår i, permanent, eller hör till jämt och samt.
Ordets uppgift är därför inget annat än att vara ett tillfälligt förbindelseelement mellan verkligheten och förståndet vi har av det.
Varken tal eller tankar når i praktiken till sina kommunikativa uppgifter när någonting saknas i själva informationsutflödet.
Ändå känner vi inte till hela vägen som våra tankar och våra ord tar. Det enda vi vet är att vi sällan kommer överens när vi samtalar med varandra och att vi på grund av detta står oeniga i praktiskt taget allt.
Den perfekta kommunikationen skulle uppstå som resultat av den totala kongruensen mellan de tre deltagande parterna: 

Sändaren >< Budskapet >< Mottagaren.

För kongruens uppfattar vi: överensstämmelse, harmoni, jämvikt, balans.
Det bästa exempel vi har i detta avseende är universum.
Vi människor har i våra allra innersta beståndsdelar universums sammansättning, men i våra mänskliga kommunikationer och i våra relationer med naturen når vi inte fram. Någonting saknas och vi kallar det rent av för: medvetande, som varken är en förmåga eller en egenskap, utan ett tillstånd som hjälper oss att varsebli oss själva och omgivningen, som lagras i form av minne, och som vi använder oss av för att utöva vår tankeverksamhet. ( medvetande= engelska: ”consciousness”, fast i ”feeling” uppfattat, d.v.s., känsla eller rättare sagt: ”medkänsla”.)
För i brist på det har vi ännu inte uppmärksammat att universums totala kongruens utgår ifrån denna enkla princip: 

Livet (Sändaren) <> Energi (Budskapet) <> Kreation (Mottagaren)

Gud <> Ande <> Människa

Själv använder vi ord för att kunna vidarebefordra kunskap om det andliga, och våra tankar organiseras med hjälp av dessa ord för att komma till en gemensam nämnare som kan möjliggöra kontakten mellan författaren och läsaren.
Hela denna procedur tar i sig stor kvantitet av energi, det vill säga: kraft, vitalitet.
Ju mer energi vi förbrukar desto mindre blir innehållet i vårt livsförråd.
Den här principen gäller i alla möjliga sammanhang, än så länge.
Emedan vi inte är i total samklang med livet uppstår förlust av energi och dess maximala uttryck är döden.
Vår allra största sanning är att vi befinner oss mellan dessa två yttersta gränser, liv och död.
Alla våra ord, hur fina och mäktiga de än kan vara, och följaktligen våra tankar, har i sig inte styrkan och kraften att lägga till en enda sekund av liv. Och detta gäller till oss själva eller till andra människor, eftersom tiden, livets egendomliga förutsättning inte styrs av våra önskemål utan tvärtom.
Det finns, (och detta har vi själva konstaterat) ett annat förbindelseelement som vi människor är i stånd att göra bruk av, som naturen använder sig av för att verkställa alla sina ärenden, och som med stor marginal överträffar alla kommunikativa uppgifter som vi utför med hjälp av ord och tankar.
Detta förbindelseelement är det som vi har fått kunskapen om och kallas från tidernas begynnelse för ande.
Det här arbetet går ut på att aktualisera denna kunskap, eftersom vi ser klart och tydligt att med hjälp av ord och tankar, det enda vi har åstadkommit efter tusentals år av mänsklig erfarenhet är splittring, oenighet och fientlighet, inte bara mellan oss utan också mellan mänskligheten och naturen.
Det är språket, ordet, talet, en av många andra aspekter som komplicerar det psykiska fenomenet inom oss och som avhåller oss från att utvidga vår mänskliga prestanda.  Det har vi konstaterat under arbetets redigering på ett markant sätt.
Dessa två komponenter, ord och tankar, som vi med tidens lopp har kommit att idealisera och dyrka till vansinne, utgör den värsta tröskeln att gå över för att kunna uppleva och lära känna bättre den varelse människan vi är.
Bland de fenomen som inte når vår uppfattning via ord och tankar, är det andliga ett av de mest tydliga exemplen. Därför kommer vi ut med denna skrift.

 Nästa:Det mentala