2.- Det mentala.
Ordet mental kommer från latin: mens, som motsvarar det grek. ordet psykhe, som i sin tur översätts på svenska som
själ, sinne.
Som vi
kommer att se längre fram, står vi fortfarande mitt i en labyrint utan utväg
när det gäller att identifiera och noga namnge dessa interna resurser vi har.
Undan för
undan har man centraliserat dem som aspekter och funktioner av ett specifikt
organ i hela människokroppen, nämligen, hjärnan.
Eftersom det
handlar om ett system, ett nätverk inte bara av intern och extern kommunikation
utan även av kommando, av organisation, av uppfattning och tolkning av olika
ting, och som utnyttjar inte bara en utan flera typer av signaler eller koder,
är det mentala eller psyket ett överdrivet tecken på att det handlar om själen
(soul), ett ord som vi strax ska behandla ingående.
Det krävs en
grundligare undersökning, inte bara lingvistiskt utan också rent funktionellt
av dessa inre resurser vi disponerar för att kunna börja prata om något så högt
sammansatt som det andliga är. Inte
därför att vi saknar andlig ingrediens
i vår natur, utan på grund av att vi är alldeles vilseledda, först och främst
via den verbala vägen, men också rent ärftligt.
På sista tiden
har vi blivit bombarderade av en rad olika försök att frigöra oss mentalt;
discipliner med avsikt att bekämpa de mysterier som styr vårt innersta och som
avspeglas i vårt uppträdande i naturen och
bland våra medmänniskor. (Se också i del 3 angående "New Ages
rörelsen")
Det är
liksom en nutidens trend att tala om: "Den inre förmågan",
"Människans oanvända energi", "Den nya människan",
"Makt över kroppen", "Inre källan", o.s.v. men, av egen
personlig erfarenhet ser vi att det mest värdefulla i oss, inte hjärtat och
inte hjärnan heller, utan det som i religiösa termer kallas för ande och i det
vardagliga kallas för själen, trots att det inte är samma sak, fortsätter den
att vara något oklart och diffus för oss alla.
I behov av
noggrannare identifiering måste vi understryka att begreppet själ, såsom det tillämpas i de gamla skrifterna
av olika medelhavs civilisationer, står först och främst för: individens personlighet och existens.
Vi kommer
senare att ha en ingående granskning av denna fråga, innan dess vill vi
precisera, att för vår egen del och även i enlighet med gamla dokument, det mentala gäller tankeförmågan,
tankeverksamheten, resonemangsstruktur, informationsbearbetning mm., som en del
av individens personlighet och existens, eller själen.
Andra delar är t ex. medvetande, intelligens, samvete etc..
Medvetande:
"Kan betecknas som ett hjärntillstånd med hög aktivitetsnivå. Impulser som
kommer in till hjärnan blir tillgängliga för bearbetning, tanke arbete och
känsloengegemant.
Medvetande
är en sammanfattande benämning på de processer i hjärnan genom vilka vi
varseblir vår omgivning, behandlar intryck från den, tänker, erfar känslor och fattar beslut".
Varsebli: förnimma, uppfatta, uppfånga, se, höra, känna, märka, etc.
Intelligens: "Tankeförmåga. Förmågan att dra slutsatser och göra sammanställningar av information. Kan definieras som den aspekt av psykiska processer som gäller flexibilitet och säkerhet i informationsbearbetning och i problem lösning".
Samvete: "Den funktion i människors psyke som gör att de känner sig nödsakade att göra somligt och avstå från annat och som ger upphov till skuldkänslor och ånger vid brott mot dess bud och förbud."
Människans
inre resurser är någonting väldigt svårt att likställa med hjälp av termer.
Orsaken är det ofullständiga kodifikationssystemet vi tar
till bruks via ord och tankar för att komma fram till den absoluta
överensstämmelsen, inte bara med oss själva utan med allt runt omkring oss.
Vår uppgift
är att betona existensen av en annan metod, som kräver disciplin och lydnad,
inte till vår egen självbedömning, utan till anden
i oss, den kraft eller energi i oss som
är gemensam med allt annat som finns utöver oss själva.
I och med
detta har det blivit dags att titta på dessa två stora ord, som i stort sett
används som jämbördiga, men som i praktiken står för helt åtskilda discipliner.
Dessa
begrepp är anden och själen.
Från
"Nationalencyklopedins Ordbok".1995.-
Ande :
1.-"Den
högsta formen av medvetande hos människan". Se psyke.
"Hist.:
före 1520;fornsv. ande; gemens. germ.
ord, urspr. "andetag", bet.
"själ" efter
mönster av
lat. spiritus "ande"; "själ";
besl. med lat. anima
"luft"; andedräkt; "själ"
och med animus "själ",
grek. anemos "vind"."
2.-"Typ
av övernaturligt väsen med varierande funktioner."
Psyke :
"Själ"
"Hist.:
sedan 1809;av grek. psykhè "andedräkt ;"själ";
"liv"."
Det första intrycket är att det handlar om synonymer och anledningen till detta är att man blandar ihop olika språk (i detta sammanhang: grekiska och latin).
Ändå bör man tillägga att båda språken, har två olika ord för att namnge två olika saker. Låt oss se:
Grek. psyke: medvetande, sinne. ------------ pneuma: ande, andedräkt, vind.
Lat. mens: " , " ------------ spiritus : " , " , " .
Även det hebreiska språket har två olika ord , de är:
nephesh
, själ, sinne ------------ ruah:
ande, vind.
Från "The New Jerusalem BIBLE"-1994.:
Soul:" In
the NT (grek. psyché) corresponds to the hebré. nephesh, meaning the life or
the self, the centre of desire, emotions and loyalty."
Spirit:" In grek. and hebré. the same word means "breath", "wind", often the principle of life, activity and holiness in human beings".
I enlighet med det språk författaren av denna essä växte upp med, (spanska) som innehåller många olika lingvistiska strömmar, avgörs skillnad mellan själen och anden på en mycket bestämd punkt, nämligen:
egendom - tillhörighet - äganderätt - besittning
Det kommer
vi också att utveckla vidare i de följande arbetspunkter.
På ett
tidigt stadium ansåg våra förfäder att vi bestod av en konkret kroppslig
materiell sida, och en annan som sammanfattar en mängd olika aktiva egenskaper
som deltar i personens karaktär, fast de inte är kroppsliga, materiella,
gripbara.
Människan
betraktades på den tiden som kropp och själ, fast i själens del har man adderat
allt som inte går att förklara, eller som vi inte känner igen.
Ordet ande var från början över hela världen avsett
till att identifiera abstrakta men aktiva varelser, som verkade i naturen på
många olika sätt, och som till och med kunde besitta någon människans kropp eller själ.
Det mentala är endast en liten del av människan,
en bland många andra resurser vi disponerar för att klara av tillvaron och de
uppgifter som hör dit.
Det vi måste
göra en gång för alla är att komma fram till det sanna väsen vi är, till den
äkta människan vi är, något som inte är lätt och inte behagligt heller, för det
krävs kurage, vilja, nyfikenhet, behov, motivation, hopp, varma känslor för
livet och för mänskligheten, alla aspekter som inte går att resonera fram eller
överlägga, utan förnimma, märka eller iaktta i ens egen väsen och i andra
likasinnade.
Miljoner
människor över hela världen och under alla tider har bekräftat att det är
möjligt, att det är görligt med Livets hjälp
som finns inom oss själva, tack vare att vi är levande
varelser och inte enbart tänkande enheter.
I en kort
sammanfattning skulle vi då beskriva våra mänskliga resurser så här :
> Människan är liksom kropp, själ och ande, rent teoretisk, i praktiken en enda enhet.
> Människans kropp är alla organ, inklusive hjärnan.
> Människans själ är dess personliga identitet, befintlighet, och på det sättet ”sitt” liv.
> Själen sammanfattar alla resurser som kroppens olika organ tillför människan, som en följd av den aktiva kraften som Livet förser den via anden.
> Tankeförmågan är det som karakteriseras som psyket eller mentalitet.
> Den psykiska aktiviteten omfattar mängder av referenser, intryck, tolkningar, kontakter, informationer, från människans egna medel såväl som omgivningens.
> Anden,
är existensens grundlag som Livet har
skaffat fram för att möjliggöra aktivitet åt
allt som är skapat, enligt varje enhets karaktär.
> Anden är Livets egen resurs för att verkställa sina uppsåt.
Nästa: Kommunikation-och-4-Intelligens.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar